Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
framträder ju zinkens helt skilda egenskaper gentemot
mässing och aluminium. De upplysningar, som givas,
äro dock tillräckliga för att hjälpa tillverkaren en god
bit pà vägen. Ein lång förteckning och åtskilliga
illustrationer över olika zinkföremål visar, att metallen har
stora användningsområden, och att den, rätt behandlad,
möjligen kan bliva en konkurrent till mässing och
aluminium.
Beskrivningen av zinkens bearbetning med skärande
verktyg visar på en del avvikande förhållanden
gentemot vad som är fallet vid bearbetning av mässing.
Så t. e. måste verktygen förses med stora spånrum samt
skärhastighet och matning vara lämpligt avpassade för
legeringen. Liksom hos mässing och aluminium,
förekommer en speciell automatlegering, som innehåller
vismut och bly som spånbildande komponenter. Denna
legering blir dock allt annat än korrosionsbeständig.
Zinken som ersättare för koppar och aluminium till
elektriska ledningsändamål behandlas mycket utförligt
på ca 50 sidor. Det synes som om man även här genom
att använda ren zink skulle komma ifrån de otrevliga
erfarenheterna från föregående kristid. Det använda
ledningsmaterialet är en zinklegering med 0,s <% Al och
0,4 % Cu. Att installationstekniken och beräkningarna
bli helt annorlunda än vid användning av
kopparledningar framgår därav, att ledningsarean måste ökas
3,3 ggr för att få samnia ledningsförmåga och 2,4 ggr
för att få samma termiska arbetsförhållanden som vid
ren koppar. Dessutom inverkar zinkens speciella
korrosionsförhållanden och hållfasthetsegenskaper. Även
framställningen av zinktråd är väsentligt svårare än den
vanliga koppartrådtillverkningen.
Av de olika förbindningsmetoderna beskrives
gassvetsning utförligast och synes vara den som är
lämpligast för zink. Nit- och skruvförbindningar äro farliga
på grund av zinkens benägenhet att krypa.
Under kapitlet ytbehandling beskrives rengöring,
av-fettning, fosfat-, kromat- och lacköverdrag. Av dessa ger
fosfatiseringen tydligen ett mycket gott resultat.
Galvaniskt kan man erhålla beläggningar av bl. a. koppar,
mässing, nickel, krom och silver.
Varmförzinkning, sherardisering, galvanförzinkning
och zinksprutning äro allt för stora specialområden för
att ha kunnat bli utförligt behandlade i denna handbok.
Framställningen är dock mycket givande för den som
är novis på området.
Texten avslutas med ett kortare kapitel om zink i den
tyska folkhushållningen, och till sist finner man en del
tabeller utan större sammanhang.
Efter genomläsning av Zinktaschenbuch finner man,
att den är ett förnämligt uppslagsverk, och att den icke
bör saknas hos någon, som har intresse för zink och
zinklegeringar.
Föreningsmeddelanden ^
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och bergsvetenskap sammanträdde fredagen den 17
april på föreningens lokal under överingenjör R.
Steen-hoffs ordförandeskap.
Vid sammanträdet inträdde i avdelningen efter
anmälan: civilingenjörerna Sven Erik Ander och Göran
Kihlström samt efter inval: doktor ingenjör Bruno K.
Engel och gruvkamrer Gustaf Löfström.
Kvällens föredrag voro avsedda att lämna
avdelningens medlemmar en orientering om det aktuella
metallförsörjningsproblemet. Avdelningen hade härvid haft
förmånen att som föredragshållare över ämnet "Vår
försörjning med metaller ocli -ferrolegeringar" erhålla
bergsingenjörerna Ragnar Jonson och Gösta Sterky från
Statens industrikommission.
Föredragshållarna redogjorde för statliga
ingripanden och frivilliga överenskommelser mellan staten samt
metallproducenter och större förbrukare för att reglera
metallkonsumtionen baserad på inhemsk försörjning
samt den import som under nuvarande1 förhållanden
varit eller är möjlig. Under föredraget lämnades även
uppgifter om den inhemska konsumtionen av de
viktigaste metallerna för år 1939 och den beräknade
tilldelningen av dessa metaller för år 1942 baserad på 1939
års förbrukning.
Efter föredraget följde en kort diskussion, varunder
bl. a. docent G. Ängel efterlyste initiativ till inhemsk
framställning av zink. Talaren framhöll, att
världstillgången på zink uppskattas till 40 mill. ton, varav på
Europas del komma 7 mill. ton och härav på Sverige
1 à 2 mill. ton. Eftersom goda tillgångar på såväl zink
som vattenkraft finnas, borde goda förutsättningar
föreligga för en inhemsk zinkframställning baserad på den
elektrolytiska framställningsmetoden.
Sammanträdet var besökt av ett 100-tal medlemmar,
vilka efter förhandlingarnas slut mangrant samlades till
supé och samkväm. Under samkvämet berättade
ingenjör E. Wretblad från Fagersta, som nyligen hemkommit
från en studieresa till U. S. A., om sina intryck och
erfarenheter från U. S. A. i krigstid. Den aktuella
exposén mottogs med stort, intresse.
S. P.
Notiser
Krominalmsproduktionen i Turkiet. Turkiet, som
fore kriget intog den fjärde platsen ifråga om storlek
av produktionen av krommalm, har genom kriget fått
stora svårigheter för placeringen av denna malm.
Världsproduktionen av krommalm år 1!)S6.
i 1 000 t %
Ryssland ................ ......... 219,0 20,5
Sydrhodesia ............. ......... 183,n 17,t
Sydafrika ................ ......... 176;o 16,5
......... 164,0 15,3
......... 70,’0 6,5
Jugoslavien .............. ........ 54,0 5,1
Brittiska Indien ......... ........ 50,1o 4,o
Grekland ................ ......... 48,0 4,5
Nya Kaledonien .......... ........ 48,0 4,5
......... 36,0 3,3
Cypern .................. ......... 0,5 —
Australien ............... ......... 0,4 —
övriga länder ............ ........ 20,t 2,0
Världsproduktion ........ ........ 1 069;o 100,o
Turkisk produktion av krom/malm (i 1 000 ton).
1924 ....... 3,4 1930 ..... 28,0 1936 ...... 164,0
1926 ....... 6,7 1932 ..... 55,0 1938 ...... 208,0
1928 ....... 12,0 1934 ..... 120,0 1940 ...... 110,o
Av tabellen framgår att produktionen ständigt
stegrats mycket snabbt ända fram till 1938. Sedan clearing
upprättats mellan Turkiet och Tyskland 1939, kunde
tyskarna ej uttaga så stora kvantiteter som tidigare.
Tack vare kriget kunde ej heller Sverige och Frankrike
fortsätta med någon import. De turkiska producenterna
sökte då finna avsättning i England och Förenta
staterna, men på grund av tonnagebrist och
transportsvårigheter kunde några större kvantiteter ej utskeppas.
Produktionen sjönk därför under år 1941 till 30 000 ton
under de första 5 månaderna, en kvantitet, som för hela
året skulle motsvara 70 000 ton. Genom handelsavtalet
mellan Turkiet och Tyskland 1941. torde avsättningen
för den turkiska krommalmen åter komma att öka.
Ii. ß—s.
52
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
