Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
KEMI
HÄFTE 12 Redaktör i FRITHIOF H. STENHAGEN 13 DEC. 1941
INNEHÅLL: Sveriges kväveförsörjning, av disponent Gustav Carlsson. -— Marknadsundersökning inom
den kemiska industrien, av bergsingeniör C. A. Landegren. — Föreningsmeddelanden.
Sveriges kväveförsörjning.
Av disponent GUSTAV CARLSSON, Ljungaverk.1
Inom näringslivets olika områden frågar man sig
ofta i dessa dagar "hur har vårt land det ställt med
sina försörjningsmöjligheter". Så även beträffande
kväveprodukterna. För landets försörjning härmed
föreligga nu andra betingelser än under fredstid,
såväl på grund av ändrade marknadsbehov som
svårigheter med utlandshandeln. Man kan emellertid
fastslå, att vi även på detta såväl som på de flesta andra
områden nu, efter Vj2 års europakamp inpå våra
knutar, trots allt äro bättre ställda än vid
motsvarande tidpunkt under världskriget 1916. Härtill
medverka åtskilliga faktorer, bland vilka må nämnas:
dels att genom statsmakternas försorg, tack vare
framsynta mäns anvisningar, avsevärda förråd av
t. e. chilesalpeter i tid upplagts,
dels att nya produktionsmetoder tillkommit, som
tarva ett minimum av köpta råvaror och av sådan
natur, att de äro tillgängliga inom landet,
dels att importen från vårt västra grannland
alltjämt är öppen, och
dels att i dagarna en ny kalkkvävefabrik
igångsatts vid Stockvik nära Sundsvall med en kapacitet
av 50 000 ton kalkkväve per år, motsvarande 10 000
-ton bundet kväve.
Den nu igång varande anläggningen vid Alby är
det meningen att inom kort nedlägga, då den dels
är omodern, dels drager stora fraktkostnader. Det
är att märka, att det årliga kvävebehovet enbart för
jordbruket ökat från ca 7 500 ton år 1916 till 30 000
ton 1940. Kväveförbrukningen per hektar odlad jord i
Sverige var för 25 år sedan ca l1/^ kg. Nu är den
ungefär 8 kg, dvs. en femfaldig ökning. Att
möjligheter till ytterligare ökning, förefinnas, framgår av
det faktum, att Hollands förbrukning vid
motsvarande tidpunkter är 8 kg resp. 30 kg per hektar
odlad jord. För Sveriges del räkna våra
lantbrukssakkunniga med att inom de närmaste åren
förbrukningen säkert kommer att uppgå till 10 à 12 kg kväve
per hektar och år.
Den övervägande mängden växtnäringsämnen
tillföres jorden från naturgödseln, och de värden denna
representerar framgår av uppgiften att
"djurspillning-en från alla landets kreatursstallar under en
stall-fodringssäsong innehåller sammanlagt ca 4 gånger
i Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens avd.
för kemi och bergsvetenskap sammanträde den 31 mars 1941.
så stora mängder kalium och kväve samt lika mycket
fosfor som finnas i all den konstgödsel av olika slag,
som årligen förbrukas".
Även från atmosfären tillföres jorden avsevärda
mängder kväve. Arrhenius räknade på sin tid ut,
att genom elektriska urladdningar i atmosfären och
alltså särskilt vid åskväder salpetersyra bildades
motsvarande för hela jorden ca 400 mill. ton kväve
årligen. Genom undersökningar vid försöksanstalten
Flahult har konstaterats ett tillskott denna väg av
ungefär 5 kg kväve per hektar odlad jord per år.
Då man emellertid får räkna med att ca 50 % härav
bortföres med ytvattnet vid nederbörd, komma
ungefär 2,5 kg kväve jorden tillgodo, dvs. ungefär 1/3 av
genomsnittliga tillförseln av kväve i form av
konstgödsel.
Av kväve finnes det ju outtömliga förråd i luften.
Denna kvävekälla kunna emellertid de högre
växterna ej begagna sig av. Däremot äga baljväxternas
knölbakterier och vissa fritt levande markorganismer
förmåga att upptaga luftkvävet och därav bereda
kvävehaltiga, organiska föreningar. Baljväxterna,
dvs. ärter, bönor, luzern, klöver osv., kunna direkt
utnyttja det i deras bakterieknölar bundna kvävet,
men de kväveföreningar, som bildats i fritt levande
organismer, måste först av andra dylika omvandlas
till sådana salter, som kunna upptagas av de högre
växterna. De i detta hänseende viktigaste
omvandlingsprodukterna äro ammoniak och salpeter. Dessa
kunna nämligen assimileras av de högre växterna.
Möjligen kunna i en del fall även andra
kväveföreningar upptagas. De gödselmedel, som innehålla
kvävet i annan form än salpeter, undergå dock i
jorden helt eller delvis en omvandling, varigenom
salpeter bildas. Det förtjänar framhållas, att kvävet
är det växtnäringsämne, varpå bristen i våra
kulturjordar är störst och allmännast. Det är ju därför
en källa till tillfredsställelse, att vi äro i stånd att
för instundande jordbrukssäsong tillföra den odlade
jorden dess huvudsakliga behov av kväve (endast på
chilesalpeter råder en viss knapphet) särskilt då man
vet, att en riktig kvävetillförsel ger ett väsentligt
ökat ekonomiskt utbyte. Genom en rätt utförd och
riklig gödsling, i synnerhet med kväve, kan
avkastningen av betesmarkerna och därmed produktionen
av animaliska födoämnen hållas vid en tillräckligt
hög nivå under hela betessäsongen utan tillskott av
12 april 1941
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
