Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
let för varannan. För luftkalkbruk erhölls vid
motsvarande försök en höjning av hållfastheten med
omkring V4- Ännu mer påtaglig var vattendoppningens
betydelse för luftkalkbruken då man jämför
hållfasthetsresultaten från ingen vattenbehandling alls med
dessa efter neddoppning varje vecka. Hållfastheten
höjdes då ca 3 ggr. Jämförelserna gälla 28 dygns
provningar.
Det synes troligt att upprepade vattenbehandlingar
inverka förmånligt på brukets egenskaper därigenom
att porsystemet öppnas, samtidigt som bindemedlet
anhopas till vissa ställen i bruket, och uppbygger ett
allt fastare konstruktionsskelett i detsamma.
Genom en mångfald försök har vid provningar
ådagalagts att en god uttorkning mellan
vattenbehandlingarna också är förmånlig för den snabba
hållfasthetsökningen.
I de ovan omnämnda bestämmelserna för provning
har man därför stannat för en konditionering vid en
relativ luftfuktighet av ca 40 % och en temperatur av
-f- 20°C. Orsaken är ju den, att man vid provningar
önskar nå höga hållfastheter på kort tid.
Det fordras otvivelaktigt mycket gynnsamma
förhållanden för att putsbruket skall utsättas för sådana
konditionsväxlingar i praktiken. Å andra sidan är det
av betydelse att påpeka, att man vid denna
behandling av provkroppar icke iakttagit någon skadlig
inverkan genom densamma utan tvärtom härigenom
nått de bästa resultat.
Under de sista dagarna innan en eventuell
förstörelse av putsmaterialet äger rum kan en uppfuktning
av bruket verka tydligt hållfasthetsnedsättànde, bl a
på grund av att friktionsminskning mellan brukets
smådelar härigenom äger rum.
För belysande av fuktighetsfrågans betydelse för
kalkbrukets hållfasthet är tabell 1 medtagen. De
under varje kalksort upptagna bruken äro inbördes
jämförbara, då provningen utförts lika med undantag för
Beteckningar: tsl. = torrsläekt kalk, vsl. = våtsläckt kalk.
konditioneringen. Det framgår med önskvärd
tydlighet hur hållfastheten sjunker då uttorkningen varit
otillräcklig. Man kan emellertid med tillhjälp av
denna tabell icke säga vilken faktor, som har den största
betydelsen: uttorkningen under den andra perioden
eller den slutliga uttorkningen dagarna före
provningen. Andra försök peka emellertid i den riktningen,
att den övervägande betydelsen av konditioneringen
för hållfastheterna är att söka i
lagringsomständigheterna just under torknings- och
konsolideringsperioderna.
Ovanstående frågor hava här endast behandlats i
största korthet. För att med några ord exemplifiera
de problem, som beröras härav, kan jag omnämna, att
när jag för några år sedan besökte Tyskland och
England och där diskuterade provning av kalk och bruk,
brottades man på vardera hållet med två olika
detaljer i konditioneringen av brukprovkropparna. I
Tyskland hade man för luftkalksorter gått in för
konstgjord karbonatisering av brukproven, men man kom
därvid underfund med, att reglerandet av
kolsyrecirkulationen och fuktigheten i så hög grad
inverkade på resultaten, att man senare utelämnade detta
förfaringssätt vid fastställande av normerna. I
England hade man vid provning av hydrauliska bruk som
konditionerades i fuktighetsmättad luft fått helt olika
hållfasthetsresultat på olika laboratorier.
Med följande uttalande kan man sammanfatta de
lagringsvillkor, som snabbt ger bruket goda
hållfastheter. Om man i den mån det är möjligt bortser från
brukets sammansättning och murmaterialets
beskaffenhet, vilka ju i sig båda äro av största betydelse,
finner man, att såväl för luftkalkbruk som för
svenska hydrauliska kalksorter är det under den första
perioden gynnsamt eller rent av nödvändigt med en
relativt snabb och jämn uttorkning av
överskottsvattnet, vid en måttlig plustemperatur. Under en andra
period är det för båda dessa bruksorter lämpligt med
en periodiskt återkommande bevattning, avbruten av
en mer eller mindre effektiv uttorkning, beroende på
kalksorten. Allt efter det att ett gynnsamt porsystem
hunnit utbildas avtager efter hand
sönderfrysnings-risken för bruket. Sönderfrysningen är en av de
stora orsakerna till misslyckade ytterputsarbeten. Det
förefaller också som om en senare förstöring,
åstadkommen genom ineffektivt utsläckta kalkpartiklar,
motverkas av tidig vattenbehandling under
konsolideringsperioden. Det är sålunda tydligt att en varaktig
stark uttorkning av bruket är till skada under denna
period. Detta innebär, att man måste söka undvika
en alltför tidig målning eller annan tätande
ytbehandling av putsen.
Vid undersökningar över putsbruk bör man även
beakta de olika kalksorternas inverkan på bruken. Av
största intresse är därvid deras förhållanden vid
släckning och kommer senare anvisningar att lämnas
häröver.
Tabell 1. Exempel på inverkan av lagringsluftens
fuktighetshalt på hållfastheten hos kalkmurbruk.
Relativ luftfuktighet [-Tryckhållfasthet-] {+Tryckhåll- fasthet+} vid 28 dygn kg/cm! medeltal
fil ax Min Genomsnitt under
lagringstiden Genomsnitt under sista veckan
Kalksort nr 1, tsl. a.
40 % 60 % 30 :% 40 % 35—40 % 50 % 35 % 45—50 % 32 16
Kalksort nr 13, tsl. t.
45—40 % 60 % 35 % 35—40 % 40 % 50 % 40 % 45 —50 % 23 16
Kalksort nr 21, vsl.
45—50 % 60—65 % 30 % 40—45 % 35—40 % 50—55 % 35 % 60 % 26 13
182
25 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
