Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
ju är viktigt i trähus, även lokalernas tak, oin de
icke sitta för långt från dessa, Olika
takkonstruktioner fordra olika placering hos och maximalavstånd
mellan sprinklerna. Vattentrycket, mätt intill en
sprinkler i funktion, bör överstiga 0,7 atö. I lokaler
med frätande gaser, t. e. i blekerier, sulfitkokerier,
massabingar, syrahus m. m., behövas förblyade,
vaxa-de eller på annat sätt skyddade sprinkler och rör.
Under normala förhållanden ha monterade sprinklers
visat sig fullt funktionsdugliga i åtskilliga 10-tals år.
Moderna sprinklerhuvuden ha ock visat sig tämligen
okänsliga för stötar.
Distributionsrörnätet.
Sprinklerna monteras på rörvinklar resp. T-rör,
tillhörande ett strax under taket i lokalerna placerat
rörnät med grenar av lämplig kaliber, vilka trädlikt
grena ut sig från vissa grövre matningsrör, som i sin
tur utgå från en eller flera grova stamledningar, som
anslutas till vattenkällorna. Rörnätets utformning är
ett viktigt kapitel för att för vattenfördelningen
skadliga tryckförluster skola i möjligaste mån undvikas.
Nätet kan dock omöjligen dimensioneras för det fall
att alla eller ens större delen av sprinklerna inom en
anläggning skulle öppna samtidigt. Sprinklerna äro
icke till för att släcka stora eldsvådor, utan för att i
lindan kväva eldsvådetillbud, så att eldsvådor ej
uppkomma. I de allra flesta fall behöver då endast
ett litet fåtal sprinkler träda i verksamhet, vilket
bekräftats av lång tids praktisk erfarenhet i alla länder,
Varje sprinklerhuvud skall fungera som en ständigt
vaksam brandsoldat, som står med brandslangen klar
till omedelbar aktion, så fort en liten brand uppstått,
och så göra sprinklerna ock, om anläggningarna äro i
det tillstånd de böra vara. Rörnätet blir självfallet
omfattande och därmed ganska dyrbart, så mycket mer,
som man enligt erfarenhet måste fordra, att i en
sprinklerskyddad byggnad alla lokaliteter, inklusive
så kallade "dolda utrymmen" i taknockar och vid
takfoten samt de angränsande byggnader eller
utrymmen, som ej äro brandsäkert åtskilda från den
sprinklade fastigheten, skola vara försedda med
sprinklers. En sprinklad byggnad, sammanbyggd
t. e. med en icke sprinklad, icke brandsäker annan
byggnad måste således vara brandsäkert skild från
denna, Set cltt icke en kraftig eld i den senare kan
direkt slå in i den sprinklade byggnaden. Vissa andra
byggnadstekniska krav
måste även vara
uppfyllda för att
sprinkler-systemen skola skänka
full trygghet.
I byggnader, där
på grund av ständig
uppvärmning vintertid
frostfara icke är för
handen, äro
sprinkler-rören ständigt
vattenfyllda och stå under
vattenkällornas tryck.
Så fort en sprinkler
öppnar, sprutar därför
vattnet ut. Dessa
anläggningar sägas vara
utförda som
våtrörsystem. Föreligger frys-
Fig. 5. Sprinkler med
förbelastad bygel och glaskropp.
Fig. 6. Hydraulisk alarininrättning för sprinklersystem.
fara inomhus, kunna dylika system självfallet ej
användas, utan man måste tillgripa det s. k.
torrörsystemet med tryckluftfyllda rör. Tryckluften håller vattnet
tillbaka i rören till en sådan punkt, räknat i riktning
mot vattenkällan, att bortom denna frysfara icke kan
uppstå. Vattnet och luften skiljas från varandra
genom en speciell backventil med två tallrikar, en
s. k. differentialventil med automatisk verkan. Denna
möjliggör, att vattnet kan hållas tillbaka med
användandet av ett lufttryck i fördelningsrören, som
endast är en bråkdel, säg 1/5, av vattenkällans högsta
tryck. Genom denna anordning möjliggöres ett
tidigare öppnande av differentialventilen, dvs. en
snabbare fyllning av rören med vatten vid utlösning av
sprinklers än om lufttrycket vore lika med eller
högre än vattentrycket, dvs. släckningsvattnet
kommer fortare fram till sprinklerna, vilket ju är viktigt.
Anläggningar enligt torrörsystemet, som kunna göras
praktiskt taget lika effektiva som sådana enligt
våtrörsystemet, kräva självfallet mera tillsyn, enär
lufttrycket i rören på grund av oundvikligt läckage måste
uppehållas genom luftpåfyllning medelst en
kompressor, vanligen 1 à 2 gånger per vecka. I
torrörsystem måste alla sprinklerhuvuden vara vända uppåt
för att undvika isproppar i sprinkler och T-rör, ty
luften som inpumpas i rören innehåller alltid något
fukt. Alla torrörledningar måste förläggas med fall
mot tilloppet resp. mot särskilda dräneringsventiler,
som då och då måste öppnas i och för avtappning
av vatten.
Alarm- och differentialventiler m. m.
För att öppnandet av ä.ven ett enda sprinklerhuvud
skall snabbt och tydligt tillkännagivas, så att
vaktmanskap resp. brandkår kan ingripa och, efter
konstaterande att elden är släckt, avstänga vattentillförseln,
för undvikande av onödiga vattenskador, användes
en alarminrättning av mycket driftsäker typ, fig. 6.
Den består nämligen av en alarmklocka, vars kläpp
drives med en liten vattenturbin (till höger å bilden),
som direkt matas med sprinklervattnet. Alarmens
funktion är alltså helt oberoende av elektriska
kontakter, ledningar och elektrisk strömkälla. För
öppnande av vattentillförseln till turbinen användes vid
21 juni 1941
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
