Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- och VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGN ADSTEKNIK
spilld. Denna tidsspillan måste ock ske pa bekostnad
avför unga ingenjörer behövlig praktik inom de tekniska
områden, där de med stöd av sin föregående utbildning
kunna inhämta värdefulla erfarenheter.
Som det emellertid numera, åtminstone vid tekniska
högskolan i Stockholm, införts undervisning i
fastighetsbildningsrättens tillämpning, och det kan förväntas, att
endast de, som tillgodogjort sig denna undervisning,
komma att ägna sig åt fastighetsbildningsverksamhet,
torde en del av de anförda betänkligheterna bortfalla,
men, då lagförslaget icke framlagts i samband med
upplysning eller förslag om huruledes erforderlig
grundläggande eller kompletterande utbildning skall ernås, finner
föreningen att ett kompetenskrav, som innefattar
garantier för innehav av visst lagstadgat kunskapsmàtt i de
avseenden, i vilka ingenjörsutbildningen behöver
kompletteras, bättre motsvarar föreliggande behov än kravet
på en till sin art tämligen obestämbar praktisk
verksamhet under en bestämd tidrymd.
Föreningen ansluter sig till förslaget om likställighet
i fråga om kompetens i förevarande avseenden, mellan
dem som avlagt lantmäteriexamen och dem, som avlagt
avgångsexamen från de högre väg- och
vattenbyggnads-fackskolorna. Däremot finner föreningen icke
bestämmelsen om kravet på den praktiska verksamheten vara
tillräckligt motiverad och får på grund därav hemställa
om omarbetande av lagförslaget i denna del.
R 8
Föreningar
Svenska teknologföreningens avdelning för Väg- och
vattenbyggnadskonst hade måndagen den 10 februari
1941 ordinarie sammanträde på föreningens lokal under
ordförandeskap av major Richard Smedberg.
Sammanträdet var besökt av ett 120-tal personer.
Före sammanträdet var ordnat med besök, vid
väg-och vattenbyggnadsstyrelsens nya geotekniska
laboratorium, där ett 40-tal ledamöter besågo de olika
apparaterna och instrumenten, av vilka ett flertal voro
konstruerade på laboratoriet.
Avdelningen beslöt att årsberättelsen 1940 icke skulle
uppläsas, enär den senare skulle komma att tryckas.
Ordföranden meddelade att avdelningens medlemsantal
vid årsskiftet överstigit 1 000-talet och vore 1 016 st.
Revisionsberättelsen upplästes, varefter föregående
års styrelse tacksamt beviljades ansvarsfrihet för 1940
års förvaltning.
Ordf. meddelade, att kommittén för granskning av
Betänkande med förslag rörande övergång till
högertrafik i SveHge, avgivet av 1939 års
högertrafikkommitté, avslutat sitt arbete. Samma kommittéledamöter,
major Knut Kinch och civilingenjör Nils Lidvall, hade
nu även åtagit sig att granska "Principbetänkande i
trafiksäkerhetsfrågan".
överingenjör Per Swartling höll ett med ljusbilder
illustrerat föredrag om Nyare geotekniska metoder som
hjälpmedel vid förstärkning av kulvert under
Bergslagsbanan.
Skadan utgjordes av en ojämn, maximalt 90 cm stor
sättning hos en stenkulvert och järnvägsbank vid
Smed-sta och hade orsakats av att sand från ett finsandslager,
beläget under ett 8 m mäktigt lerlager, med en
arte-sisk grundvattenström trängt upp i kulverten. Det
första projektet för reparation av skadan bestod i
fullständig ombyggnad av kulverten, för vilket ändamål
arbeten igångsattes med spårets förläggning till en
provisorisk bro, vilken uppfördes av krigsbromateriel. Sedan
emellertid ras inträffat i järnvägsbanken och
sättningarna fortsatte trots cementinjektering av jorden runt
kulverten, besökte förste byråingenjör Walter Kjell-
man platsen och rekommenderade grundvattensänkning.
Efter detta tillkallades Vattenbyggnadsbyrån, som
föreslog att grundvattensänkningen skulle utföras genom
pumpning ur sex rörbrunnar. Nedförandet av dessa
rörbrunnar hade varit förenat med vissa svårigheter på
grund av det stora artesiska grundvattentrycket. Efter
grundvattensänkningen upphörde alla sättningar och
kulverten kan nu tätas och repareras med betong. Den
pä detta sätt utförda reparationen kostar endast en
bråkdel av vad det första projektet med fullständig
ombyggnad av kulverten beräknades kosta.
Förste byråingenjör Walter Kjellman redogjorde
därpå med hjälp av ljusbilder för grundundersökning
vid Uppsala domkyrka, benämnd en "Koloss på
ler-fötter".
Undersökningen visade, att kyrkan ligger på en
rullstensås med leravlagringar på åsens sidor. De delar av
byggnaden som ligga ovanpå dessa lerlager hade
utsatts för avsevärda sättningar under tidernas lopp,
varigenom särskilt tornen på grund av den stora tyngden
kommit att luta utåt. Som resultat av undersökningen
framgick följande:
1. Om kyrkans vikt avsevärt ökas, måste
grundförstärkning utföras.
2. Om kyrkans vikt icke avsevärt ändras, är det
tveksamt, om grundförstärkning behöver utföras. Det
avgörande blir i så fall, om byggnadskonstruktionema
skadas av en ytterligare mindre sättning.
3. Om kyrkans vikt avsevärt minskas, behöver
grundförstärkning icke utföras. Sättningarna skulle i så fall
upphöra.
Vid efterföljande diskussion gjordes inlägg av
professor Ljungberg, intendent Royen, kanslirådet Söderberg,
professor Fellenius, docent Horner, bergsingenjör
Hermodsson och föredragshållaren. Diskussionen kom
huvudsakligen att beröra frågan om nödvändigheten av att
bygga om tornen och minska deras höjd.
överingenjör Per Swartling visade sedan en
intressant och instruktiv film över byggandet av
Bergslagsbanans provisoriska bro vid. Smedsta, uppförd av
krigsbromateriel, varefter sammanträdet avslutades.
Vid efterföljande supé och samkväm deltogo ett
40-tal ledamöter. Till underhållningen bidrogo
civilingenjörerna Godberg och Fritzell med gluntsång och
civilingenjör Ek med pianospel.
Erling Reinnis.
Meddelanden
Tekniska högskolorna. Göteborg. För eleverna inom
avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers
tekniska högskola håller stadsingenjör Hugo
Hofflan-der, Göteborg, under vårterminen 1941 en kurs i
jorddelningslära.
Karl Erik Nordwull.
Användningsgrad. När en tekniker talar om
"utnyttja", menar han nästan alltid "nyttja". Ordvalet
är sålunda oriktigt och därtill kommer svårigheten
med uttalet. Nu härja språkfördärvarna gärna med
ordet "utnyttjningsgrad" och liknande, varför det är
på tiden att försöka byta ut det mot
"utnyttjandegrad" eller ännu bättre "användningsgrad".
För att höra språkmännens uppfattning har jag
bl a vänt mig till Svenska akademiens
ordboksredaktion, vilken genast svarat följande.
R S
Jag ber att få meddela, att både utnyttjning ocli
utnyttning på senare tid använts i vissa facktidskrifter,
men att intetdera ansetts lämpligt att upptagas i ord-
26 april 1941
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
