Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 9 maj 1942 - Landets äggviteproblem, av Sten Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Tabell 3. Äggvitetillgång samt fysiologiskt behov av äggvita.
1937 1941 1940 1941 III kvartalet Beräknat sommar 1942 Fysiologiskt behov
kvarstående överskottet på 6 % i vissa fall kan
förbytas i brist. Sådant underskott kan befaras i första
hand inom mindre bemedlade stadshushåll, eftersom
åtminstone den animala äggvitan i särskilt hög grad
ingår i de dyraste livsmedlen och tillgången på de
viktigare vegetabilierna ju är begränsad av
ransoneringen. Fria vegetabilier finns dock alltjämt och
dessutom ganska billiga sådana, såsom potatis och
grönsaker. Odling härav förekommer av många enkla
familjer i egna täppor och koloniträdgårdar, men
tyvärr är äggvitehalten i dessa livsmedel ganska låg.
Av det sagda torde framgå, att man knappt
behöver frukta brist på äggvita i kosten annat än i
undantagsfall även under innevarande år. Då vi emellertid
nu börjar närma oss gränsläget, må vi i tid betänka
de åtgärder, som kan tänkas bli vidtagna för att öka
äggvitetillgången. Dessa åtgärder måste, då import
får anses i det väsentliga utesluten, grundas på
inhemsk produktion, varvid bl. a. följande kan komma
ifråga.
I. Jordbrukstekniska åtgärder.
A. Ökad produktion av vegetabiliska livsmedel.
B, Ökad produktion av animala livsmedel.
II. Åtgärder genom ökat fiske.
III. Industriella åtgärder genom industriell
äggvitesyntes.
I. Jordbrukstekniska åtgärder.
A. Ökad produktion av vegetabiliska livsmedel.
Om vi sålunda först betraktar, vad som kan
åstadkommas genom produktion av vegetabiliska
livsmedel, är den första tänkbara åtgärden att inskränka
odlingen av foderväxter och öka odlingen av
spannmål, särskilt råg, potatis och andra växter, av vilka
kan framställas vegetabiliska livsmedel. Samtidigt
måste produktionen av djurprodukter minskas och
kosten således i större utsträckning än hittills bli
vegetabilisk. Även om växtäggvitans sammansättning
anses för människan fysiologiskt sett mindre gynnsam
än djuräggvitan, så kan det å andra sidan icke
bestridas, att man kan leva med god hälsa även på en
rent vegetabilisk kost, om denna blott är mångsidigt
sammansatt. Man bör emellertid taga i betraktande
de svårigheter, som med säkerhet kommer att
uppträda, då det gäller att förmå svenska folket att
övergå till ökad vegetabilisk kost. Någon bestående fara
för folkhälsan skulle emellertid sannolikt icke kunna
16 maj 1942
härledas av en dylik dietomläggning, som i
verkligheten bleve endast partiell och sannolikt snart
övergående.
Särskilt borde odling av ärter och bönor och
trädgårdsväxter främjas. En värdefull om än hos oss
föga odlad, rikt äggvitegivande växt är sötlupinen,
av vars frön köttliknande rätter kan beredas.
Kvävebehovet vid dylik baljväxtodling är ju ringa och
arbetsbehovet sannolikt överkomligt. För att få ett
begrepp om storleksordningen av en dylik åtgärd må
följande exempel andragas. Under antagande av en
medelskörd av 15 dt .per har och 18 % smältbar
äggvita i baljväxternas frön skulle per har produceras 14
ton dylik äggvita. Vore hela befolkningens
äggviteunderskott 10 g per dag och konsumtionsenhet, skulle
22 600 ton äggvita erfordras, vilket vid normala
förhållanden skulle motsvara 86 000 har, vilket utgör
2 % av vårt lands åkerareal. Gäller det att täcka ett
dylikt äggviteunderskott för endast en mindre del av
hushållen i städerna, t. e. 10 % av hela antalet
hushåll, vore det nog att beså ytterligare 8 600 har med
ärter och bönor utöver nuvarande odling, ca 21 000
har. Omläggningen av jordbrukets inriktning bleve
i båda fallen ganska ringa. Men även andra
åtgärder kan givetvis diskuteras.
B. Ökad produktion av animala livsmedel.
övergår vi sedan till vad som kan åstadkommas
genom ökad produktion av animala livsmedel
kommer först i åtanke en mera rationell
foderframställning än som ofta nu bedrives. Årligen förfares, som
känt är, en ofantligt stor mängd av bl. a. äggvita
genom oriktig odling, skörd och bärgning av vallväxter,
genom bristande beteskultur, genom sjukdomar hos
särskilt klöverväxterna och uraktlåtenhet att ympa
jorden med kvävesamlande bakterier (azotobakter)
samt genom olämpligt val av utsäde till gräsväxterna.
I alla dessa avseenden äger jordbruksvetenskapen
omfattande kännedom om de rätta förfaringssätten,
vilka det i en tid av knapphet på äggvita gäller att
med kraft föra ut i ökad praktisk tillämpning. Detta
står i full överensstämmelse med det inom
Livsmedelskommissionen utarbetade livsmedelsprogrammet
för 1942. Det är här överflödigt att närmare gå in på
dessa spörsmål, eftersom ju denna framställning skall
utmynna i slutsatser om jordbruksdriftens
möjligheter till en ökad äggviteproduktion, ställda i jämförelse
med industriens. Endast så mycket må anföras,
enbart om verkan av bärgningsmetoderna för hö, att om
227
Mejeriprodukter ..................: 33,5 28,e 24,1 22,5 20,0 —
Ägg ..........................................................2,7 2,i 3,8 3,1 0,0 —
Kött ..........................................................18,4 15,3 16,2 13,0 6,5 —
Fisk ..........................................................7,9 5,4 7,9 9,2 8,0 -
S:a animal. äggv...................62,5_51^_52,o | 47,8 ! 34,5_ -
i 1
Mjöl, bröd, gryn ....................................31,o 31,7 29,8 31,1 30,o
övriga varor ............................................11,4 11,6 9,o 9,o 9,0 -
S:a vegetab. äggv.................| 42,4 j 43,3_38,8 [ 40,1 39,0 I -
S:a äggvita .......................; 104,9 94,7 90,8 | 87,9 j 73,5 J 70,o
Relativt det fysiologiska behovet .. | 147 | 134 130 128 | 106 | 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
