Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 48. Uppkomsten av olika långa trådar
ur olika skikt hos en linpart.
uppluckrat, kan den inre slitningen till fullständig
förstöring och brott förlöpa mycket raskt. Detta
gäller isynnerhet i sådana fall, då linorna under drift
befinna sig i en våt atmosfär, där rostangrepp
kraftigt påskynda den inre förstöringen. Vattnet kan
obehindrat intränga genom det yttersta trådskiktet
och angripa linans inre trådskikt.
En böjning över brytskivor med små diametrar
måste verka högst ogynnsamt ur nötningssynpunkt
på trådarna i linans inre. Smörjningen spelar för
nötningen i linans inre delar en väsentlig roll, men
smörjningen behandlas, som förut nämnts, i samband
med rostangreppen och deras undvikande.
En uppluckring av tvinningen kan emellertid även
uppstå på annat sätt än genom nötning. I synnerhet
hos langslagna linor kunna yttertrådarna frigöras
genom att de pressas ut. Redan tidigare har
påpekats att stigningen för yttertrådarna hos normala
rundlinor vid tvinningen blir större än för
innertrå-darna och att på en viss linlängd stigningstalet blir
mindre för det yttre trådskiktet än för de inre. För
att göra det hela tydligare tages ett praktiskt
exempel. Man tänker sig en enkelt slagen linpart, som
består av en kärntråd samt två trådskikt, det inre
med 6 trådar och det yttre med 12, där båda
trådskikten äro slagna åt samma håll. AB i fig 48
motsvarar en utvecklad tråd både ur det yttre och det
inre trådskiktet. AC är lika med linlängden under
det att BC är produkten av antalet stigningar n och
omkretsen jc dm av den cirkel, som går genom
lintrådarnas i de båda skikten centra. För en lina
med 1 + 6 + 12 trådar är
dm2 = 2 dml, där
dml = avståndet mellan trådarnas mittpunkter i det
inre skiktet och
dm2 — avståndet mellan trådarnas mittpunkter i det
yttre skiktet.
Vid lika slagningsvinkel oc för båda skikten blir
n • % • dm := BC, alltså lika, och därför är
n1 ti ■ dml = n2 ■ n ■ dmi
eller
n\ = 2„2
Om nu det yttre trådskiktet har w2 — 7 stigningar
på den antagna linlängden, så har det inre trådskiktet
n1 —14. Sträckan BC har på fig. 48 indelats på
detta sätt.
Vecklar man nu ut två stigningar av två trådar i
linan kommer, under antagandet att skikten kunna
förskjuta sig i förhållande till varandra, tråden ur
det inre skiktet i läget AB’, yttertråden i läget AB".
Ytterskiktet förlänger sig alltså i linan starkare än
innerskiktet. Om nu de olika skikten, som det är i
verkligheten, ej kunna förskjuta sig i förhållande till
varandra, uppstår gentemot kärntråden ett
längdöverskott, alltså en uppluckring. Längdöverskottet
är större för tråden ur ytterskiktet än för tråden ur
innerskiktet. (Al" > Al’). Fördelningen av
belastningen blir nu så, att kärntråden blir starkast
belastad, därnäst trådarna i innerskiktet och minst trådarna
i ytterskiktet. Belastningen i trådarna hos
ytterskiktet minskas i samma grad som detta vecklar upp sig
ur tvinningen, ett förhållande, som alltid mer eller
mindre äger rum hos en langslagen linpart, i
synnerhet då den belastas.
Som tillståndet är hos en linpart, så blir det också
hos hela linan. När en langslagen lina vecklas upp,
sker samma sak även med de olika parterna. Följden
härav blir att trådarna i ytterlagret luckras upp. Hos
linorna med vanlig slagning däremot är förhållandet
annorlunda. Om ytterskiktet här vecklar upp sig,
drages nästa underliggande skikt hårdare till eller
med andra ord underlagret blir kortare.
Den för höga påkänningen på innertrådarna i
samband med avlastningen av yttertrådarna är av stor
betydelse, då de senare trådarna tack vare sitt större
antal utgöra en större del av linans bärande sektion.
Uppluckringen kan även uppträda på annat vis.
Enskilda trådar kunna bilda slingor, såsom t. e.
framgår av fig. 49. Sådana deformationer uppstå
därigenom att uppluckringen, som först är jämnt fördelad
över hela linlängden, genom trycket vid linans gång
över brytskivor pressas till ett ställe av linan och
här naturligtvis förstärkes, under det att tvinningen
på den övriga delen av linan icke märkbart verkar
uppluckrad. Dessa slingor och förstärkta
uppluckringar uppträda på de delar av linan, som äro
ändpunkter framför
skivorna på den del av
linan, som ej böjes.
Hur fenomenet ser ut
på en sluten lina
framgår av fig. 50.
Här kan en förstärkt
uppluckring medföra
ett utsprång av
enstaka trådar, så att
hela
linkonstruktionen blir förstörd. I
många fall, särskilt
vid langslagna linor,
kan man borttaga
denna deformation,
Fig. 49. Uppkomsten av fria
trådslingor genom att de över en
langslagen lina jämnt fördelade
glapprummen mellan trådarna vid
gången över en brytskiva
sammanpressats till ett ställe.
Fig. 50. Uppkomsten av slingor
vid sluten lina.
100
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
