Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 3. Maskinens summationskostnader.
sin syn på saken, behåller han maskinen, tills den
blir 20 år. Huru stor totalförlusten då blir, framgår
av fig. 1 och dess triangel C, kompletterad till 20 år.
I den praktiska tillämpningen göres diagrammet i
form av ett summationsdiagram över
maskinkostnaderna, dvs. anskaffning, montage, demontage,
transporter, reparationer etc.
Fig. 3 ger exempel på ett sådant diagram. Varje
punkt i kurvan, t. e. M, anger genom sin abskissa
en viss tidpunkt och genom ordinatan
totalkostnaderna intill denna tidpunkt. Under förutsättning att
prisläget varit konstant under hela diagramtiden samt
att maskinens nytta likaledes varit konstant, skulle
en rättvis fördelning av kostnaderna på de skilda
arbeten, som utförts under tiden O — Mx, representeras
av en rät linje från M till origo. Ju mindre vinkeln a
är, desto billigare har maskinen arbetat.
Kostnadsminimum erhålles synbarligen i punkt R, vilken under
de antagna förutsättningarna borde ha varit
tidpunkten för maskinens utklassning.
Om man fortlöpande prickar in totalkostnaderna,
kan man snabbt skaffa sig en uppfattning om
maskinens fortsatta ekonomiska livsduglighet — som ju
inte är liktydig med dess tekniska livsduglighet. Man
studerar kurvans successiva uppbyggnad, utjämnar
dess diskontinuiteter och drar en tangent genom dess
yttersta punkt, "nupunkten". Faller tangenten
ovanför origo, har man ännu att vänta en förbättring av
maskinens ekonomiska resultat, faller den under
origo, bör maskinen dömas ut.
Om vi antaga, att prisläget vid tidpunkten R på
kort tid har stigit 10 %. blir R icke längre
utklass-ningspunkt, ty man kan icke för de kommande Ä-åren
reproducera samma kurvförlopp. Men det går ju lätt
att avsätta ordinatan R’ med storleken 10 % större
än R och draga linjen från R’ till origo. Den nya
vinkeln « blir då måttet för maskinens minsta
kostnader och får ge vägledning för utklassningen.
Den grafiska framställningen ger också möjlighet
att åskådliggöra inverkan av andra omständigheter
vid frågan om utklassning. När P var "nupunkten",
tydde kurvan på att maskinen borde utklassas. Man
kunde då genom eftersättning av reparationer för den
närmaste tiden få ett ännu bättre ekonomiskt utbyte.
Denna omständighet åskådliggöres genom att kurvan
extrapoleras till punkten Q. Beräknar man en
återgångsvinst, genom att maskinen försäljes vid
utklassningen, kan man avsätta denna kostnad från Q
nedåt till Qf, då O—Qf blir amorteringslinjen. Sker
denna transaktion först vid R, blir resultatet
ogynnsammare, dels emedan inkomsten av försäljningen i
och för sig måste bli mindre, dels emedan denna in-
komst, ligger på större avstånd från O och sålunda
inverkar mindre på vinkeln «.
En justering med hänsyn till räntekostnaderna är
lätt — men ingalunda nödvändig — ätt göra. Om
vi studera kostnaden i tidpunkten P, kommer den
streckade ytan mellan kurvan och radius vector att
representera det kapital, på vilket enkel ränta skall
beräknas. Räntekostnaden kan även omräknas till
en engångskostnad. Är det fråga om en
efterjuste-ring, flyttar man naturligtvis inte upp kurvan utan
flyttar hellre ner origo till Ov Det visar sig då, att
sänkningen praktiskt taget icke inverkar på
bedömandet om utklassningen. Räntekostnaderna kunna
därför vanligen försummas.
Svårigheten i denna metod är att bestämma och
gradera maskinens nytta. Det är icke riktigt att
anse att maskinen, oberoende av arbetsmängden, varit
lika nyttig alla år, även om man tar hänsyn endast
till maskintiden, vare sig den totala eller den
effektiva. Den verkliga massan är naturligtvis en mätare
på maskinens nytta, men en bättre mätare är den,
som tar hänsyn även till massans kvalitet, uttryckt
t. e. som vikten 1 för jord och vikterna 3 och 5
fölberg. Intet av dessa sex fall träffar det riktiga, men
tillsammans torde de ha inringat den verkliga nyttan.
Giva undersökningarna likartade svar, är ett resultat
nått.
Diagrammen i fig. 4 äro byggda på nio årsvärden
av den summerade totalkostnaden. Punkternas
^/-koordinater äro därför desamma i alla diagrammen.
Skalan på æ-axeln, som på grund av sitt utseende
kan göra skäl för benämningen elastisk tidsskala, har
tillkommit genom att axeln graderats rätlinigt i
avseende på "total tid", "total maskintid" etc. och
genom att därefter det årtal utsatts, som motsvarar
års-kvantiteten av sorten i fråga. Tangenten genom
origo anger i tangeringspunkten den ekonomiska
livslängden.
Kr 3. Kr 4.
Kr 5. Kr. 6
Fig. 4. Summationskostnader på elastisk tidsskala.
36
29 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
