Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
Hur Källe-generatorn ko m
Av civilingeniör TORSTEN KÄLLE.
(Forts. fr. sid. 8.)
Fig. 6—9 visa en schematisk jämförelse, hur dessa
förhållanden te sig i en gängse generatorkonstruktion
med s. k. horisontell förbränning och i denna
generator.
Om vi först se på fig. 6 och 7, så föreställa dessa
den horisontella förbränningen i olika skeden. Fig. 6
visar, hur man tänker sig reaktionszonens utseende
vid start och vid långsam körning. Reaktionszonerna
kunna då inte tillräckligt utbilda sig att täcka hela
den stora rostytan, utan denna blir belagd med kol,
som ännu ej nått reaktionstemperatur.
På grund av de stora temperaturskillnader, som äro
rådande i en generator, uppkommer en
självcirkulation av gas och destillationsprodukter, utgående från
trakten av den högsta temperaturen, där gasen stiger
rätt upp; därefter avkyles den och sjunker tillbaka
ned utefter generatorns kallare ytor eller dess
ytter-mantel.
Av fig. 6 framgår tydligt, att destillationsprodukter
jämte vattenånga vid start och långsam körning
obehindrat kunna passera rosten utan att ha varit i
beröring med reaktionsbenägna kol. I fig. 7, där full
forcering råder, ligga förhållandena bättre till.
Fig. 8 och 9 visa en genomskärning av den nya
generatorkonstruktionen under analoga förhållanden.
Skillnaden i cirkulationssätt är påfallande. På grund
av att gitter och munstycke vid låg forcering draga
sig in i centralröret blir hela den nu obetydliga
gitter-ytan belagd med reaktionsbenägna kol, och det finns
inga kryphål för gasen att komma förbi under vägen
ut genom gittret. Dessutom är cirkulationen mera
utpräglad och försiggår på ett annat sätt i denna
generator. Maximitemperaturen är här koncentrerad till
centralröret och det faktum, att detta i hela sin
längdriktning blir varmt, medverkar till att föra in
cirkulationen i rätta banor. Den uppåtstigande
gasströmmen i centrum sjunker efter
hand ned utefter generatorns väggar och
tvingas att passera oxidationszonen, där
sålunda även de tyngre tjärorna kunna
fullständigt spaltas.
Samma blir förhållandet vid full
forcering. Då kryper munstycket ocli
gittret fram ur centralröret. Rostytan blir
större men har goda förutsättningar för
att hela tiden vara belagd med
reaktionsbenägna kol, och cirkulationen blir
fortfarande densamma.
Att cirkulationen verkligen försiggår på
detta sätt och ingår såsom ett led i
generatorns normala arbetssätt har bevisats
genom anbringande av avskärmningar
dels på centralröret för att hindra
cirkulationen och dels på generatorns
väggar för att avlänka gasströmmen och
tvinga den direkt mot gittret. Om man
på detta sätt försöker störa den normala
cirkulationen, blir generatorn påtagligt
känsligare för tjärbildning.
Nu kan man till slut fråga sig: hur ter sig
konstruktionen i dag, sedan den formats för
storindustriell tillverkning, hur har den praktiskt utformats,
hur ser aggregatet ut, har det motsvarat de uppställda
fordringarna osv. Jag skall i största korthet beröra
även den sidan av saken.
Vilka fordringar bör man då ställa på ett
personvagnsaggregat?
Först och främst anser jag, att det bör vara utfört
för frammontage, ty fördelarna härmed äro påtagliga:
1) Det kräver inga permanenta förändringar i chassis
eller kaross. 2) Det lämnar kofferten fri. 3) Det ger
bästa möjliga balans åt bilen. Om bränslet medföres
i kofferten, blir nämligen viktfördelningen framtill
och baktill ungefärligen lika. 4) Det är logiskt att
sätta aggregatet så nära motorn som möjligt, då det
ju praktiskt taget är en del av denna — och då
därigenom rördragningen, och därmed monteringen, blir
den enklast tänkbara.
Jag ansåg dessa fyra argument för frammontaget
så starka, att jag utan tvekan valde detta.
Jag uppsatte nu följande fyra fordringar såsom
förutsättning för att frammontaget skulle kunna
förverkligas: 1) Aggregatet skall medge fri sikt från
förarplatsen. Alltså bör bygghöjden vara liten.
2) Vikten fick ej överstiga 40 kg. 3) Aktionsradien
skulle vara 10 mil vid normal vagnsstorlek (3—4
litersvagnar). 4) Med hänsyn till utseendet bör
generatorn kunna målas med samma standardfärg som
bilen i övrigt. Alltså bör yttemperaturen vara låg.
Om jag nu som avslutning ger en översikt av
de resultat, som faktiskt nåtts, skall man finna, att
de uppställda kraven i det stora hela väl
tillgodosetts:
1) Sikten är fullständigt fri — och ändock kan
Fia 8
Fig.9
Fig. 6—9.
21 febr. 1942
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
