Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 9 maj 1942 - Landets äggviteproblem, av Sten Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell 1. Skörd och äggvita 1939—1941, tusen ton skörd.
1939 Aggvite 1940 Äggvite 1941 Äggvite Smältbar
skörd ton skörd ton skörd ton äggvite %
Höstvete............. 705 63 300 271 25 100 184 17 100 9,3
Vårvete .............. 156 14 500 150 13 900 144 13 400 9,3
344 31 300 257 24 300 269 24 500 9 l
Vårråg .............. 9 800 9 800 7 600 9,1
Korn ................ 231 15 000 189 12 300 159 10 300 6,5
Havre ............... 1 271 97 800 937 74 000 777 59 800 7,7
Blandsäd ............ 591 43 800 478 35 400 429 31 700 7,4
Ärter ................ 20 3 400 34 5 800 31 5 300 17,2-
Bönor ............... 1 200 1 200 1 200 20,0
Vicker ............... 5 900 11 200 11 200 19,3
Potatis .............. 1 809 16 300 2 294 20 600 2 070 18 600 0,9
Sockerbetor .......... 1 900 9 500 1 859 9 300 1843 9 400 0,5
Foderrotfrö .......... 2 547 10 200 2 346 9 800 2 40°, 9 600 0,4
Vallhö ............... 4 625 185 000 3 058 141000 2 083 S3 800 4,0
Ängshö .............. 447 17 000 330 12 500 311 11 800 3,8
S:a ton 509 000 385 200 296 300
Relativtal ............ 100 75,5 58
Vete och råg ......... 111 900 64 100 55,600
Relativtal ............ 100 57, :s 49,5
Minskning s:a ........ 125 800 214 700
Minskning vete och råg ........... 47 800 56 300
med högsta möjliga verkningsgrad. Man får inte
tänka, att dessa omkostnader spelar en underordnad
roll, eftersom ett förlorat krig innebär en total
förintelse av alla värden. Yi måste ställa in oss på, att
vårt försvar skall skydda oss mot ett dylikt, och då
kommer säkerligen alla onödiga utgifter surt efter.
Det problem, som jag har att i mitt föredrag efter
bästa förmåga belysa, rör sig, som av titeln framgår,
på näringsförsörjningens område. Jag är angelägen
att framhålla, att det jag säger stöder sig på
undersökningar, som alltifrån krigets första månader
verkställts dels inom kommissionerna, dels inom
Ingenjörsvetenskapsakademien och industrien. Även om
hitintills ingen nöd eller svält i stort sett i vårt land
förefunnits, är det ju tydligt, att med flera års dåliga
skördar situationen blivit allt mer prekär.
Vår mänskliga föda består, som vi redan lärde oss
i skolboken, av kylhydrat, fett och äggviteämnen, och
det är den sista delen, som nu skall behandlas.
Under det att kolhydrat och fett i viss mån kan
ersätta varandra, finns intet ersättningsmaterial för
äggvita, utan måste alltid en bestämd minimikvantitet
därav vara förhanden för att ej vid längre tids brist
skadliga verkningar skall uppstå.
För att klargöra dagsläget i frågan har utarbetats
flera översiktstabeller, vilka äro grundade på
Statistiska centralbyråns uppgift över skörderesultaten,
ävensom på uppgift från Livsmedelskommissionen.
Tabell 1 visar skörd och äggvita under åren 1939—
1941.
Tabell 2 visar fördelningen av den år 1937 och
1941 förbrukade mängden äggvita så som den i
huvudsak torde te sig. Äggviteförbrukningen var
således år 1941 8,6 % mindre än 1937.
Tabell 3 visar förbrukning per individ och dag,
sålunda ca 6,2 milj. konsumtionsenheter, vilket i det
närmaste motsvarar antalet invånare, och ger
hittillsvarande, nuvarande och sannolik äggvitetillgång
samt det fysiologiska behovet av äggvita.
Av tabell 3 framgår, att ännu under 3:dje kvartalet
1941 ingen fara för undernäring av äggvita förelåg.
Enligt Livsmedelskommissionen var överskottet
utöver det fysiologiska behovet 1941 ca 34 % och
enligt Socialstyrelsens undersökningar av stadshushåll
ca 28 %. Av kända skäl blir förhållandena under år
1942 naturligtvis sämre än under 1941. Om vi antar,
att köttäggvita minskar till hälften, att ägg inte alls
kan erhållas samt att mejeriprodukter och fisk
minskar med 10 % och vegetabilier med 5 %, skulle
äggvitemängden per dag och konsumtionsenhet
sjunka från 87,9 till 74,5 g och därvid äggviteöverskottet
utöver det fysiologiska behovet från 28 till 6 %.
Därav kan man draga följande slutsatser.
Verkligheten avläst ur tillgängligt statistiskt material från
1941 ger ingen anledning till oro för vårt folks
försörjning med äggvita, under förutsättning att
fördelningen och tillgången vore jämn. Detsamma kan
även sägas om förhållandena 1942 i den mån dessa kan
överskådas. Eftersom en dylik jämn fördelning av
äggvitan i livsmedel trots vidtagen ransonering av
alla viktigare matvaror väl icke kan åstadkommas,
förefinns dock en viss risk för att det under 1942
Tabell 2. Fördelningen av den år 1937 och 1941
förbrukade mängden äggvita.
1937 1941
Animal äggvita, ton
Ur mjölk, grädde,
skummjölk, ost och
smör ............. 72 726 64 418
Ur kött, fläsk och
charkuterivaror ... 41 405 34 345
Ur ägg ............. 6 030 4 690
Ur fisk, sill och
fiskkonserver ........ 17 843 138 004 12 233 115 686
Vegetabilisk äggvita,
ton
Ur mjöl, bröd och
gryn ............. 69 703 71 527
Ur övriga livsmedel.. 25 561 95 264 26 086 97 613
S:a ton 233 268 213 299
226
16 maj 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
