Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Märkning av rörledningar.
Av civilingeniör TORSTEN WIDELL.1
Sedan lång tid tillbaka har man använt märkning
av rörledningar med olika färger för att snabbt och
säkert kunna identifiera deras innehåll. Redan 1913
utgav Svenska teknologföreningen sin handbok XV,
Normer för färgbeteckningar av rörledningar, och
denna har i huvudsak legat till grund för det system
som i allmänhet använts. Enligt dessa märktes t. e.
rörledningar för vattenånga med röd, vattenledningar
med grön och gasledningar med gul färg. För att
lätt kunna skilja rörledningar för olika slag av
likartade ämnen, såsom mättad och överhettad ånga,
dricksvatten och avloppsvatten, olika slag av gaser
osv. användes s. k. signaler, dvs. smala ringar målade
på rörledningen.
Normerna reviderades senare av en kommitté
tillsatt av avdelningen för Mekanik 1933, och de av
denna kommitté utarbetade nya normerna antogos på
hösten 1934. I dessa hade grundfärgerna för de olika
ämnena i stort sett bibehållits, men en utvidgning av
beteckningsmöjligheterna hade erhållits genom
påbyggnad av systemet med signaler. Sålunda märktes
t. e. ångledningar, som hade röd huvudfärg, med grön
signal vid mättad ånga och vit signal vid överhettad
ånga. För att ånge olika förekommande ångtryck
användes olika antal signalringar, en ring för
lågtryck, två för mellantryck och tre för högtryck.
Märkning av rörledningar har även varit föremål
för internationellt arbete. Sålunda har ISA:s
tekniska kommitté nr 5 a utarbetat ett i maj 1938
utgivet diskussionsförslag för märkningen. Enligt
detta förslag användes i stort sett samma huvudfärger
som i de svenska normerna, men för att skilja på de
olika slagen av ämnen inom samma grupp har man
infört märkning med olika sifferbeteckningar. I detta
system betecknas t. e. dricksvatten med 0,1,
destillerat vatten med 0,3 och avloppsvatten med 0,11.
Mättad ånga betecknas 1,1 och överhettad 1,2. I listan
över gaserna, som ha gul huvudfärg, har ett stort
antal upptagits. Generatorgas t. e. betecknas 3,1,
vätgas 3,9, syrgas 3,13, ammoniak 3,17 osv.
Från Sveriges maskinindustriförenings
standardkommitté hade begärts teknologföreningens yttrande
över det av ISA utarbetade normförslaget. För att
avge detta yttrande tillsattes en gemensam kommitté
av avdelningarna för Mekanik, Väg- och
vattenbyggnadskonst samt Kemi och bergsvetenskap. Denna
kommitté avgav sitt utlåtande hösten 1938, och det
nu utarbetade förslaget till normer är i stort sett
endast en överarbetning av kommitténs utlåtande.
Enligt det framlagda förslaget böra rörledningarna
vara försedda med lätt synlig och entydig märkning.
Färgbeteckning kan med fördel användas för en
orientering rörande innehållet, men då antalet vätskor,
gaser m. m., som kunna transporteras i rör, är
mycket stort, är detta i allmänhet ej tillräckligt som
igenkänningsmärke. För att skilja olika grupper av äm-
1 Anförande vid Svenska teknologföreningens avdelnings
för Mekanik sammanträde den 9 sept. 1941.
nen från varandra rekommenderas den i
ISA-försla-get använda färgskalan kompletterad med en
speciell färg för eldsläckningsmaterial. Det av ISA
föreslagna decimalsystemet har emellertid ej ansetts
lämpligt.
De viktigaste huvudfärgerna äro för vatten grön,
vattenånga röd, luft blå, gaser gul och neutralt grå.
Alla ledningar kunna då målas grå, om så önskas,
och förses med färgringar eller skyltar i den speciella
färgen.
Genom fär^beteckningen kan man såsom nämnts
endast särskilja ett fåtal större grupper. För att nu
specificerat ånge innehållet i en ledning kan man på
lämpliga ställen anbringa skyltar med varans namn,
dess tryck, temperatur osv. För en del ämnen kan
namnet vara överflödigt. En röd skylt med
beteckningen 15 atö visar tillräckligt tydligt, att röret
innehåller ånga av 15 atö tryck. Eldfarliga ämnen och
ämnen, som måste handhas med särskild försiktighet,
böra utmärkas genom lätt synlig signal, lämpligen
med ram kring skyltarna, vid lättantändliga ämnen
svart och vid farliga ämnen röd. Lättantändliga och
samtidigt farliga ämnen erhålla både svart och röd
ram.
Det föreliggande normförslaget kan emellertid
tyvärr beträffande de rekommenderade färgerna
knappast tillämpas för gasledningar anslutna till
högtrycksbehållare. Här i Sverige föreskriva nämligen
myndigheterna exempelvis, att syrgasbehållare skola
märkas med blå, luftbehållare med gul och behållare
för brännbara gaser med röd färg. Det är givetvis
i hög grad olämpligt att exempelvis ansluta en
blå-märkt syrgasbehållare till en gulmålad rörledning.
I sådana fall är det bättre med en gråmålad
rörledning försedd med tydliga skyltar.
Trots den sistnämnda svagheten i det föreliggande
normförslaget torde det dock kunna vara till en viss
nytta med de föreslagna riktlinjerna för färgvalet.
Följas rekommendationerna om tydliga skyltar i
varje fall noga, är det även alltid möjligt att snabbt
och säkert kunna få kännedom om innehållet i
rörledningarna, vilket ju främst är syftet med normerna.
Förslaget till normer återges här nedan in extenso.1
Förslag till
Normer för märkning av rörledningar.
1. För att man snabbt och säkert skall kunna få
kännedom om innehållet i rörledningar, böra de vara
försedda med lätt synlig och entydig märkning.
2. Färgbeteckning av rörledningar kan med fördel
användas för orientering rörande innehållet.
3. Märkningen av en rörledning kan ske antingen
så, att den målas med igenkänningsfärgen i hela sin
längd eller så, att färgen anbringas i form av ringar
på vissa avstånd från varandra eller vid ventiler,
flänsar, avgreningar, vägg- och golvgenomföringar osv.
i Eventuella erinringar mot det framlagda normförslaget
torde sändas till civilingenjör Torsten Widell, Mjölnarstigen 9,
Lidingö 1, före den 15 november 1941.
114
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
