Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
och golv. I förra fallet tränger vatten i vätskeform
på vissa ställen direkt mot cementskiktets baksida.
I senare fallet blir blott taket direkt fuktat av
droppvatten, medan väggarna tillföras fukt endast via
den fuktiga luften.
I det förstnämnda fallet kan fuktgenomgången —
även om cementbeläggningens fuktgenomsläpplighet
är känd — knappast på något sätt beräknas, eftersom
de vattenförande sprickornas antal och fördelning,
som givetvis äro utslagsgivande för fukttillförseln,
icke på förhand kunna bestämmas.
Vid utförandet med en fristående inbyggnad äro
möjligheterna att beräkna fuktgenomgången större.
Man kan här förutsätta, att fuktighetstrycket i luften
omkring byggnaden är lika med mättad vattenångas
tryck vid bergväggens temperatur. Problemet är då,
att vid kända lufttillstånd på ömse sidor om en vägg
beräkna fuktgenomgången.
Det torde ej vara fullt klarlagt på vad sätt fukten
går genom våra vanliga byggnadsmaterial.
Likheten mellan de matematiska uttrycken för värmets
ledning och gasers diffusion har väckt den
förhoppningen, att man, på samma sätt som värmegenomgången
genom en vägg beräknas som produkten av
temperaturdifferensen på ömse sidor om väggen och det för
väggen gällande värmegenomgångstalet, skulle
kunna beräkna fuktgenomgången som produkten av
skillnaden mellan fuktighetstrycken på ömse sidor
om väggen och ett för väggen karakteristiskt
fukt-genomgångstal. Emellertid torde fukt kunna
transporteras genom ett material även på annat sätt än
genom vattenångans diffusion, och det synes därför
knappast troligt, att proportionaliteten mellan
tryckdifferens och fuktgenomgång kan gälla för alla
material. Vid på byggnadsstyrelsens laboratorium
utförda försök med eternitplattor konstaterades stora
avvikelser från denna proportionalitet.
Enligt en av en amerikansk författare1 framlagd
teori, som förefaller hållbar, kan man indela de
fukt-genomsläppliga ämnena i tre grupper.
Den första omfattar porösa, icke hygroskopiska
ämnen. Genom dessa ämnen diffunderar fukten, och
fuktgenomgången är alltså proportionell mot
differensen mellan fuktighetstrycken på ömse sidor om
väggen.
Den andra gruppen omfattar ämnen, som äro
hygroskopiska, men så täta, att fukten ej kan
diffundera igenom dem. Dessa ämnens fuktighetshalt
vid jämvikt med den omgivande luften beror
huvudsakligen på dennas relativa fuktighet medan
temperaturen har en förhållandevis ringa inverkan. Den av
materialet upptagna fukten transporteras sedan
genom detsamma i kapillära kanaler eller på något
annat sätt, som i varje fall ej beror av skillnaden
mellan de invid väggens båda sidor rådande
fuktighetstrycken. Fuktgenomgången skulle i detta fall
huvudsakligen bli beroende av den relativa
luftfuktigheten på ömse sidor om väggen, och fukten skulle
alltså under vissa omständigheter kunna upptagas
från luft med ett lägre fuktighetstryck, transporteras
genom väggen och avgivas till luft med högre
fuktighetstryck dvs. i riktning mot fuktighetstryckets
gradient.
Den tredje gruppen omfattar ämnen, som dels äro
hygroskopiska och dels även äro så porösa, att
vattenånga kan diffundera igenom dem. Fuktgenom-
gången blir i detta fall beroende av såväl
fuktighetstrycken som av de relativa fuktigheterna och
temperaturerna och det är givetvis förenat med stora
svårigheter att experimentellt fastställa detta beroende. Vissa
försök i denna riktning ha åtminstone tidigare pågått
i Amerika, men några avgörande resultat synas ej
hittills ha publicerats.
Det förutsättes i samtliga fall, att väggens
temperatur överallt ligger över den rådande daggpunkten.
Då den sistnämnda gruppen tydligen omsluter
flertalet av våra vanliga byggnadsmaterial, är det
sålunda, om den anförda teorien är riktig, ej f. n. möjligt
att generellt under givna betingelser beräkna
fuktgenomgången för en godtycklig vägg-konstruktion.
En klass av material, som är av stort värde då det
gäller fuktisolering och som praktiskt sett sannolikt
kan anses tillhöra den första gruppen, alltså porösa ej
hygroskopiska ämnen, är hinnor av asfalt, paraffin
o. dyl. samt med sådana ämnen impregnerade pappei
För dessa bör fuktgenomgången således vara
ungefär proportionell mot differensen mellan
fuktighetstrycken. En hel del undersökningar beträffande
fuktgenomgången för olika material ha utförts.
I IVA:s meddelande nr 115 "Kylteknikens
isoleringsproblem" återger civilingenjör Sten Ekelund en
del amerikanska försöksresultat, och professor Matts
Bäckström framlägger i samma meddelande en del
vid Elektrolux laboratorium funna värden. National
Bureau of Standards i U. S. A. har nyligen publicerat
en sammanställning över resultaten av utförda
undersökningar rörande fuktgenomgång för en hel del
olika material.2 Dessa undersökningar avse olika
slags ytbehandlingar och fuktisoleringsskikt samt trä,
träfiberplattor o. dyl. ävensom tegel. Några
försöksresultat rörande fuktgenomgången för betong och
liknande material återfinnes ej i denna
sammanställning.
Enligt dessa källor är fuktgenomgången, omräknad
till 0,1 mm skikttjocklek och metriska enheter för
asfalt 3 à 12 mg/m2 h mm Hg och för
paraffin 0,2 à 0,6 mg/m2 h mm Hg.
Av de anförda värdena framgår, att asfalt redan i
mycket tunna skikt är synnerligen ogenomtränglig
för fukt. Detta gäller dock endast varmasfalten.
Asfaltemulsionerna och kallasfalterna över huvud
taget äro avsevärt mera genomsläppliga. Den
betydande differensen mellan olika värden för asfalt kan
givetvis bero på att de provade asfaltsorterna varit av
olika kvalitet, men den kan även tänkas till någon
del bero på att fuktgenomgången ej är proportionell
mot fuktighetstryckens differens. Paraffin är 10 à 20
gånger effektivare än asfalt men torde väl vara
svårare att anbringa i en väggkonstruktion.
För fuktisolering av ett skyddsrum, där låg
fuktighetshalt kräves, synes varmasfalt, så länge sådan står
att få, vara lämpligast.
Beräknar man med tillhjälp av de anförda
provvärdena fuktgenomgången för en asfaltisolerad vägg,
kommer man till mycket låga värden. Emellertid är
det klart, att en del porer och otätheter i
isoleringsskiktet även vid omsorgsfullt utförande komma att
uppstå, och det är därför nödvändigt att göra vissa
säkerhetstillslag till de teoretiskt beräknade värdena.
Fukttillförsel genom införande av fuktig luft kan
ske dels avsiktligt för åstadkommande av behövlig
ventilation och dels oavsiktligt genom otätheter i
21 juni 1941
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
