- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Mekanik /
50

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

vore intressant att få veta hur man inom
arbetsmarknadskommissionen tror sig kunna bemästra
svårigheterna i förevarande fall.

Slutligen skulle jag vilja fråga på vad sätt
arbetsmarknadskommissionen försäkrat sig om att de
nyutbildade eller omskolade bliva upptagna i vederbörande
fackföreningar, varförutan de ej kunna få arbete i de
nya yrken de lärt. Jag vet att det varit svårigheter i
den vägen vid de äldre verkstadsskolorna, varför man
där fått gå med på att låta fackföreningarna medverka
vid elevintagningen.

överingenjör Thorelli omtalade, att man på L. M.
Ericsson hade haft synnerligen goda erfarenheter av
omskolad personal. Man hade t. o. m. haft ett par
kvinnliga filare. Talaren önskade höra
föredragshållarens syn på frågan, huruvida de omskolade i
allmänhet ämnade behålla sin nya verksamhet, eller
huruvida de skulle återgå till sina ursprungliga yrken så
snart de där kunde påräkna full sysselsättning.

Beträffande beställningsarbeten så fordrar
industrien en måttnoggrannhet inom vissa gränser.
Skolorna borde ha en man, som kunde stå 1 direkt kontakt
med verkstäderna. Vid smärre beställningar med lång
leveranstid kunde det löna sig för verkstäderna att
använda sig av denna möjlighet.

Undervisningsrådet Lundquist: På den fråga, som
undervisningsrådet Fredriksson ställde, nämligen hur
man tänkt bemästra svårigheterna, som uppkomma då
arbetstillfällena inom verkstadsindustrien åter
minskas, är det naturligtvis svårt att lämna bestämt
besked. För det första få vi icke glömma att
beredskapskurserna startades i ett överhängande nödläge.
Man hade då ingen möjlighet att taga hänsyn till huru
förhållandena möjligen kunde gestalta sig några år
framåt i tiden. Den tunga industrien har dock ett
arbetsprogram för rätt lång tid framåt, vilket kommer
att stimulera näringslivet i övrigt. Under en vikande
konjunktur får man söka reglera arbetsmarknaden i
övergången och därvid får man väl anse bl. a.
beredskapsarbeten inom skilda produktionsområden som en
nödvändig företeelse. En kommande lågkonjunktur
behöver då icke bli någon katastrof. En del av de
omskolade få då kanske återgå till sina tidigare
yrkesområden. Genom omskolningen har arbetskraftens
rörlighet otvivelaktigt ökats, vilket ju är av särskilt
värde just under en konjunkturväxling. Den
omskolade arbetaren har med andra ord fått flera
möjligheter att fylla en plats i produktionen. Inför den ställda
frågan har man även anledning erinra om
verkstadsindustriens fortgående expansion. Intet säger oss, att
denna nu är definitivt avslutad. På lång sikt lär man

väl kunna förvänta ytterligare ökning av
arbetskraftsbehovet. Slutligen få vi väl vara överens om att det ur
såväl samhällets som den enskildes synpunkt är mera
ändamålsenligt, att de arbetslösa under uträttande av
arbete få lära sig vad som fordras för att de skola
kunna effektivt utnyttjas inom produktionen än att låta
dem under samma tid endast lyfta arbetslöshetshjälp.

Beträffande det ekonomiska resultatet av
elevarbetena så hade det från början kalkylerats med en
inkomst på ca 300 000 kr. svarande mot ett totalt
kostnadsbelopp av ca 2 100 000 kr. Detta program har ej
hittills kunnat hållas, men möjligheterna ökas givetvis
allt eftersom verksamheten hinner upparbetas.
Arbetsmarknadskommissionen har en särskild
förbindelse-karl med industrien, vilken tjänstgör som ackvisitör av
beställningsarbeten samtidigt som han har i uppdrag
att stå verkstäderna till tjänst med anskaffning vid
behov av lämplig arbetskraft.

De produktiva arbeten, som utföras av eleverna äro
av mycket varierande slag. Där speciellt höga krav på
noggrannhet uppställas av beställarna, måste
merendels dessa arbeten utföras av de elever, som längst gått
i kursen. Tillverkningsmöjligheterna äro emellertid
överraskande goda. Sålunda ha filare gjort
pressverktyg, på vilka mycket höga anspråk varit ställda. För
övrigt tillverkas verktyg och maskindelar av olika slag.

Kassationen vid tillverkningen blir naturligtvis
större än normalt. Merkostnaden härför vid
beställningsarbeten får självfallet kursverksamheten stå för. Om
beställare så önskar, beredas yrkeslärare tillfälle att
genom personlig inställelse erhålla särskilda
anvisningar beträffande arbetets utförande.

De antydda svårigheterna vid de äldre
verkstadsskolorna i fråga om de utgångna elevernas anslutning till
fackorganisationerna ha mig veterligen icke förmärkts
vid järnindustrien. Dylika frågor äro numera
beträffande byggnadsyrkena ordnade genom centralt
samarbete mellan skolöverstyrelsen och resp. förbund. Vad
beredskapskurserna beträffar har
arbetsmarknadskommissionen från första uppläggningen av kurserna
samarbetat med såväl Verkstadsföreningen som
Metallindustriarbetareförbundet och de samverkande
byggnadsfackförbunden. Samtliga ha visat ett positivt
intresse för denna omskolning av arbetskraft.

På överingenjör Thorellis fråga vill jag svara, att
säkerligen en hel del av de omskolade skulle önska av
ekonomiska skäl återgå till sin förra yrkesutövning,
om detta vore möjligt. Huru detta kan komma att
verka framdeles har jag redan något berört.

Slutligen vill jag ännu en gång erinra om att
kurserna tillkommit för att i sin mån stödja
verkstadsindustrien, och de böra därför i sin tur kunna påräkna
industriens intresse och fulla stöd.

Beha ndling ov vötten i ongponnor ©nligt

dejektorförfarandet.

Av civilingeniör OLLE STENBERG.

Särskilt för mindre ångpannor, för vilka
vattenav-härdningsanläggningar kunna bli oproportionerligt
dyra, och i sådana fall, då matarvattnet har låg
hårdhet. är tillsats av soda eller trinatriumfosfat till
matarvattnet eller direkt i pannan en lämplig metod för
att motverka pannstensbildning. Dylika tillsatser
fälla ut hårdhetsbildarna som siam, vilket kan av-

lägsnas ur pannan genom bottenblåsning eller på
något annat sätt.

Vid ångtryck över 15 atö blir sodans hydrolys i
natriumhydroxid och kolsyra besvärande, och då bör
endast fosfat komma ifråga. Fosfat är vidare
speciellt lämpligt för många i vårt land förekommande
kiselsyrerika vatten. Emellertid har det visat sig för-

50

19 april 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941m/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free