Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
Vattenledningsverkens reservoarproblem.
Av civilingeniör HILDING BJÖRKLUND, Stockholm.
Ett vattenledningsverk består i allmänhet av
reningsverk, uppfordringsverk, tillförselledningar till
förbrukningsorten, rörnät och reservoarer. I det
följande användes benämningen vattenverk som
gemensamt namn på renings- och uppfordringsverk. Med
ledningar avses såväl tillförselledningar till
förbrukningsorten som rörnät. Som reservoarer räknas inte
de relativt små behållare vid vattenverken, som
tjänstgöra som buffertar eller elastiska kopplingar
mellan anläggningens olika delar. Dessa behållare
anses vara en nödvändig del av vattenverken.
Vattenverkens och ledningarnas funktioner äro
utan vidare klara för var och en. Däremot är
reservoarernas betydelse inte lika påtaglig. Litteraturen
på området ger besked om att reservoarerna äro
nyttiga på mångahanda sätt.
En av de svenska pionjärerna inom
vattenledningstekniken, överste J. G. Richert, har i en år 1869
utgiven bok med titeln "Om vattenledningar och
vattenavlopp" behandlat problemet. Han anlägger följande
synpunkter.
"Reservoirer äro af stor vigt och kunna uppfylla
många olika ändamål, såsom:
1) att åstadkomma ett högt tryck i ledningarna;
2) att, då vattnet uppfordras medelst pumpning,
göra vattenutdelningen oberoende af pumpverkens
ständiga gång, och då ett naturligt tryck från en högt
belägen vattentillgång finnes, kunna oberoende af
konsumtionens ojemnhet ständigt mottaga det
filtrerade vattnet;
3) att innehålla en tillräcklig reservqvantitet,
hvarigenom vattenledningens jemna gång äfven i händelse
af afbrott i ledningarna kan betryggas, hvilket
synnerligast vid eldsläckning är af stor vigt samt
slutligen
2) Befintliga tillförselledningar få ökad kapacitet.
3) Anläggningskostnaderna för renings- och
uppfordringsverk minska.
4) Befintliga renings- och uppfordringsverk få ökad
kapacitet.
5) Brunnar och källflöden kunna utnyttjas bättre,
och vattnets kvalitet påverkas i gynnsam riktning.
6) Vid små anläggningar minskas driftspersonal
och driftskostnader, därigenom att renings- och
uppfordringsverken icke behöva gå dygnet runt.
7) Korta avbrott vid vattenverken för reparation
e. d. kunna göras utan att konsumenterna få obehag
därav.
8) De lokala tryckförlusterna i distributionsnätet
minskas.
9) Distribution av vatten till avlägset belägna
områden kan ske till rimliga kostnader.
Vad man saknar i dessa framställningar är
uppgifter om relationen mellan kostnaderna för
reservoarerna och nyttan av dem, uppskattad i pengar.
Vidare saknar man riktlinjer för beräkning av den
ekonomiska reservoarvolymen. Avsikten med denna
uppsats är att försöka fylla denna lucka i litteraturen.
Vattenförbrukningen varierar under dygnets olika
timmar. Diagram 1 är ett exempel på hur en sådan
variation kan te sig. Förbrukningen växlar också
från dygn till dygn, t. e. enligt diagram 3. Slutligen
förefinnes en variation i förbrukningen från år till
år. Den tar sig i allmänhet uttryck i en mer eller
mindre brant stegring, förorsakad av
befolkningsökning i förbrukningsorten, förbättrade
bostadsförhållanden och i allmänhet höjd levnadsstandard.
Vattenledningsverket måste ha en kapacitet, som
minst svarar mot årsförbrukningen.
Följande beteckningar införas:
Kl o e i É a
Fig. 1. Vattenförbrukningens variation under
ett maximidygn.
4) att tjena såsom regulator för vattentrycket,
hvarigenom detta kan hållas nästan konstant vid olika
konsumtion, och hvarigenom hufvudrörens storlek
under vissa förhållanden kan inskränkas."
Amerikanen Nicholas S. Hill sammanfattar i nio
punkter reservoarernas betydelse för
vattenledningsverken.
1) Tillförselledningarna erhålla mindre
dimensioner.
= vattenledningsverkets kapacitet i m3/år.
K2 — vattenverkets kapacitet i m3/år.
M = medeldygnsförbrukningen i m3/dygn.
R — reservoarvolymen i m3.
†t — maximitimfaktorn för förbrukningen =
förhållandet mellan förbrukningen under
maxi-mitimmen till förbrukningen under
medeltimmen under ett maximidygn.
†d = maximidygnsfaktorn för förbrukningen =
förhållandet mellan förbrukningen under
maximi-dygnet till förbrukningen under medeldygnet
under ett år.
pt — maximitimfaktorn för pumpningen e=
förhållandet mellan pumpningen under
maximitim-men till pumpningen under medeltimmen
under ett maximidygn.
pd — maximidygnsfaktorn för pumpningen c=
förhållandet mellan pumpningen under
maximi-dygnet till pumpningen under medeldygnet
under ett år.
Antag att vattenledningsverket inte förfogar över
några reservoarer. Vattenverkets kapacitet måste då
66
23 aug. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
