Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
sad utsträckning liar man
möjlighet att i förväg
bedöma den sannolika
utvecklingen av dessa villkor:
I viss grad har man
klart för sig, vilka
förhållanden som äro
eftersträvansvärda vid utförande
av putsningsarbeten,
nämligen relativt torr och
varm väderlek, varför man
önskar förlägga arbetet
med ytterputsning till
årstid under vilken
nyssnämnda förhållanden äro
rådande.
Man har anledning att
med avseende på de
väsentliga konditioneringsfalcto-rerna indela
kalkputsbru-kets "levnadslopp" i två
varandra i viss mån
övergripande perioder,
nämligen
1) Torkningsperioden,
som innefattar en jämn
och relativt snabb
bortgång av överskottsvattnet.
2) [-Konsolideringsperioden,-] {+Konsolideringsperio-
den,+} då kemisk-fysikaliska
betingelser skola åstadkomma tillväxt av brukets
hållfasthet.
Slutligen kan man ibland tala om en sista period,
som omfattar dagarna innan en eventuell förstöring
av putsbruket äger rum.
Förutsättningen för isärskiljandet av första och
andra perioden är den, att kalkbruket verkligen under
den senare får tillfälle att uppfuktas. Yid försök,
som utförts med lagring av provkroppar i luft med
hög fuktighet har man icke på långt när nått samma
hållfasthet vid provning efter 28 dygn, oaktat en
effektiv uttorkning gjorts på slutet före provningen.
För att man i praktiken skall erhålla en någorlunda
snabb uttorkning under torkningsperioden bör
murmaterialet, resp. föregående påslag, i viss grad hava
en vattensugande förmåga. Detta synes även vara
förmånligt för åstadkommande av god vidhäftning.
Det liar nämligen visat sig, att vid otillräckligt
sugande förmåga hos underlaget, kan en vätskefilni
utbildas i kontaktytan medförande
vidhäftningsnedsät-tande resultat.
Under den andra perioden skall bruket tillväxa i
hållfasthet. De plastiska egenskaperna hos bruket
äro nu att betrakta som obetydliga. Det är därför av
vikt, att hållfastheten ökar under sådana betingelser
att minsta möjliga volym- och formförändringar
inträffar. Beträffande tillväxten av hållfastheten har
densamma förklarats på olika sätt under tidernas
lopp. Sålunda har man förr ansett att bildandet av
kalciumkarbonat skulle ha en avgörande betydelse
för luftkalkens hårdnande. Om man drager ut denna
andra period över lång tidrymd är detta riktigt. För
en kortare tid, t e ett halvår eller även längre tid,
beroende på brukssorten, sammanhänger brukets
hårdnande och hållfasthetstillväxt även med andra
faktorer, framförallt på omkristallisering av kalcium-
Fig. 1. Färska brottytor i murbruksprismor, som bestrukits med fenolftaleinlösning. Den
ljusa ofärgade randzonen är den del av bruket i vilken fullständig karbonatisering ägt rum.
Bruken i alla fyra raderna äro beredda med samma luftkalk. I de övre två raderna
innehöll bruket våtsläckt kalk och i de undre två var den torrsläckt. I rad 1 och 3 uppifrån
hava prismorna en ålder av 28 dygn. Som synes är den karbonatiserade zonen
försvinnande liten. I rad 2 och 4 hava prismorna en ålder av 3 månader.
hydratet.. Detta förhållande har jag haft tillfälle
iakttaga i samband med undersökningar av kornstorlek
lios släckt kalk, varvid framgått att åtminstone hos
vissa kalksorter en kristallisation hos hydratet ägt
rum. Det är därvid att märka, att det kristalliserade
kalciumhydratet uppträder med två olika habitus, dels
tavelformig och dels prismatisk. Orsakerna till
uppträdandet av den ena eller den andra formen är icke
med säkerhet kända, troligen sammanhänger detta
med halten av små mängder främmande ämnen, vilka
påskynda kristallisationshastigheten.
Karbonatiseringen synes däremot att börja med ha
en viss hållfasthetsnedsättande effekt1, på grund av en
i samband härmed uppträdande volymökning, vilken
längre fram upphör och luftkalken når hög
hållfasthet. Beträffande hydrauliska kalksorter är det känt,
att vatten behöver närvara för att bruket skall
hårdna bl a genom bildandet av vattenhaltiga föreningar,
som innehålla kiselsyra och aluminium. Redan av
teoretiska skäl kan man förstå att en viss vattenhalt
behövs för att en omkristallisation av
kalciumhydratet skall försiggå. Detsamma kan även i viss mån
antagas gälla den senare uppträdande
karbonatbild-ningen. Genom praktiska försök har detta förhållande
kunnat bekräftas. Det har nämligen visat sig, att för’
luftkalker en periodiskt återkommande
vattendopp-ning är av allra största betydelse.
Vid utförandet av undersökningar över en del
svenska kalksorters bindekraft i bruk erhölls, som väntat
var, en höjning av tryckhållfastheten för hydrauliskt
bruk med ökat antal vattendoppningar under
lagringstiden. Denna höjning uppgick till omkring det
dubbla, då vattendoppning utfördes varje vecka i stäl-
i S. Troupp: Hållfastheten hos luftkalkbruk och
bastardbruk, Helsingfors 1935.
22 nov. 1941
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
