Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
Kondensvattenavledare och
deras anslutning till ångnät,
kokare och värmeapparater.
Av ingenjör ERIC BOREMARK.
Bortförandet av kondensvatten ur en
ånganläggning är ett problem, som ångteknikerna länge brottats
med och som fortfarande kan bereda den projekterande
ingenjören eller driftingenjören stora svårigheter.
Förutsättningen för att man skall uppnå ett gott
resultat är:
A. En förstklassig kondensvattenavledare.
B. Att ånganläggningen är rätt utförd och att
av-ledarna äro rätt dimensionerade och rätt anslutna.
Av en god kondensvattenavledare fordrar man:
Säker funktion och stor kapacitet vid små dimensioner.
En avledare med stora dimensioner har stor
ytkonden-sation, vilket betyder onödig värmeförlust. Det torde
vara allmänt erkänt, att slidkondensvattenavledare äro
äldre konstruktioner avsevärt överlägsna. Om sliden
dessutom avlastas, då avledaren öppnar, räcker det
med små ställkrafter, dvs. liten flottör med kort
hävarm. Avledarens volym blir då minst möjliga,
samtidigt som dess värmeutstrålande yta blir liten.
Punkt B. berör ett problem, som är mycket viktigt.
Det händer nämligen ofta, att en
kondensvattenavledare ej genomsläpper vattnet, trots att den vid
besiktning visat sig vara felfri. Felet ligger då i
installationen.
Vid inbyggnad av en kondensvattenavledare måste
följande beaktas:
1. Innan avledaren anslutes till en ny eller
reparerad ångledning måste ledningen blåsas ren med ånga.
2. Avledaren uppställes på en möjligast plan
horisontell yta. Uppriktning med vattenpass är däremot
ej nödvändigt.
3. Tillopps- och avloppsledningarna böra ha största
möjliga area och vara utförda med minsta möjliga
antal krökar. Om detta iakttages blir kapaciteten den
största möjliga.
4. Tilloppsledningen till avledaren skall utgå från
den lägsta punkten på den ångledning eller den
värmeapparat, vars kondensvatten skall bortföras.
5. Tilloppsledningen till kondensvattenavledaren
skall vara förlagd vertikalt eller lutande men ej gärna
horisontellt. Endast en ledning med fall ger garanti
för, att vattnet obehindrat rinner till avledaren, och
att ev. luft kan bortgå i motsatt riktning. Fig. 1 visar
en rätt ansluten avledare.
6. Om vattnet på avledarens avloppssida skall
Fig. 3. Oriktigt ansluten avledare.
Fig. 4. Luftanhopning i ledningen hindrar vattnets
fria strömning.
Fig. 5. Takförläggning är olämplig.
Fig. 6. Parallellkopplade värmeslingor
kunna ge anledning till bekymmer.
tryckas upp i en tank, eller om mottryck råder på
avloppssidan, måste en backventil inbyggas efter
avledaren. I annat fall kan kondensvattnet tryckas
tillbaka genom avledaren, då trycket faller i
värmeapparaten eller ångledningen.
7. Är ånganläggningen i sin översta punkt försedd
med avluftning, och är tilloppsledningen förlagd med
ringa eller intet fall, då är det lämpligt att medelst
en klen rörledning förbinda kondensvattenavledarens
topp (där luftventilen är inskruvad) med en högt
belägen punkt i ånganläggningen. Luft, som medföljer
kondensatet, bortledes då genom denna extra
rörledning. Funnes ej rörledningen skulle luften kvarstanna
i kondensvattenavledaren, och vattnet skulle ej rinna
till. Kondensvattenavledarens avluftningsventil blir
då obehövlig och kan borttagas. Se fig. 2.
8. Fig. 3 visar en rördragning, som är olämplig,
och endast får användas om de lokala förhållandena
ej tillåta annan förläggning. Luft kan under inga
förhållanden av sig självt ledas bort genom
tilloppsledningen. Avluftningsventilen måste ständigt stå
öppen, vilket betyder ångförlust och förlust av
kalorier. Vill man undvika obehagen med den ständigt
öppna avluftningsventilen, kan man förfara så som
beskrivits ovan under punkt 7 och såsom visas i fig. 2.
9. Horisontellt förlagda tilloppsledningar äro sällan
fullkomligt raka utan ha "pucklar", såsom fig. 4 visar.
I en dylik "puckel" samlas luft, som hindrar vattnet
att framrinna. Man uppnår i detta fall ingen
förbättring genom att öppna luftventilen eller förbinda denna
med ångrummets högsta punkt. Ledningar upphängda
i taket uppvisa i allmänhet dylika "toppar", där luft
kan anhopas. Se fig. 5. De släppa ej fram något
kondensvatten. Obs.! Ventiler i tilloppsledningarna ställa
ofelbart till med obehag. Orsaken är den nu beskrivna.
Luft i ventilerna hindrar vattnet att rinna fram.
10. Det är ej ovanligt, att en eller flera
värmeslingor parallellkopplas, och att vattnet från dem
bortföres genom endast en avledare (se fig. 6). Anord-
Fig. 2. Undvik horisontell tilloppsledning.
Bygg ej in ventiler, i vilka luftsäckar
kunna uppstå. Se nedan under punkt 9 !
Fig. 1. Rätt ansluten
avledare.
15 mars 1941
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
