Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lastningen sjönk maximalt 18 % vid ett högsta
sidotryck av 400 lbs.
Utmattningsförsök (Wöhlers prov) med trådar av
olika diametrar och olika material framgå av tabell
19. De hänföra sig till en mill. växelböjningar.
Utmattningsgränsen för trådar av surt material låg
enligt dessa försök genomsnittligt vid ± 26,8 kg/mm".
Utglödgningen av tråden medförde endast en
sänkning av utmattningsgränsen till ± 22,9 kg/mm2. En
hög brottgräns visade sig ha mycket litet inflytande
på utmattningsgränsen.
Tabell 19. Utmattningsförsök med trådar av olika
material.
[-Tråddiameter-]
{+Tråd- diameter+} mm Brottgräns kgmmJ Material Utmattni i
originaltillstånd kg/mm! ngsgräns glödgad kg/mm1
1,8 125 till 140 basiskt ± 34,1 + 21,4
2,4 125 „ 140 surt + 24,5 + 21,9
2,0 125 „ 140 + 27,0 + 22,9
(specialstål)
1,8 140 „ 160 basiskt + 30,2 + 23,3
1,65 140 „ 160 surt + 26,9 + 20,7
2,4 160 „ 170 ,, + 26,6 + 22,8
2,0 160 „ 170 ,, + 25,8 + 22,7
(specialstål)
Slutligen påpekar Scoble i denna rapport, att de
påkänningar, för vilka en lina är utsatt i praktisk
drift, bäst sammanfattades såsom en summa av
dragnings- och böjningspåkänningar, och man borde se
till, att summan av dessa påkänningar låge under
trådmaterialets utmattningsgräns.
I den fjärde rapporten 1930 uttalar Scoble som
sin åsikt, att de allmänna proven på lintråd,
bestämning av brottgräns, vridningstal, böjningstal samt
wrapping test ej alls vore ägnade att giva en
föreställning om trådens lämplighet till linor.
I Scobles tredje rapport hade prof. Lea omnämnt,
att ett s. k. Goodman-diagram skulle vara bättre
ägnat att klargöra utmattningsegenskaperna hos en
lintråd (sid. 391—394). Scoble upptog dessa diagram
till diskussion i sin fjärde rapport (sid. 570—576)
och bevisade, att deras största värde var att
övertyga personer, som hade att göra med linor i drift,
att den s. k. säkerhetsgraden vore ett missvisande
begrepp.
Goodmandiagrammet upptogs sedan av Lindeberg,
Pomp, Duckvvitz och Hempel, vilka i en serie
uppsatser1 ha publicerat värden på lintrådars
utmattningsegenskaper. En sammanfattning av
undersökningarnas resultat lämnades i en nyligen av Klein
publicerad uppsats.2 För- eller medelbelastningen,
som tråden utsattes för är avsatt utefter en 45° linje.
Växelbelastningarna, som tråden kunde utsättas för,
inlades utefter ordinatan genom medelbelastningen.
I allmänhet brukade man ånge de punkter, vid vilka
brott erhålles, efter en million belastningsväxlingar.
Dessa växelspänningar aa voro tämligen lika stora
1 Jernkontorets annaler, sid. 371, 1931, Pomp, Duckwitz
och Lindeberg.
Mitteilungen aus dem Kaiser-Wilhelm-Institut für
Eisen-forschung: Vol. 12, sid. 39, 1930, Pomp och Lindeberg. Vol.
13, sid. 79, 1931, Pomp och Duckwitz. Vol. 19, sid. 237, 1937,
Pomp och Hempel. Vol. 20, sid. 4, 1938, Pomp och Hempel.
2 Glückauf, sid. 261, 77, 1941.
ända till ca 0,7 av brottgränsens värde. En tråd med
brottgränsen 165 kg/mm2, som vore förbelastad till
100 kg/mm2, kunde vid växelspänningarnas storlek
aa — ± 27 kg/mm2 uthärda två mill.
belastningsväxlingar, innan brott inträffade, under det att ett värde
på växelspänningen av aa — ± 31,15 kg/mm2 ledde till
brott efter ca 200 000 belastningsväxliiigar. För
denna tråd skulle följande ungefärliga ekvation gälla:
aa=± (32 — 0,«W(rø25 nB),
där nB vore antalet belastningsväxlingar vid brott.
Denna ekvation vore ej allmängiltig, utan ett
Good-mandiagram måste göras upp för varje tråd.
Förbelastningen borde dock aldrig överstiga 0,7 av
värdet på brottgränsen. Under denna gräns kunde
antalet belastningsväxlingar vara rätt stort, 200 000 upp
till 2 000000, om blott växelspänningen hölles inom de
erhållna kurvorna, I allmänhet kunde man säga, att
växelbelastningarna voro större dels för lågt antal
belastningar till brott (t. e. 200 000 gentemot 2 000 000)
och dels för låga brottgränser samt för mjukare trådar
(ab — 135 gentemot 194). I övrigt avveko de ej
mycket från varandra,
Dragas kurvorna för växelspänningarna ut, så att
den undre grenen träffar abskissan, kallas
totalvärdet mellan kurvorna parallellt med ordinatan vid
denna punkt för ursprungshållfasthet. Enligt
Lindebergs uppgifter erhåller man vid en jämförelse
mellan ursprungshållfastheter och de vanliga
korttidsproven den bästa överensstämmelsen med det vanliga
böjningsprovet. Enligt tidigare undersökningar av
Pomp och Lindeberg hade det visat sig, att
rullböj-ningsprovet även i stort sett sammanstämmer med
det vanliga böjningsprovet.
För de mest utsatta delarna av trådarna i en lina
existera redan från tillverkningen en mycket hög
böjningspåkänning, och därtill kommer genom
brytning över skivor en ofta upprepad
växelpåkän-ning i driften. På grund av dessa
böjningspåkän-ningars storlek följer, att ej den statiska
brottbelastningen utan den alltid förefintliga
böjningspåkän-ningen borde läggas till grund för bestämning av
livslängd oeh säkerhetsgrad för en lina. Man har
sökt erhålla en föreställning om linans livslängd
genom bestämning av böjningstalet för den i linan
ingående tråden. För att man dock av böjningstalet
skulle kunna komma underfund härmed, fordrades,
att man hade ett mått på storleken av denna
grund-böjningspåkänning, vid vilken växelbelastningarna
i driften skulle kunna inträffa så många gånger, som
böjningstalet eller en enkel funktion därav angiver,
innan linbrott skulle inträffa. Genom fastställandet
av ursprungshållfastheten har man nu fått ett mått
på de tillåtna växelbelastningarnas storlek vid
mycket höga belastningsväxlingstal och vid olika värden
för en grundpåkänning, som motsvarar den i drift på
varje tråd kommande delen av den statiska
belastningen på rak lina.
Även i Förenta staterna pågår ett forskningsarbete
just för utarbetandet av lämpliga metoder för
bestämning av utmattningsgränsen hos lintråd och
därigenom fastställandet av ett begrepp om en tråds
lämplighet för lintillverkning. De standardiserade
föreskrifterna för lintråd här voro ju ej så
fullständiga och ingående som de europeiska, och genom
forskningen söker man nu få fram ett bättre under-
42
9 maj 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
