Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Av pågående materialtekniska och rent fysiska
undersökningar har framgått, att ett lagenligt samband
mellan talvärden, som bestämts för bruk med maximal
hålvolym och bruk med en hålvolym av annan
storleksordning, kunnat påvisas. Talvärden, som
bestämts i förstnämnda fall, hava därvid tjänstgjort som
grundvärden. Värdena på brukets hålvolym i olika
blandningar visa sålunda icke någon påtaglig
variation. Där avvikelser från normala värden i någon
mån förekommit, ha dessa kunnat förklaras bl. a. med
stöd av uppgifter om sandens olika sätt att lagra sig.
I samband med dessa undersökningar har
genomförts ett studium av adsorptionsvattenmängdens
variation i sand av olika sammansättning för jämförelse
med adsorptionsvattenmängden i sand med den
karaktär, som kurvorna VI, VII och VIII visa. Därvid har
optimala storleken av binåemedelsmängden i bruk av
olika sandsorter kunnat bestämmas.
I denna förhandsuppgift om en metod att uppbygga
en idealt graderad sandkurva skola emellertid dessa
förhållanden icke närmare beröras.
Teorien om sambandet mellan sandens gradering
och kalkbrukets homogenisering skall ytterligare
granskas.
Kurvorna i fig 5 visa emellertid en god
överensstämmelse med kurvor, som uppbyggts med stöd av
prov, som utförts på byggnadsplatser. Av fig 6
framgår att så är fallet. I denua figur har med benäget
tillstånd inritats de med nämnda teori skapade
kurvorna till jämförelse med de kurvor, som uppbyggts
på basis av de praktiska proven.
Dessa praktiska, prov har civilingenjör Sven
Nycander utfört i samband med Svenska Cementföreningens
undersökningar på kalkbruk av sand i olika
graderingar.
Genomforskad litteratur, som möjligen efterlyses
såsom komplement till det refererade arbetet,
kommer att specificeras i annat sammanhang.
Sandkurvans problem ingår nämligen i andra detaljer inom
kalkbrukets problemområde, vilka äro underkastade
bearbetning.
Här använda beteckningar komma då att jämföras
med dem som förekomma i hithörande och
angränsande litteratur och teorierna att utformas i
anslutning därtill.
Till sist må omnämnas, att föreliggande
undersökningar hava planlagts i Härnösand och utförts på
Skånska cementbolagets cement- och
betonglaborato-riuni i Limhamn.
Svenska cementföreningen har därvid på olika sätt
understött arbetet i fråga och säkerställt andra nu
pågående undersökningar, vilket förhållande tacksamt
omnämnes. 1 Limhamn liar mitt arbete underlättats
i olika avseenden.
Om inver ka n av lagringsförhållanden på
hållfastheten hos kalkbruk
Av fil. dr TOR H. HAGERMAN, Stockholm
På uppdrag av Kungl, byggnadsstyrelsen har vid
Statens provningsanstalt under senaste år företagits
provningar av kalk och murbruk för utarbetande av
provningsförfarande för bindemedlet kalk. Dessa
arbeten hava bl a resulterat i av Byggnadsstyrelsen år
1941 fastställda "Bestämmelser för leverans och
provning av byggnadskalk". Som ett allmänt kriterium på
bindemedlets lämplighet måste man betrakta dess
förmåga att bilda ett hållfast bruk. Vid framställandet
av bruk, lämpligt att användas till sådana
provningar, stötte man på en mängd skilda frågor. De
synpunkter, som voro vägledande vid
ställningstagandet till dessa frågor kunna sammanfattas så, att man
försökte framställa bruk av i praktiken användbart
slag, vilket skulle få tillfälle att hårdna på kort tid
och under gynnsamma förhållanden. Som
tillsatsmaterial användes för ändamålet särskilt framställda
svenska normalsandsorter. Den för putsbruk
använda sandsorten har en korngradering, som mycket nära
följer den av arkitekt Axel Eriksson på sin tid
föreslagna idealkurvan för putssand. Den för murbruk
använda sandsortens korngradering sammansättes
med grövre maximal kornstorlek men ansluter sig för
övrigt i stort till nämnda idealkurva.
Det övervägande antalet undersökningar ha utförts
på ett med denna sistnämnda sand berett murbruk
och med en kalkhalt, som efter ett flertal försök
befanns giva de bästa hållfastheterna. Försök utfördes
såväl med bestämning av tryckhållfasthet som
böj-hållfasthet. Det slutliga sättet för utförandet av dessa
bestämningar återfinnes i ovan citerat arbete. Båda
dessa hållfastheter visade en tämligen god inbördes
överensstämmelse. Jämväl utfördes åtskilliga
undersökningar över putsbruks vidhäftningsförmåga. Utan
att närmare ingå på denna fråga må här framhållas,
att det synes som om inom vissa gränser ett samband
finnes mellan å ena sidan god resp. dålig tryck- och
böjhållfasthet och å andra sidan god resp. dålig
vidhäftningsförmåga. Denna uppfattning får man
åtminstone när man jämför kalkbruk och olika
bastard-bruk med varandra.
I samband med berörda undersökningar hade jag
anledning taga ställning till den laboratoriemässiga
konditioneringen, dvs temperatur- och
fuktighetsförhållandena för provkropparna från deras beredning
till deras provning. Även i denna fråga fick
förutsättningen för ett gynnsamt och relativt snabbt
hårdnande i praktiken bliva den vägledande synpunkten.
De villkor under vilka ett putsbruk får tillfälle att
hårdna sammanhänga med luftens fuktighet,
cirkulation och temperatur, och för ytterputsbruk dessutom
med nederbörd, solbelysning m. m. Endast i begrän-
180
25 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
