Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Så småningom lyckades dock civilingenjör Jansa
lösa problemet och lösningen är ju synnerligen enkel,
sedan man väl kommit underfund med den. Genom
att bygga på foderröret 8 meter så att man kom över
den artesiska vattenytan, erhöll man ju stillastående
vatten i foderröret. Man lät nu sanden sjunka och
kunde i lugn sänka silén på önskat sätt. I och med
att man fått ner första silén, som möjliggjorde
pumpning av slamfritt vatten, kan man säga att problemet
var löst. De övriga brunnarna iordningställdes snabbt
utan större svårigheter och, när tillräcklig pumpning
i och för sänkande av grundvattenytan kunde
utföras, upphörde vattnet med finsand att framtränga
i kulvertbottnen och således även kulvertens
sjunkning.
Programmet för pumpbrunnarnas anordnande
ändrades under arbetets gång på så sätt, att i stället för
att 4 brunnar placerades uppströms och 4 nedströms
om kulverten, utfördes 6 brunnar på uppströmssidan.
Allteftersom arbetet fortskred och pumpningen kom
igång, utfördes mätningar på grundvattenståndet.
Observationsbrunnar nedsattes dels uppströms och
dels nedströms om kulverten på 25, 40 och 90 m
avstånd från pumpningsplatsen, fig. 7.
Observationsbrunn nr 1 placerades på samma avstånd från
pumpningsplatsen som den kritiska punkten i kulverten.
Som synes av fig. 7 ger pumpning av 4,4 1/s fullt
tillfredsställande resultat vad beträffar
grundvattenytan.
När sjunkningen av kulverten helt avstannat,
igångsattes injektering av kulverten. Såväl botten,
väggar som hjässa injekterades med cementvälling
under ett tryck av 6 kg.
Arbetet utfördes under vintern och kunde
oavbrutet pågå även under förra årets (1939—40)
stränga köld på grund av lättheten att hålla
tillräckligt varmt. I kulvertens båda ändar gjordes
provisoriska väggar och där placerades kaminer, som höllo
ute den svåra kylan. Mellan 6- och 700 hål
borrades med förhoppning om att man vid injekteringen
skulle få ett absolut tätt skal kring den gamla
kulverten. Densamma lagades i övrigt genom igjutning
av alla uppståndna håligheter och kaviteter, varför
man kan säga, att den erhöll minst samma styrka,
som den haft förut. Valvformen har på intet ställe
förändrats, utan det har enbart varit fråga om en
vertikal sänkning av den underminerade delen.
Trots all den möda och den kostnad som nedlades
på att få ett tätt skal kring den gamla kulverten,
lyckades vi ej härmed, utan det visade sig under
den gångna sommarens (1940) noggranna
observationer, att vatten med även någon finsand kunde
tränga fram genom knappast skönjbara sprickor i
vissa stenar. Den fina sanden kring kulverten
omöjliggjorde tydligen fullkomlig tätning. Detta är ej av
någon praktisk betydelse så länge pumpning pågår.
Vattnet är i detta, fall icke grundvatten utan vatten
från bäcken, som dämts ovanför uppströmsänden.
Under arbetets gång och nu senare under hela obser-
Fig. 8. Föreslagen tätning av kulvertbottnen.
vationstiden har bäckvattnet letts i en trumma genom
kulverten.
För att eventuellt kunna sluta med pumpningen är
det emellertid nödvändigt att få absolut tätt. Det
är därför vår avsikt att sommaren 1941 inlägga ett
omvänt valv ungefär i överensstämmelse med fig. 8.
Detta betongvalv torde göra samma tjänst som den
plåtränna, som inlades 1896, och man borde av allt
att döma kunna upphöra med pumpningen i och med
att denna blir färdig.
I vilket fall som helst är på grund av den utförda
grundvattensänkningen katastrofrisken nu helt borta
och man kan allt efter förhållandena vidtaga
erforderliga åtgärder. Full hastighet, nämligen 90 km/tim,
har av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu åter
godkänts på platsen ifråga. Genom den utförda
grundvattensänkningen har det sålunda varit möjligt
att på ett tillfredsställande sätt reparera den gamla
kulverten och järnvägen har besparats kostnaderna
för ny kulvert eller eventuellt ny bro vid platsen,
vilket enligt föregående skulle ha kostat mycket
pengar. På grund av inträdda prisförhöjningar i
samband med det pågående världskriget skulle de tidigare
utförda kostnadsberäkningarna icke stått sig, utan
man torde få räkna med åtminstone 50 % förhöjning.
Bro i järnvägslinjen skulle således kostat ca 600 000
kr. och bro i ny linje vid sidan om gamla linjen ca
1000000 kr.
Om man bortser från den provisoriska bron och de
kostnader, som det inträffade raset gav anledning till,
ha kostnaderna för reparation av Smedstakulverten
uppgått till 110 000 kr., varav på själva
grundvattensänkningen 60 000 kr. och kostnader på förstärkning
av kulverten och andra diverse kostnader till
50 000 kr.
23 aug. 1941
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
