Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
HUSBYGGNADSTEKNIK
HÄFTE 12 Redaktör. RICHARD SMEDBERG 27 DEC. 1941
INNEHÅLL: Om förskjutningar i uppfattningen om svetsbarheten hos St 52, av ingenjör Elis Helin. —
Grundläggning på träpålar, av ingenjör John Lindberg. -—• Föreningar. — Meddelanden. — Böcker. —
Tidskrifter. — Författningssamling.
Om förskjutningar i uppfattningen om
svetsbarheten hos St. 52
Av ingenjör ELIS HELIN, Göteborg, LSTP
Då tyska riks järn vägarna på sin tid fattade
beslutet, att stora och viktiga konstruktioner i St. 52
skulle få svetsas, stödde man sig på förhållandet, att
företagna undersökningar lämnat sådana resultat, att
inga betänkligheter beträffande stålets svetsbarhet
funnos. I Tyskland existerade på den tiden inga
andra bestämmelser rörande sammansättningen på
detta material, än att kolhalten vid materialtjocklekar
över 18 mm icke fick överskrida 0,25 %, att
kopparhalten minst måste vara 0,25 % och att mängderna
fosfor och svavel icke fingo överstiga 0,06 %
vardera (1). Beträffande de andra legeringselement, t. e.
mangan, kisel, krom och molybden, vilka kunna
förekomma i detta slags stål, existerade däremot inga
bestämmelser, utan dessa voro valfria och icke
maximerade.
Stockholms stads hamnstyrelse hade vid ungefär
samma tid med anledning av beslutet rörande
byggandet av Västerbron givit tillåtelse till ett svetsat
utförande av vissa element i denna bro, vilka skulle
utföras i St. 52. Hamnstyrelsen föreskrev emellertid
i sina tekniska leveransbestämmelser (2), att
sammansättningen skulle röra sig inom följande intervall:
%
C .= 0,18—0,20
Mn .= 0,90—1,00
Cr = 0,40—0,50
Si — 0,25—0,35
S = < 0,04
P — < 0,04
Ni — 0,1
Cu =0,65—0,75
Om dessa analysföreskrifter kan sägas, att de
mycket påminna om den sammansättning för St. 52, som
numera användes, vilket således visar, att
erfarenheter redan förelågo, som påvisade
sammansättningens betydelse för svetsbarheten.
i Föredrag i Väg- och vatten 1941 8/9 (TT vv 1941 h 10
s 154).
Ehuru de tjockbelagda kvalitetselektroderna endast
hade funnits en kort tid i marknaden, då frågan om
svetsning av St. 52 blev aktuell, voro dessa
elektroder i kvalitativt hänseende de andra
tillsatsmaterialen, blank tråd och tunnbelagd elektrod, mycket
överlägsna och de enda, som kunde komma i fråga
för så högvärdigt material som St. 52. Det svetsgods
de lämnade, var tätt och besatt utmärkta
hållfast-hetsegenskaper. Dragprovstavar av nedsmält
elektrodmaterial gåvo brottgränser på upp emot 50
kg/mm2, förlängningar på 25 à 30 % på mätlängden
5 X d, kontraktioner på uppemot 50 % och
slagprov-stavar (tysk normalstav) gåvo slagseghetsvärden på
8—10 kgm/cm2. Bockvinklar på 180° erhöllos vid
bockprovning. Dessutom behövde man vid
användandet av tjockbelagda elektroder icke befara
uppkomsten av bindningsfel. Man ansåg sig därför icke
ha någon anledning att betvivla, att dessa elektroder
skulle lämpa sig väl för St. 52. Emellertid ansåg man
det nödvändigt att undersöka, hur material av de
sammansättningar, som gällde för St. 52, influerade
på svetsgodsets hållfasthetsegenskaper och även att
utröna, om och hur elektrodens svetsningsegenskaper
påverkades. Dessa undersökningar omfattade bl a
svetsning av T-provstycken medelst kälsvets, då
käl-svetsar förekomma i olika konstruktionselement
framför allt i broar, t e mellan livplåt och fläns i en
balk. Härvid uppträdde helt oväntat längsgående
sprickor (fig. 1) i kälsvetsarna. Brottytorna till dessa
sprickor visade sig vid närmare undersökning vara
mer eller mindre blåanlöpta, varför man kunde sluta,
att de voro varmsprickor. Vid svetsning av andra
fogar, såsom V- och X-fogar, uppträdde däremot inga
sprickor.
Även om de högvärdiga elektroderna voro så nya,
att någon större fond av erfarenheter rörande deras
egenskaper ännu icke hunnit samlas, hade de dock
redan skaffat sig så gott rykte, att upptäckten, att
de gåvo kälsvetssprickor, blev en mycket stor
överraskning. Det syntes ofattbart, att så förstklassiga
elektroder kunde ge upphov till dylika defekter, i all
27 sept. 1941
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
