Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
detta i regel bättre än om den fasta bottnen består
av berg utan pinnmo. Berggrunden, i synnerhet där
denna utgöres av granit eller gnejs, ligger sällan i
plan utan lutar på samma sätt som berg i dager,
varför det föreligger risk för att pålarna skola komma
i glidning. Om berget lutar mer än 30—40°,
pinnmo-lager saknas och marken består av fet lera eller
flytsand, böra särskilda åtgärder vidtagas för att
förebygga glidning. Ligger berget inom 15—18 m djup,
kan man utbyta pålningen mot sänkbrunnar. Är
djupet större, bli brunnarna dyrbara och i vissa fall,
särskilt om flytsand påträffas, svåra eller omöjliga
att få ned till berget.
Vid större djup kan användas pålning med
järnbalkar, som då förses med en sko, som centrerar
belastningen, eller också kan förses med ett rör, vari
efter balkens neddrivning till berg införes ett
bergborr, som borras ned ett stycke i berget för att bilda
en skjutregel, som förhindrar glidningen.
Men om en dylik åtgärd skall vidtagas, måste
mycket noggranna borrningar företagas, så att
tillräcklig kännedom om bergslänter och lutningar
föreligger. Om lutningen överstiger 45—50°, är
metoden icke tillrådlig.
3. Undersökningen skall vidare visa, var
grundvatten finns och om detta kan anses vara konstant
eller om det kan komma att sjunka av en eller annan
anledning. På vissa platser ha konstaterats
marksänkningar i gata och obelastad mark av 3—4 cm
om året, beroende på att allt dagvatten upptages i
avloppsledningarna och ingenting genomsläppes för
att bibehålla lerans naturliga fuktighet. Där risk för
dylik urtorkning finnes, måste en noggrann prövning
av markens höjdförhållanden, lerans beskaffenhet och
möjligheten för lämpliga skyddsåtgärder göras.
Det finns otaliga exempel på att grundvattnet
sjunkit undan, så att pålarna ruttnat och svåra
sättningar inträtt. De grundförstärkningar, som
därigenom bli nödvändiga, äro både kostsamma och
besvärliga.
4. Undersökningen skall också visa
beskaffenheten av marken till hela det djup, som pålen
nedföres. Är marken mycket lös, blir pålens bärförmåga,
då det gäller friktionspålar, mycket liten, om däremot
marken är fast eller består av sand, kan man påräkna
god bärighet.
Undersökningen verkställes medelst sondborrning
så långt som det går att vrida borret, därefter bör
borrningen fortsätta genom slagning på borret med
träklubba. För att borret icke skall skadas av
slagningen, utbytes svängeln mot en slagknopp och
spetsen ändras något i förhållande till S. J.
Geo-tekniska kommissions modell för att tåla vid
slag-ningsarbetet. Det visar sig nämligen, att pålar
kunna drivas längre än sondborren med enbart
vridning. Däremot kan borret i allmänhet slås ned till
större djup än som en träpåle kan neddrivas. För
bedömning av marklagren i de övre skiften och för
bestämning av grundvattenytans läge upptages
provhål och härtill kan ett vanligt stolpborr användas.
Med ledning av undersökningsresultatet bestämmes
pålningssystemet, stöd- eller friktionspålar samt pålar
av trä eller betong.
Stödpålar av trä beräknas upptaga en last av 50
kg/cm2 av topparean, eller för en påle med 5"
topp-diam. ca 6 ton och för en påle med 6" topp ca 9 ton.
Påltoppen bör icke spetsas utan skall ha rak
avskärning och förses med sprickring eller, om så
erfordras, en tät sko, som icke krossar eller spjälkar
pålspetsen.
Friktionspålens bärighet är svårare att i förväg
bestämma. Tillförlitligast är ju att före
grundkonstruktionens upprättande verkställa en provpålning
för att med ledning av provningsresultatet bestämma
tillåten pålbelastning. Gäller det större arbeten, är
denna metod ekonomiskt fördelaktig och
skänker trygghet mot obehagliga överraskningar. För
oprövade enkla pålar tillåtes i lera vanligen 500 kg/m2
av pålens mantelyta, vilket beräknas ge 3-faldig
säkerhet på högsta uppnådda last vid provtryckning.
Vid långa pålar, och i synnerhet vid skarvade pålar,
ökar dock friktionsmotståndet i så hög grad, att en
provning väl lönar sig.
Då det kan vara av intresse att se, hur pållängden
inverkar på bärigheten, vill jag relatera en
provpålning, som verkställdes för en verkstadsbyggnad i
Göteborg år 1920.
En sondborrning visade, att endast friktionspålar
kunde ifrågakomma. Vid denna tidpunkt användes
huvudsakligen pålar med 15 m längd och 15 cm
topp-diam. som friktionspålar och belastades med 5 ton.
Men toppändan ovanför 6" är ju ganska värdelös.
Varför då inte låta toppen sitta kvar, så att pålen
kapas vid 5" eller 4" toppdiam.? Tillväxten uppgår
i genomsnitt till 1 cm/m, alltså 1" på 2,5 m. Ur
samma stock skulle alltså erhållas 15 m 6" eller 17,5 m
5" eller 20 m 4" toppdiam. Emellertid är stigningen
starkare mot toppen och mot roten, mindre på pålens
mittparti, varför en stock som har 6" diam. på 15 m
längd blir mindre än 4" på 20 m längd.
Prisskillnaden är emellertid icke så stor som fördelen visar
sig vara. Ännu större belastningsökning vinnes,
om pålen skarvas, så att den når ned till ännu större
djup.
Det ’bestämdes alltså, att 4 st. pålar skulle provas
på skilda områden inom grundläggningen. För varje
provpåle erfordras 4 st. avhållspålar, i vilka
domkraften skall förankras vid tryckning av provpålen.
För att få klarhet i om marken var olikartad eller
bärigheten kunde anses likvärdig på de olika
provningsställena, valdes avhållspålarna så, att för varje
provpåle togos 4 olika avhållspålar enligt följande:
längd toppdiam.
m cm
Provpåle I ......... . .. . 15 15
avhållspåle la ... .,, . 15 15
Ib ... . . . . 17,5 12,5
I c ... , . 20 10
Id... . 17,5 12,51
8,0 20 j
Provpåle II ........ . . . . 17,5 12,5
avhållspåle II a ... . 15 15
Ilb... . 17,5 12,5
osv
Provpåle III ....... 20 10
osv
Provpåle IV ........ . . . . 17,5 12,5\
8 20 j
skarvpåle
skarvpåle
osv
För beräkning av mantelytan mättes omkretsen på
varannan m. Vid nedslagningen kontrollerades
slagningen för alla, såväl provpålar som avhållspålar, och
192
27 dec. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
