Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
o
O / 2 3 4 ff// 5
/øsfa+upps/ammac/e ämnen
Fig. 3. Tillåtlig slamkoncentration i
pannvat-teh vid olika saltkoncentration, ångavdunstning
30 kg/m^h, enligt Beal och Stevens.
ångpanna ingen sådan inverkan. Beal och Stevens3
anse däremot att fasta partiklar kunna påverka
skum-ningen och anföra en kurva, som återges i fig. 3,
över tillåtlig mängd fasta partiklar vid olika
saltkoncentrationer i vattnet. Denna kurva anges vara
grundad på lång erfarenhet från ett flertal anläggningar.
Att döma av kurvan kan redan en slamhalt av 0,,2—
0,8 g/1 vara för hög. Foulk och Whirl,4 som
upprepade Josephs och Hancocks försök-, funno att fasta
partiklar kunna öka skumningen under en relativt
kort tid efter att de tillsatts vattnet, men att de mer
eller mindre snabbt förlora denna förmåga, vilket
förklaras med att den upphör, då partiklarna vätas.
Foulk har tillsammans med olika medarbetare utfört
ytterligare undersökningar, som visat att slammet i
vissa fall kan befrämja skumningen. I varje fall
torde emellertid normalt inverkan av uppslammade
fasta partiklar på pannvattnets skumbildningsförmåga
ej vara stor.
Slamavsättningår på eldytor kunna förekomma
även vid starkt upphettade ytor trots den livliga
vattenrörelsen, och de medföra fara för överhettning av
materialet och tubbrott. De torde i första hand bero
på olämpliga strömningsförhållanden på grund av
den konstruktiva utformningen, men om slamhalten i
pannvattnet är hög måste slamavsättningarna bli
förhållandevis stora, om betingelser för uppkomsten av
dylika förefinnas. Skador av denna art torde dock
endast kunna avhjälpas genom ändring av pannans
konstruktion.
Att döma av det anförda torde det vara av
underordnad betydelse om slamhalten i pannvattnet är låg.
Resultat av prov ined dejektoranläggningar ha
publicerats av Gerbel5 och Frederking.0 Vid alla dessa
prov har doseringsmaterialet varit soda. Gerbel upp-
3 Beal och Stevens, J. of the Soc. Chem. Ind. 50, sid.
311 T (1931).
i Foulk och Whirl, Ind. Eng. Chem. 26, sid. 263—267
(1934).
5 Gerbel, Sparwirtschaft, 12, sid. 238—242, 269—273, 299
—302 (1934).
6 Frederking, Die Wärme, 59, sid. 263—266 (1936).
mätte cirkulatioiisvattenmängden genom clejektorn till
6,3 % av matarvattenmängden och verkningsgraden
för slamavskiljningen till 95 %. Frederking gjorde
mätningar vid ett flertal anläggningar med eldytor
mellan 26 och 300 nr2 och tryck mellan 5,6 och 11,1 atö.
Cirkulationsvattenmängden uppmättes till mellan 5
och 15 % av matarvattenmängden och
slamavskilj-ningsverkningsgraden till lägst 79 % men i allmänhet
till över 95 %.
Det siam som erhålles vid fällning av hårdheten
med fosfat har emellertid en annan konsistens än det
som erhålles vid användning av soda. För att
närmare studera dejektorförfärandet speciellt vid
dosering av trinatriumfosfat har Ångvärmeinstitutet i
samverkan med Mellersta och Norra Sveriges
Ångpanneförening gjort en del mätningar på en
anläggning vid Statens Järnvägars värmecentral i Hagalund
Övre. Dejektoranläggningen är levererad av Kockums
Mek. Verkstads A.-B. och är av typ Schiff & Stern.
Dejektorapparatens volym är ca 50 1, och den har
utrymme för ca 11 kg trinatriumfosfat. Ledningarna
mellan pannan och dejektorapparaten äro 3/4" rör.
Då dejektorns egentliga funktion är som
doseringsapparat inriktades proven även på att studera dess
egenskaper som sådan. Vidare avsågs att undersöka
slamävskiljningsverkningsgraden. Även om denna är
av underordnad betydelse, är det dock av intresse
att känna dess storlek. Slutligen borde
cirkulationshastigheten och temperaturfallet i ledningen till
dejektorapparaten bestämmas, för att värmeförlusterna
skola kunna uppskattas.
Fig. 1 visar en skiss över anläggningen. För
mätning av cirkulationshastigheten anordnades en
kylmantel kring ett stycke av cirkulationsledningen
omedelbart efter dejektorn. Kylvattenflödet genom denna
och dettas temperaturstegring samt
temperatursänkningen för cirkulationsvattnet uppmättes, och ur dessa
data beräknades cirkulationshastigheten. Genom en
kylare togs prov på cirkulationsvattnet före och efter
dejektorn. Ångpannan, till vilken
dejektoranläggningen är ansluten, är enhet nr 4 av fyra lika
vattenrörpannor med 135 m2 eldyta av Götaverkens
tillverkning. Denna panna har ingen ångmätare, men på
den gemensamma ångledningen från alla pannorna
finns en dylik, och andelen i totala ångproduktionen
från enhet 4 uppskattades med ledning av
observationer över kolmatningen m. m.
Två provserier gjordes under normal drift. Före
den första fylldes dejektorn med 4 kg
trinatriumfosfat. Mätningar och provtagningar gjordes vid fyra
olika ställningar på regleringsventilen för
doseringen. Under den andra serien gjordes motsvarande
mätningar och provtagningar med dejektorn helt
fylld (11 kg fosfat). Provtiden var vid de flesta
proven 20—30 minuter. Fortfarighetstillstånd för
pannvattnets sammansättning var i allmänhet ej för
handen.
Ur analyser på vattenprovernas slamhalt före oc.h
efter dejektorn beräknades
slamavskiljningsverk-ningægraden, och ur bestämningar av fosfathalten
beräknades doseringshastigheten vid de olika
ventil-ställningarna. Matarvattnet bestod av kondensat och
råvatten, det senare med hårdheten 4,4 °dll. Ur
bestämningar av kloridhalten beräknades vid den första
provserien kondensatmängden till 53 % av
matarvattenmängden.
52
19 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
