Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mängd erfarenheter, som på många andra områden
av industriell verksamhet få sin förklaring genom
förekomsten av inhomogeniteter eller
strukturrubbningar. Av allmänt tekniskt och i vissa fall även
mineralogiskt och petrografiskt intresse är
iakttagelsen, att mineral och andra tekniska råvaror besitta
en annan och vanligen större reaktionsförmåga än
motsvarande kemiskt rena föreningar, vilket just
sammanhänger med i mineral förekommande,
upplösta eller insubstituerade främmande ämnen
("föroreningar").
Från metallurgin känner man väl till, vilket stort
inflytande i metaller upplösta även gasformiga ämnen
kunna utöva och vet i allmänhet också, huru man
skall behärska dylika fenomen. Men om vi lämna
metaller och legeringar, så komma vi med hänsyn
till inverkningar av gaser, som ej i vanlig klassisk
mening reagera, in på ett gebit, som i största
utsträckning är obearbetat. Framför allt inom keramisk
fabrikation har man känning av, att variationer i
ugnsgasernas sammansättning kunna utöva ett
vanligen icke önskat inflytande på produkternas
egenskaper och vid många andra ugnsprocesser har man
iakttagit förstörelse av ugnsbeklädnad, som ej på
vanligt kemiskt sätt kunnat förklaras. Vid
glashyttor är det sedan gammalt bekant, att man kan
förbättra ett glas, som ej fått den ytseghet det skulle
ha, genom att företaga vissa ändringar i
kylugns-atmosfären, exempelvis genom att kasta in brinnande
svavel, som ger gasen en S02-’halt. Ett systematiskt
studium av dessa fenomen har icke företagits. Och
det innebär ingen överdrift att säga, att man ännu i
flertalet fall icke ens känner till, om det är fråga om
en direkt eller indirekt inverkan av den omgivande
atmosfären, långt mindre inverkningssättet. Därvid
bortses naturligtvis från de fall, där inverkan är av
rent termisk art, vållad av olika gasers olika
värmeledningsförmåga och naturligtvis även från
inflytandet av fasta eller flytande föroreningar i den
omgivande atmosfären (t. e. i ugnsgaser). Ytterligare
undantag göres för vad som är känt rörande glasets
förmåga att uppsuga gaser och därigenom i viss
utsträckning förändras, t. e. med hänsyn till
beständighet vid temperaturvariationer, och slutligen
självfallet för den ingående kunskap man besitter om
adsorptionsmedels förhållande till gaser. Outforskat
är — menar jag — det område, som innefattar
inverkan av i vanlig kemisk bemärkelse inaggressiva
gaser på icke metalliska fasta ämnens
rekristallisa-tions-, omvandlings- eller omsättningsprocesser.
Sådan inverkan är emellertid att förvänta såväl genom
den gitteruppluckrande inverkan en i det fasta ämnet
löst gas utövar, som ock genom de ändringar i
fasgräns- och ytaktivitet, vilka förorsakas genom
utbyte både av det fasta ämnet och av det därintill
gränsande gasformiga. Detta är lätt att förstå, om
man erinrar sig, att såväl ytprocesser som verkliga
omsättningar äro fysikalisk-kemiska
resonansföreteelser mellan de agerande ämnenas kraftfält.
Se vi på förhållandena vid ytan eller fasgränsen,
så måste dessa ändras genom varje ändring av
tillståndet även inne i kristallen, där en störning
naturligtvis icke begränsas endast till själva
störningsstället utan utövar sitt inflytande på gittret i sin
helhet och därmed även på ytaktiviteten i dess olika
fysikaliska och kemiska former. Företaga vi ingen
sådan ändring av gittertillståndet utan i stället ändra
arten av till kristallen gränsande annan fas, så ändras,
liksom mellan elektroder och lösningar ytpotentialen
och därmed på ett eller annat sätt också förloppet av
vid ytan förlöpande processer. Särskilt starka effekter
av detta slag böra uppträda, om en svagt
adsorber-bar gas utbytes mot en, som starkt adsorberas av
den fasta substansen, i det att adsorptionsskiktet
naturligtvis influerar på yt- och fasgränsdiffusionen
även i fast tillstånd och alltså på rekristallisations-,
omvandlings- och reaktionsförlopp.
Det framgår härav, att den omgivande gasens art
faktiskt influerar på reaktionsförloppet i
pulverblandningar även utan att direkt kemiskt inverka. Här
har man alltså, om man vill använda
katalysbegreppet i denna utsträckning, system med gasformiga
katalysatorer och fast substrat.4 Det säger sig självt,
att dylika fenomen ej ha intresse i vanlig syntetiskt
katalytisk bemärkelse. Vad man inom tekniken sett
av dem, faller väl, som här tidigare nämnts, i
allmänhet inom materialförstörelsens område.
Här nedan skall nämnas något om resultat av
under senare år på författarens laboratorium bedrivna
undersökningar av omsättnings- och annan påverkan
genom "neutrala" gaser. Som alltid har därvid
principen följts, att vid klarläggandet av fenomenet
använda så enkla system som möjligt, och av de redan
erhållna resultaten vill det synas, som om man hade
all anledning vänta sig, att en systematiskt bedriven
forskning på detta område borde vara av värde,
dels för bemästrandet av en hel del mycket kännbar
materialförstörelse, dels för att genom gasbehandling
i önskad riktning påverka pulverreaktioners förlopp,
en sak som för t. e. pulverkeramikens vidkommande
icke torde vara helt utan intresse.
Den närmaste anledningen till dessa
undersökningars igångsättande var, dels ett besök vid
Hammars Glasbruk, där vid tillfället ifråga en
arbetare vid kylugnen kastade in svavel och
berättade om den ovan nämnda fördelaktiga inverkan av
de bildade gaserna på glasytan, dels en avsikt sedan
länge att undersöka, om icke även andra fasta ämnen
än metaller — och då närmast keramiskt eller
glas-tekniskt intresserande — kunde i sådan grad eller
på sådant sätt upptaga gaser, att deras
fysikaliskkemiska uppträdande under lämpliga betingelser
ändrades.
För att bringa problemet till största möjliga
enkelhet företogs en serie försök med olika
utbildningsformer av Si02, som förbehandlades i syrgas, varvid
ju varje reaktion i vanlig bemärkelse naturligtvis är
utesluten, och sedan prövades på sin
reaktionsförmåga i fast form med CaO och därvid jämfördes med
"oförbehandlade", dvs. endast i luft under samma
betingelser i övrigt upphettade motsvarande
Si02-preparat. Denna testreaktion har den dubbla
fördelen, att den å ena sidan utgör en så okänslig
me-<90 d, att, om effekt trots detta konstaterades, så
kunde man vara säker på dess existens, å andra
sidan — om gasinverkan var tillräckligt stor — att
den kan ge upplysning om, huruvida gasen befinner
sig endast i adsorberat eller även i upplöst tillstånd.
Om det endast vore de ytterligt tunna adsorptions-
* Dylika undersökningar ha på allra sista tid utförts av
G. Hüttig, jfr t. e. Z. angew. Chemie 19i0, s. 35.
86
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
