Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 28 mars 1942 - Om viss förbättring av järnvägarnas service, av Per O. Bexelius - John-Erik Ekström †, av Carl Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bära risk för felbedömning eller felberäkning, och
förmodligen är antalet resande, som komma för sent
till dylika hållplatser, av denna orsak procentuellt
större än vid stationer med fixerad avgångstid.
Vad de enstaka passagerna beräkna eller bedöma
borde emellertid järnvägens folk både lättare och
säkrare kunna beräkna eller bedöma och ånge i
tidtabellen. För att undvika onödiga tåguppehåll bör
för dylika hållplatser anges tidigast tänkbara
passagetid, eller ändå riktigare: den tid, då passageraren
måste finnas på hållplatsens plattform för att tåget
skall ha tillräcklig bromsväg till att stanna, eller, där
bevakning finnes, den tid, då hållplatsvakten senast
måste bli underrättad för att hinna ge stoppsignal
till tåget. Detta förhållande bör eventuellt anmärkas
i tidtabellen. Däremot synes det onödigt att för
allmänheten påpeka, att tiden är den tidigast tänkbara
och sålunda som regel även av oförsenade tåg mer
eller mindre överskrides, ty i princip äro alla
tidtabellstider för avgång "tidigaste tider". En annan
sak är det med tjänstgöringstidtabellen. Den skulle
strängt taget ej alls behöva upptaga ifrågavarande
tider. Hur passagetiden genom järnvägens försorg
fastställes är av underordnad betydelse, men den
statistiska metoden torde vara den säkraste och den
exaktaste, förutsatt att ett tillräckligt antal (10—20
st.) iakttagelser göras, varvid den kortaste tiden till
yttermera säkerhet avrundas nedåt till närmaste hel
minut.
Ovan beskrivna sätt att ånge tiderna för
hållplatserna innebär, att den verkliga avgångstiden alltid
kommer att ligga minst en eller annan minut efter
tidtabellstiden. Det uppstår alltså alltid en viss
tidsförlust, så att termen t5 aldrig kan bli lika med noll
såsom vid stationer med fix avgångstid; men termens
storlek är reducerad till ett minimum i motsats till
vad som är fallet, då ingen tidtabellstid alls är
angiven.
Sammanfattning. Med i överskriften antydd "viss
förbättring av järnvägarnas service" avses att
förkorta den s. k. stationstiden. Såsom lämpliga
åtgärder föreslås
1) att underlätta förköp av biljetter genom deras
tillhandahållande i tobaksaffärer, tidningskiosker eller
hos bokhandlare.
2) att i ökad omfattning anordna hemkörning av
polletterat resgods och
3) att i tidtabellerna angiva tiden för samtliga
tåg-uppehåll, vid vilka resande äga påstiga.
John-Erik Ekström †.
Yad skall vara ledstjärnan för människans strävan?
"Att behålla sin självaktning", svarar pilgrimen i
"Livets botten". Han må själv ha följt sin stjärna,
men han hamnade också på livets botten. Att förmå
taga sin tillbörliga plats bland människorna och dock
ej ha tummat på ledstjärnans krav eller ha format
om det till bekvämlig skapnad, fordrar en man med
styrka och mod. Berömmelse för hans goda
gärningar ropas sällan ut på torgen, men på smädelser
från dem, vilka han gagnat, får han städse vara
beredd. John-Erik Ekström gick bort i sin bästa
mannaålder. Trygg i sin visshet att redligt, oförtrutet och
efter bästa förmåga lia nyttjat sin stora begåvning
och sin omfattande kunnighet till arbete för allmänt
väl, kunde han bjuda sina vänner en fast hand och
vek ej för motstånd, vad former det än tog.
Som nybliven ingenjör drabbades John-Erik
Ekström av ett svårt lidande, men lät ej bryta ned sig.
Stödd av ett oförlikneligt hem bröt han sig en bana
som vetenskapsman och, med återvändande krafter,
som rådgivande ingenjör. Hans första stora arbete
om kupolers beräkning gav honom en högt vitsordad
teknisk doktorsgrad och docentur. Det rönte hedern
att i sin helhet översättas oeh utgivas på ryska av
Sovjets tekniska myndigheter. Efter en omfattande
rådgivande ingenjörsverksamhet inom
byggnadsfacket, därunder han även framlagt talrika större och
mindre undersökningar, samlade sig John-Erik
Ekström under de sista åren såsom en av tekniska
högskolans första docentstipendiater till ett stort arbete
över valvverkan, särskilt i tegelvalv. Arbetet var
framför allt inriktat på att klarlägga
skyddsrumsvalvens rätta behandling, men gav därutöver
betydelsefulla resultat. Laboratorieförsöken voro i
huvudsak avslutade och bearbetningen av de för den
praktiska tillämpningen synnerligen värdefulla rönen
pågick, då dödsbudet kom. Det blir en bjudande
plikt för hans vänner att se till att resultaten bliva
tillbörligt samlade och offentliggjorda.
I sitt personliga umgänge var John-Erik Ekström
en trofast och öppen människa. Hans spirituella och
av sund humor färgade inlägg kunde vändas lika
soliga mot vännerna som avslöjande mot en
motståndare, som tarvade sådan medicin. Ett svårt slag
var hans tidiga bortgång såväl för hans vetenskap
som för hans vänner.
Carl Forssell.
164
14 mars 1942 164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>