Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Två i skift tjänstgörande nattvakter bevakade på
icke arbetstid fabriken.
Stadens brandkårsbefäl inspekterade vid flera
tillfällen brandsläckningsanordningarna och uttryckte
därvid sin belåtenhet.
Stadens brandordning ålägger företag att hålla
vakar, endast om brandposter ej finnas. Inom
företaget finnas enbart i den byggnad, som brann, nio
brandposter, utanför en post och i övriga byggnader
ytterligare fem poster.
Icke desto mindre höllos brandvakar i isen.
Sektionering av byggnaderna hade påbörjats genom
igenmurning av hål i murar, förbättrade branddörrar,
införande av betongtak och rivning av träväggar.
Trägolven utbyttes mot betong, transmissionerna togos
bort och storstädning gjordes flera gånger.
Under samma år gjorda ombyggnader utfördes av
icke brännbart material.
Vi hade sålunda lagt ned väsentliga kostnader på
förbättring av brandsäkerheten och avsett att på allt
sätt befordra denna.
Trots allt detta smög sig elden på oss. Orsaken var
sannolikt, att arbetskläder med oljedränkt trassel
förvarades i en tämligen brandfarlig lokal. Jag vill
därför betona vikten av, att klädskåp eller
omkläd-ningslokaler göras brandsäkra.
Då vi ej hade automatisk brandalarm, kan det
tänkas, att det tog tid, innan nattvakten upptäckte elden.
Den hade dock ej fått större spridning, än att han
trodde sig själv kunna släcka. Detta lyckades ej och
tack vare den starka kölden (— 25°C) tog det mycket
lång tid, innan brandkåren kunde effektivt börja
bekämpa elden.
Automatiska larmanordningar (sprinkler eller
elektriska) äro säkert ofta en nästan nödvändig
förutsättning, särskilt på landsbygden, för att brandkåren i
tid skall kunna nå brandstället och få tillfälle att
släcka "i gryningen".
Då det brinner oftare på en större ort, är det
naturligt, att man där har större vana i släckningsarbetets
svåra konst än på en mindre plats. Ur denna
synpunkt kanske det vore lämpligt, att ett visst
personalutbyte skedde mellan större och mindre orters
brandkårer.
överingenjör Thorelli. Jag vill här draga upp en
fråga angående brandposternas utförande. Trots att
slangkopplingen skall vara så enkel, att den kan
Ttopplas på av var och en, så tar det i allmänhet ganska
lång tid för en person, som aldrig tidigare har gjort
dessa handgrepp. Jag anser därför att slangarna böra
vara påkopplade. För att då förhindra, att de skola
ruttna, kan man tänka sig, att brandposterna utföras
med ett S-lås efter huvudventilen. I botten av detta
har man så en liten tappkran, som normalt står
öppen, och genom vilken eventuellt läckvatten frän
liuvudventilen får rinna ut. När slangarna användas,
liar den vattenmängd, som rinner ut genom dessa små
ventiler ingen betydelse. Ventilerna kunna f. ö. göras
avstängningsbara endera för hand eller genom det
lögre trycket som uppstår, när brandposten öppnas.
Jag vill vidare betona, att det ibland kan vara svårt
för industriens folk att fatta rätta beslut, då
brandexperterna ej alltid äro ense. Skall det vara
sektionering, och hur skall den utföras? Skall jag ha en
stor brandspruta eller ett flertal mindre sprutor? Se
där frågor på vilka man kan få mycket olika svar.
Beträffande nattvakter är det mycket lätt att säga,
att man skall ha unga, pigga människor för denna
syssla, men sådant folk kan man svårligen få.
Dessutom måste äldre folk, som kanske har fått något lyte,
placeras någonstans. Dessa människor äro ofta plikt-
trogna och noggranna och därför ur den synpunkten
lämpliga.
Naturligtvis kunna företagen anställa en ingenjör,
som har till uppgift att övervaka
brandskyddsanordningarna och eliminera brandriskerna, men vid de
flesta företagen skulle detta bli en bisysselsättning,
som ofta komme att tillbakasättas under tider av
starkt stegrad produktion eller personalbrist. Vore
det då ej lämpligare om brandförsäkringsbolagen
anställde inspektörer, som hade att svara för dessa
förabyggande åtgärder inom ett lämpligt antal industrier.
En sädan ingenjörs anvisningar och råd komma
säkerligen att göra ett mycket starkare intryck på en
företagsledning än om en liknande framställning kom
från en av företagets egna, anställda ingenjörer.
Slutligen vill jag betona, att det är omöjligt att få
en sådan organisation, att företaget är absolut
brand-säkert ur alla synpunkter, då man ju inte kan
ur-koppla det mänskliga momentet. Det är omöjligt att
se alla oljedränkta trasselsuddar i overallfickor t. e.
De mest flagranta brandorsakerna förekomma väl ej
i de välskötta industrierna, men det är omöjligt att
eliminera alla små brandanledningar.
Brandchefen Selldén: Beträffande direktör
Otter-becks förslag om utbyte av brandmän mellan
Stockholm och landsorten vill jag nämna, att ett sådant
förekommer redan, i det att brandmän från landsorten
få stipendium för att tjänstgöra ett visst antal
månader här i Stockholm.
Direktör W. Thorelli omnämnde rörande brandvakar
en del prov, som för annat ändamål under den
kallaste tiden av februari 1940 utfördes i
Stockholmstrakten. I isen, som vid tillfället var minst 50 cm tjock,
sågades en större vak, varav Vs fick förbli utan
täckning, y3 täcktes med vassrör och snö och % med
granris och snö. På 14 dagar hade i den otäckta delen
bildats ett istäcke på omkring 25 cm, medan det i de
båda täckta delarna endast hade bildats en tunn
isskorpa.
Angående brandskyddet i mindre samhällen, så är
det inte ovanligt att dessa i kampen om goda
skatteobjekt draga till sig industrier, som de ej kunna
behärska ur släckningssynpunkt. Det finns ett flertal
exempel på dylika samhällen.
Även om det kan vara svårt att få lämpligt folk till
brandvakter, så är dock steget långt till de
förhållanden, som man nu kan träffa pä. Talaren omnämnde
ett drastiskt exempel på en 71-årig gubbe, som ej
hörde hur elden sprakade runt den lokal, i vilken han
uppehöll sig mellan ronderna, utan blev varskodd av
folk, som kom till brandplatsen.
Civilingenjör G. Bergh påpekade, att man enkelt
gör en brandvak genom att hugga hål i isen och sedan
sätta ned en tunna i hålet. Man har då endast att
slå hål på tunnans bägge bottnar för att få vatten.
(Forts.)
Efter föredragen av kapten Götherström,
brandchefen Selldén och civilingenjör Bergh följde vid
sammanträdet den 11 mars ett föredrag av civilingenjör
Tom Nordensson, Automatiska sprinklers, varefter
vidtog diskussion. Första delen av diskussionen
återges här ovan, under det att civilingenjör
Nordenssons föredrag, diskussionens senare del och ett
skriftligt diskussionsinlägg av brandinspektör Atle Sylvén
måste stå över till nästa nummer av Mekanik.
68
21 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
