- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
177

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

En ideal sandkurva för ett luftkalkbruk bör
emellertid, synes det mig, vara så beskaffad, att de olika
sandfraktionerna finnas i sådana proportioner, att
bindemedelsvolymen per volymenhet av den av olika
stora korn sammansatta sandvolymen blir lika helt
igenom bruket, så att detta må bliva så homogent som
möjligt. Då blir tydligen sammanbindningen
(korn-bindningshållfastheten) lika stor på varje liten volym
i bruket, friktionsförhållandena utjämnas, och brukets
arbetbarhet god.

Proportionerna mellan de olika sandfraktionernas
vikter bör således avvägas med hänsyn till nämnda
önskemål, om en ideal sandkurva för luftkalkbruket
skall framkomma.

Problemställningen beträffande nämnda sandkurva
kommer sålunda, enligt det som förut framhållits, att
omfatta en bestämning av de i en sandvolym ingående
fraktionernas vikter, en anpassning av fraktionernas
storlek, så att de bliva likvärda med hänsyn till
bindemedelsvolymernas relativa storlek, samt för
genomförandet av sistnämnda operation, en bestämning av
fraktionernas volymvikter, brukets volymökning vid
vattentillsättning (svällningstalen) och
bindemedelsvolymernas relativa storlek.

a) Bestämning av hjälpvärdena för beräkning av
sandfraktionernas vikter i idealsanden

Värdena på sandfraktionernas volymvikter äro
hänförda till lös ifyllning av sanden i ett mätkärl,
dvs genom fall från ringa höjd, omedelbart över
kärlets kant. Det har nämligen vid jämförande
undersökningar visat sig, att den lösa ifyllningen ger
säkrare värden, än de som erhållas såsom medeltal av
lös och packad ifyllning. Men vid bestämningarna
bör en viss noggrannhet i arbetssättet iakttagas.
Volymen ifylles och väges sålunda 5 gånger.

I kärlet, som kan vara ett till 500 cm3 graderat,
cylindriskt mätglas med dimensionerna 6 X 25 cm,
ifylles sålunda en bestämd volym, 300 cm3, av respektive
fraktioner, vilken volym i förhållande till kärlets
dimensioner visat sig vara den lämpligaste för
samtliga fraktioner, både vid dessa bestämningar, och då
den användes för uttagande av begynnelsevolymen
vid bestämning av svällningstalen och
bindemedelsvolymernas relativa storlek.

De experimentellt uttagna värdena på sandfraktio-

Fig. 1. I. Volymviktens variation med medelkornstorleken

i olika sandfraktioner (lös ifyllning).

nernas volymvikter vid lös lagring av sanden har i
viss mån matematiskt diskuterats och kontrollerats.
Därvid har från början konstaterats, att värdet på
hålvolymen för sandfraktionen, som innehåller
medelkornstorleken 0,45 mm, är 0,46 och volymvikten 1,39.
Dessa värden och sandens specifika vikt, som är
2,578, satisfiera hålrumsformeln:

h = 1

2,578

Volymviktsvärdet för nämnda sandfraktion har
försöksvis, och då det överensstämmer med kända
värden, lagts till grund vid en matematisk jämförelse med
de övriga volymvikterna.

Därigenom har kurva I i fig. 1 framkommit.

Till denna kurva ansluta sig tydligen samtliga
experimentellt bestämda volymvikter utan någon
påtaglig avvikelse (tab. 1).

Bestämningen av svällningstalen och
adsorptions-vattenvolymerna respektive bindemedelsvolymernas
relativa storlek har skett med hjälp av en enkel
laboratoriemetod på följande sätt.

Av varje sandfraktion uppvägdes en viktsmängd,
som svarar mot respektive fraktioners 300
cms-voly-mer. Samtliga på så sätt uttagna sandmängder
omblandades var för sig med en viss mängd vatten, som
från början var ringa (ca 0,5—1 % av torra
sandvikten, beroende på kornstorleken).

Massan fylldes därefter i mätkärlet löst, såsom förut
angivits. Då ifyllningen var gjord, och sandytan
avjämnats, avlästes volymen.

En ny vattenmängd, ca 1 % av torra sandvikten,
tillsattes, och omblandning samt avläsning skedde
såsom i förra fallet. Bestämningarna upprepades efter

Tab. 1.

Sandfraktion Volymviktsvärden. Medeltal av 5 bestämningar (y) kg/dm3 Svällningstal. Max.-värden Fast sandsubstans i g/cm" av svälld bruksvolym r_ sv [-Adsorptionsvatten-volym-] {+Adsorptionsvatten- volym+} resp.
bindemedelsvolym i em^/lOO g av fast sandsubstans v Bindemedel i cm7cms av svälld kalkbrukvolym (rt)
Litt. [-Medelkorn-storlekar-] {+Medelkorn- storlekar+} mm Sand svk Kalkbruk svk
a-i 0,15 1,180 1,17 1,34 1180 8,8 0,0775
1 340
»2 0,25 1,308 1,07 1,21 1308 5,4 0,0584
1210
a3 0,45 1,393 1,05 1,16 1393 3,2 0,0384
1160
0,30 1,430 1,04 1,14 1430 2,5 0,0314
1 140
a5 1,50 1,468 1,03 1,112 1468 2,2 0,0291
1 112
OQ 2,50 1,480 1,02 1,000 1 480 1,8 0,0270
1 000

25 okt. 1941

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:40:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941v/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free