Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
avsedd att tändas vid ändringar i den ljusenergi, som
t. e. en solig dag når torpedens ljuskänsliga organ, hur
kan man då vara säker på att tandningen sker korrekt
och ej för tidigt, om t. e. ett kraftigt moln kastar sin
skugga över någon del av torpedbanan? Och hur ändras
förhållandena vid användning nattetid?
Även om uppfinnaren i de två ovan nämnda
patentskrifterna har berört dessa frågor, har han i ett flertal
andra patentskrifter angivit andra och som det synes
lämpligare anordningar för torpedens styrning. Sålunda
föreslår han i amerikanska patentet nr 2 060 208
användandet av den kosmiska strålningen.
I ingressen till nämnda
patentskrift angives t. e. att
"An object of this invention
is to provide a system for
con-trolling torpedes or the like
by natural radiations, such
as cosmic rays, whicli do not
vary in intensity during the
day or night and are not
affected by clouds, etc."
I fig. 6 visas en anordning
enligt amerikanska
patentet nr 2 060 200 (nov. 1936),
enligt vilken uppfinnaren gör
sig oberoende av olika
ljusförhållanden i atmosfären.
Torpeden är här i sin bakre ända försedd med en
ljuskälla, som utsänder ljusstrålar i vinkel mot vattenytans
undersida, varvid desamma reflekteras till en i
torpedens främre del befintlig mottagare. Så länge denna
strålning och reflexion pågår ostörd, bibehåller torpeden
sin tidigare bestämda bana i vattnet, men så snart som
densamma passerar in under ett fartyg och strålningen
brytes, läggas rodren om och torpeden styr upp mot
fartygsbottnen. Uppfinnaren har förutsett att strålningen
kan brytas för ett ögonblick, på grund av att torpeden
passerar under ett i vattnet drivande föremål. För den
skull finnes även en anordning, som medgiver rodrens
omläggning först efter en viss tidsperiod. Även
omnämnes att för undvikande av upptäckt de utsända strålarna
icke behöva falla inom spektrets synliga del, utan t. e.
kunna utgöras av värmestrålar.
Man torde emellertid kunna fråga sig hur
anordningen fungerar, när den plana vattenytan stores av
vågbildning. Detta förhållande synes emellertid icke hava
utretts, men uppfinnaren har genom ett annat patent, nr
2 060 207 (fig. 7), även detta från november 1936, som
det synes löst problemet på ett mera förmånligt sätt. Han
har helt enkelt placerat ljuskällan så, att strålarna
visserligen utsändas i vattnet men parallellt med torpeden,
och som förut uppfångas de av en mottagare i dess
främre del. När emellertid ett fartyg passerar genom
vattnet bildas omkring detsamma en serie virvel- och
vågrörelser. Kommer den nu beskrivna torpeden in i
dessa, brytes ljusstrålen, rodren läggas om, och torpeden
spränges under fartyget.
Slutligen har i amerikanska patentet nr 2 060 202 (nov.
1936) visats en anordning, där de ändringar i det
hydro-statiska trycket, som orsakas av vågbildningen omkring
ett fartyg, som rör sig genom vattnet, användas för
torpedens styrande mot fartygets botten. Konstruktionen
synes i övrigt endast vara en variation av tidigare
nämnda sådana.
När man nu ser hur mycket arbete, som nedlagts på
detta område, kan man inte underlåta att uppställa den
frågan: Varför hava vi sett så få om ens något praktiskt
resultat? Svaren kunna vara många. Kanske var
uppfinnaren alltför långt före sin tid. Intresset och de
ekonomiska förutsättningarna hava kanske saknats hos
dem, som bort biträda vid problemens lösning. Vi böra
betänka, att det mera var en tillfällighet som kom den
nu världsberömda Whitehead-torpeden att undgå samma
öde, som så många andra uppfinningar, att glömmas. För
25 år sedan låg dessutom radiotekniken i sin linda, och
utan dennas hjälp torde hithörande problem icke med
framgång kunna lösas. Så mycket mer torde man hava
skäl att beundra personer sådana som den tidigare
nämnde Léon, som i en tid, när allehanda mer eller mindre
fantastiska anordningar patentsöktes och även
patente-rades, spec. i Amerika, dock hade förmågan att tydligt
angiva grundprinciperna för en styrbar torped. Med
teknikens nuvarande höga ståndpunkt torde väl hithörande
problem icke vara alldeles olösliga. Nu invänder kanske
någon, att det räcker icke med att torpeden styr sig själv.
Hur skall man nå fullständigt skydd mot sådana
olyckshändelser, som att torpeden av någon oförklarlig
anledning bringas ur rätt kurs och kanske spränger samma
fartyg, från vilket den utskjutits? Kan torpeden med
andra ord bringas att skilja på "vän" och "fiende"? På
den frågan skulle jag vilja svara, att det icke torde vara
uteslutet, att så kan bliva förhållandet, även om någon
lösning hittills icke synes hava framkommit, åtminstone
såvitt man kan se av f. n. tillgänglig patentlitteratur.
Den tidigare omnämnde Léon har dock i amerikanska
patent nr 1 195 042 angivit en metod för avvärjande av
torpedanfall, som i all sin enkelhet går ut på att man,
när en torped observerats i riktning mot fartyget,
medelst speciella utskjutningsanordningar släpper ut ett
antal sjunkbomber, som explodera framför torpeden,
varvid den härvid alstrade tryckvågen skall åstadkomma
torpedens explosion. Var icke även i detta fall Léon
inne på rätt väg? Torpeden styres medelst en
lämplig vågrörelse, som fortplantas genom vattnet.
Styrningen bör dä kunna påverkas av andra i vattnet
utsända vågrörelser av samma slag. Tidigare äro kända
anordningar för åstadkommande av fri bankrevad vid
skjutning med sprängladdade projektiler, innefattande en
i projektilen anbragt, med en ljuskänslig cell försedd
och för påverkning av projektilens tändmedel anordnad
mottagare. De tidigare föreslagna anordningarna av
detta slag ha varit baserade på att den ljuskänsliga
cellen vid tidpunkten för önskad krevad belyses med ljus,
t. e. från en vid artilleripjäsen anbragt strålkastare eller
med ljus, som utsändes 1’rån en ljuskälla i själva
projektilen och reflekteras tillbaka till denna från målet. Alla
dessa anordningar hava den olägenheten, att projektilen
kan bringas till för tidig krevad, genom att projektilens
ljuskänsliga cell belyses med främmande ljus. Denna
olägenhet undvikes med anordningen enl. svenska
patentet nr 101 259. Denna utmärkes främst av en
strålkastare, som är avsedd att under skjutningen hållas
inriktad mot målet eller mot ett område, som innehåller den
beräknade framförpunkten, samt anordnad att under
kontroll av en kanon eller dennas eldledningscentral
samt en tidsbestämningsanordning vid en tidpunkt efter
skottlossningsögonblicket, som är lika med projektilens
beräknade flygtid till framförpunkten, påbörja
utsändandet av ett ljusknippe, som utsändes intermittent eller
•periodiskt varierande med en på förhand bestämd
frekvens, varjämte mottagarens ljuskänsliga cell på i och
för sig känt sätt är kombinerad med en till en bestämd
frekvens avstämd strömkrets, vilken är anordnad att
enbart vid mottagning av ljus med denna
variationsfrekvens åstadkomma påverkan av projektilens tändmedel.
Så lyder ingressen till ovannämnda svenska patent. Ger
icke denna, hämtad från ett torpederna rel. närliggande
område, möjligen en fingervisning om, hur de egna
fartygen kanske skulle kunna skyddas?
Fig. 7. Virvelbildning’ i
vattnet omkring fartyget
spränger torpeden.
60
21 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>