Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Principiell anordning
av ett sprinklersystem.
Fig. 2. Membransprinkler
med lödd ventilstötta.
viss volym omkring, resp. inom en golvarea av en
viss radie under sprinklern. Under årens lopp ha
efter Parmelee’s insats sprinklersystemen högst
avsevärt förbättrats och utvecklats. I ursprungslandet
har detta särskilt skett genom Frederic Grinnells
arbete på 1800-talet och senare, och
sprinklersystemen ha sedan dess kommit till användning jämväl
inom alla andra kulturländer. Där liksom i U. S. A. har
senare ett flertal andra sprinklersystem uppstått. I
princip äro alla nu använda system mer eller mindre
lika varandra, om ock den använda materielen i sina
detaljer rätt mycket varierar. Även inom många
svenska industrianläggningar finnas numera
omfattande sprinkleranläggningar uppsatta.
Med den förbättrade tekniken och precisionen i
utförandet av sprinklermateriel och anläggningar blev
det redan för många år sedan uppenbart, att man i
sprinklersystemen hade fått ett av de allra bästa och
pålitligaste medlen för avvärjande av eldfara. Detta
förhållande uppmärksammades naturligen av
försäkringsföretagen, som till uppmuntrande av dylika
anläggningars tillkomst tidigt funno med sina intressen
väl förenligt att medgiva en avsevärd rabatt på
brand-försäkringspremierna för byggnader, utrustade med
dylika system.
Beskrivning av sprinklersystem.
Ett sprinklersystem utgöres av följande
huvuddelar, fig. 1:
1) Själva sprinklerna eller sprinklerhuvudena.
2) Distributionsrörnätet.
3) Alarm- resp. differentialventilanordningar, jämte
alarmklockor och andra tillbehör.
4) Vattenkällor.
Sprinklerhuvuden bestå av ett slags i rörledningarna
inskruvade metallproppar med en
utströmningsmyn-ning för vattnet, vilken normalt hålles igenstängd av
en ventil (ofta av glas), som fasthålles i stängt läge
av en "stötta", vars andra ända stöder mot en van-
ligtvis bågformig bygel fast förbunden med
sprinkler-proppen. Bygeln uppbär även den för vattnets
fördelning behövliga spridaren, som har formen av en
med flikar i kanten försedd platta.
Man kan i stort sett urskilja två olika
huvudkon-struktioner av sprinklerhuvuden:
a) Membransprinklers, i vilka ventilen hålles sluten
huvudsakligen genom vattnets resp. luftens tryck på
ett membran, vari utloppsöppningen befinner sig, och
b) sprinklerhuvuden, där ventilen hålles sluten genom
att sprinklerns bygel givits en initialspänning.
Membransprinklerna kunna ha ventilstöttan
antingen uppbyggd av metallbitar, sammanlödda
medelst ett lod av lättsmält legering, fig. 2, eller ock
kan ventilstöttan utgöras av en ihålig glaskropp,
fig. 3, fylld med en frostsäker vätska med hög
utvidgningskoefficient. Bland sprinkler med
förbelastad bygel förekomma dels sådana med
samman-lödd ventilstötta, dels — vilket är numera vanligast —
med knähävarmar och smältlås, fig. 4. Även
förekomma sådana med glaskropp, fig. 5. Spridarens
form har visat sig vara viktig. Dels skall nämligen
spridaren sörja för att vattenfördelningen blir den
rätta, dels skall, den vara formad så, att det är
omöjligt för de vid utlösningen bortkastade bitarna av
stöttan resp. själva ventilen att fastna på spridaren.
Sprinklerhuvuden tillverkas för en serie olika
utlösningstemperaturer, som väljas med hänsyn till
högsta förekommande sommartemperaturen i de
lokaler, vari de äro uppsatta. Vanligaste
utlösningstemperaturen är ca 70°C, men sprinklers finnas med
utlösningstemperaturer ända upp till 185°. Vanligen
väljas utlösningstemperaturen högst 50°C över
lokalernas normala sommartemperatur. Tillverkning av
sprinklerhuvuden måste ske under skarp löpande
kontroll med ofta företagna stickprov för utrönande
av utlösningstemperaturen m. m. Ett
sprinkler-huvud ger en vattenmängd, som vid ett tryck av
1—6 atö vid sprinklerhuvudet uppgår till ca 50 à
150 1/min. Spridningsradien är sådan, att vanligen
upp till 9 m2 golvyta per sprinklerhuvud och ett max.
avstånd mellan sprinklerna av 3,85 m tillåtes. I
kvarnar och andra svårare risker minskas dessa siffror
till 6 ni2 resp. 2,415 m. Sprinklerhuvudena sprida
vattnet ungefär lika bra, om de äro vända uppåt
eller nedåt och vattnet sprides i relativt stora
droppar, som giva bästa släckningsverkan. Sprinklerna
skydda ej blott golv, väggar och varor utan, vilket
Fig. 3. Membransprinkler med
glaskroppstötta.
Fig. 4. Sprinkler med
förbelastad bygel och
smältlås.
74
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
