Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
betongbruk, då på en onsdag order kom, att bastun på
fredagen, dvs. två dagar senare, måste tas i bruk,
färdig eller ofullbordad.
Kl. 7—9 på torsdag morgon utfördes förgrundning
av rent cementbruk, kl. 11—13 verkställdes
utstock-ning med hydrauliskt kalkbruk, varvid dock påslaget
gjordes relativt tunt på bekostnad av den absolut
plana ytan, varefter mellan kl. 19 och 21 samma kväll
takytan stänkputsades med bruk av färgad
hydraulisk Kronkalk i tre omgångar i omedelbar följd av
sammanlagt 3 mm tjocklek. Påföljande dag släpptes
värmen på för fullt.
Putsningen synes i alla avseenden både till
utseende och kvalitet ha överträffat de högt ställda
förväntningarna.
På grund av lokalens säregna karaktär kunde
såväl ventilation som fuktighetshalt och temperatur
hållas på sätt att underytan hela tiden sög på rätt sätt.
Endast en fläck på en större uttagning vållade vissa
svårigheter, men även här synes resultatet blivit gott.
Luftkalkbrukets sandkurva.
Av lektor ALBERT BRUND, Härnösand, LSTF
Referat av anförande, hållet vid Sv.
teknologföreningens möte 1941 22/10, då
dess avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst och husbyggnadsteknik tillsammans
med Stockholms byggnadsförening
behandlade putsfrågan.
Om man blandar torrsläckt eller våtsläckt kalk med
sand och vatten, och proportionerna tagas på måfå,
samt därjämte kännedomen om kalk- och
sandmaterialens egenskaper lämnas å sido, erhålles helt
naturligt ett luftkalkbruk av varierande karaktär. Ett
sådant bruk skulle sålunda i många fall bliva mer eller
mindre olämpligt för sitt ändamål, ty det skulle
näppeligen tillfredsställa de fordringar, som ställas på
ett kalkbruk, vare sig detta är avsett för putsning
eller murning.
Förutsättes emellertid, att kalken och sanden hava
för bruksberedning lämpliga fysikaliska och kemiska
egenskaper, skulle bruksblandningens problem ändock
komma att omfatta betydelsefulla detaljer, vars
lösning icke ligger så nära till.
Ett sådant detaljproblem är brukssandens ideala
sammansättning, vilket problem i det följande
kommer att behandlas enligt en på fysikaliska lagar
baserad teori.
Vid utformningen av denna teori har till underlag
utförts en omfattande inventering av sandens
egenskaper, från sådana, som ligga inom agrifysikens
område, till sådana, som bestämmas inom
byggnadstekniken.
I det experimentella arbetet har härför prövats en
arbetsmetod, för vilken en enkel apparatur kunnat
användas.
1. Den grundläggande teorien
Det må till en början erinras om att kalkbrukets
problem i sin helhet förefaller att vara i viss mån
komplicerat. Att så synes vara fallet, beror nog på
den omständigheten, att någon klar bild av
kalkbrukets härdningsprocess ännu icke föreligger.
Visserligen hava hårdningsteorier blivit uppställda,
men undersökningar, som möjliggöra ett
ställningstagande till den ena eller den andra teorien, hava, så
vitt det är mig bekant, ännu icke framkommit.
Man har sålunda angivit beträffande kalkbrukets
hårdnande:
a) att kalciumhydrat under vissa betingelser
kristalliserar och ger en icke ringa hållfasthet,
b) att kalciumhydrat med viss vattenmängd och
efter tillförsel av koldioxid, under avgivande av
hy-dratvatten, övergår i kalciumkarbonat, varvid
kalkbruket ävenledes får en viss hållfasthet,
c) att kalciumbikarbonat i lösning efter avgivande
av koldioxid ger upphov till kalciumkarbonat.
Oavsett vilken teori som lägges till grund för
luftkalkbrukets hårdnande, bör ett kalkmaterial såsom
bindemedel lagras till viss tjocklek kring sandkornen
i bruket, för att ett användbart kalkbruk må erhållas.
Volymen av detta bindemedel kan bl. a.
försöksmäs-sigt fastställas.
Vid diskuterandet av problemet om brukssandens
ideala sammansättning, bortser man emellertid tills
vidare från den verkliga storleken av
bindemedelsvolymen kring sandkornen. Det antages, att volymen
i fråga kan vara densamma, som en viss vattenvolym
intar, då den genom adsorption lagras kring
sandkornen. Härigenom vinnes den fördelen, att problemet
får en enkel uppställning och en lösning, som ej
ställer sig komplicerad.
Utgår man nu från denna förutsättning och för
tanken vidare, inställer sig emellertid frågan om
adsorp-tionsvolymens storlek i sandfraktioner med olika
me-delkornstorlekar. Kända teorier lämna då svaret, att
adsorptionsvolymens storlek hänför sig till respektive
sandfraktioners specifika ytor.
Fastställas talen, som angiva storleken av
adsorp-tionsvolymen i olika sandfraktioner, äro samtidigt tal
givna, som angiva bindemedelsvolymen till
motsvarande tjocklek i en volymenhet av olika sandfraktioner.
Dessa tal bliva sedan tillsammans med
sandfraktionernas volymviktvärden och kalkbrukets
sväll-ningstal hjälpmedel vid uppbyggandet av en idealt
graderad sandkurva för luftkalkbruket.
2. Idealsandkurvans uppbyggande
Av det anförda framgår, att
adsorptionsvattenvoly-men och således enligt den anförda teorien även
bindemedelsvolymen är olika stor i olika sandfraktioner,
sålunda även olika stor per volymenhet i en av olika
sandfraktioner sammansatt sandmassa, som icke är
blandad efter någon regel, där hänsyn är tagen till
nämnda olikheter.
176
25 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
