Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
stånd från varandra. Utföras de på platsen, torde dock
den gamla, vanliga konstruktionen med hopmurade
cementplattor, inramade i U-järn, giva ett både
billigare och säkert mera effektivt resultat.
En utgift för ställverksbygget, som ock försvunnit
i samband med införandet av de oljelösa brytarna, är
kostnaden för oljeuppsamlingsgropar och
oljedräne-ringsledningar.
En stor fördel erbjuda de oljelösa brytarna i
jämförelse med oljebrytarna, speciellt i sådana tider som
nu råda, därigenom att de använda sig av ett
släckningsmedium, som ej är beroende av import och ej
gärna kan bli föremål för ransonering. Luft och
vatten torde väl under alla omständigheter stå till
förfogande.
Enbart fördelar i kostnadsväg medför dock ej en
övergång till oljelösa brytare. Om vi bortse från den
typ, som vid inomhusutförande åtminstone upp till
medelhöga spänningar utnyttjar vatten såsom
släckningsmedium, utgöres detta praktiskt taget alltid av
tryckluft. Tryckluftssystemet med dess
kompressorer, behållare, armatur och rörnät av koppar utgör
en ganska komplicerad och kostsam ställverksdetalj,
i synnerhet i anläggningar med stor utsträckning.
Ytterligare markerad blir denna kostnad, om tryck
av olika höjd förekomma inom anläggningen, varvid
man — beroende på omständigheterna och de lokala
förhållandena — har att antingen framdraga särskilda
rörstammar för de olika trycken eller tillgripa
insättandet av reduceringsventiler från en gemensam
stamledning. Monteringen av tryckluftssystemet
måste ske med stor noggrannhet och sakkännedom,
om resultatet skall bli tillfredsställande i fråga om
driftsäkerhet. Särskilt gäller detta naturligen
skarvningens utförande, så att luftläckor undvikas.
Tät-ningssvårigheterna växa naturligen med trycket, och
detta visar en tendens mot ökning. Vid
tryckluft-brytarnas framträdande på marknaden användes i
allmänhet 9—14 atm., men numera fordras särskilt
beträffande brytare för mycket höga spänningar och
anordning för s. k. snabbåterinkoppling ett tryck av
upp till 18—20 atm. Säkraste skarvmetoden är
naturligtvis lödning, som tillgripes där så ske kan, t. e.
vid avgreningarna från huvudrören, men på många
platser är man hänvisad till lösa skruvkopplingar.
Vid Stockholms elektricitetsverk har för sådan
skarvning vid tryck av upp till 18 atm. det s. k.
Securex-systemet kommit till användning med gott resultat.
Säkerligen ha dock även andra skarvningsmetoder för
tryckluftledningar av detta slag tillämpats i vårt
land.
Synnerligen stor omsorg måste ägnas åt rengöring
av rören liksom åt de gjutna garnityrdelarnas
rensning från gjutsand och s. k. ’"skägg". Försummelser
i detta avseende bruka resultera i läckande ventiler.
Kören måste uppläggas med lutning mot
avtappnings-ställen för eventuellt kondensvatten, och hänsyn
måste tagas till längdförändringar genom
temperaturväxlingar. För att säkerställa sig mot utfällning av
kondensvatten i ledningarna och ventilerna brukar
man använda sig av en utomhus efter kompressorn
uppställd samlingsbehållare, i vilken man avser att
nedkyla luften till lägsta inom anläggningen
förekommande temperatur.
Beträffande reduceringsventiler vill det synas, som
skulle kraven på snabbhet å ena sidan och pend-
lingsfritt arbete med noggrann tryckinställning å den
andra ej gärna kunna förenas, åtminstone
beträffande dylika ventiler av ej allt för komplicerat och
dyrbart utförande. De reduceringsventiler, som vid
Stockholms elektricitetsverk befunnits användbara,
äro utförda med ganska stark förträngning i
genomloppet, vilket naturligen medför en ökad tidsutdräkt
vid återställandet av trycket efter ett kraftigt
luftuttag. Olägenheten elimineras bäst, åtminstone i
anläggningar, där man ej har att räkna med allt för
många efter varandra inträffande luftuttagningar,
genom insättande av utjämningsbehållare på
ventilens lågtryckssida; en ökning av rördimensionen i
ändamål att kompensera förträngningen i
reduceringsventilen är utan praktiskt värde, om ej rören äro
mycket långa.
De oljelösa brytare som hittills berörts, äro deis
sådana, för vilka vatten utgör det ljusbågssläckande
mediet, dels sådana, som för ändamålet använda
tryckluft, hämtad från ett inom anläggningen
anordnat tryckhiftssystem. Det kan vara lämpligt
omnämna en på en helt annan princip byggd typ av
tyskt fabrikat, som kommit till omfattande
användning i Tyskland och även installerats på flera ställen
i vårt land. Den tyska benämningen är
"Hartgas-schalter". Den tillverkas för spänningar upp till 20
kV och bryteffekter av upp till 200 MVA. Gasen,
som åstadkommer ljusbågssläckningen, framkallas
genom brytningsljusbågens inverkan på
brytkamma-rens väggar, vilka äro utförda av en
konsthartsprodukt, som vid den kraftiga uppvärmningen
explosionsartat utvecklar de för släckningen behövliga
gaserna. Brytaren alstrar alltså själv släckningsmedlet.
Dessa brytare kunna framför allt vara på sin plats i
mindre ställverk utan personal, såsom i vissa
fördelnings- och transformatorstationer,
industrianläggningar etc., där man ej anser det lämpligt installera en
kompressoranläggning.
Fjärrmanövrering.
Fjärrmanövrering av brytare och frånskiljare har
kommit allt mer till användning, vilket bottnar i
önskan att få all manöver samlad till en plats, men
delvis även sammanhänger med de nyare statliga
bestämmelserna rörande ställverkens utförande, vilka i
ännu högre grad än förut taga sikte på den personliga
säkerheten för driftpersonalen. I brytarelaboratorier
utförda prov lära ha givit vid handen, att med
hänsyn till riskerna för den manövrerande direkt
hand-tillslagning av brytare ej gärna kan tillrådas vid en
högre amplitud å kortslutningsströmstöten än 10 000
A. Denna regel gäller kanske dock endast för de
konventionella oljebrytarna, i vilka strömbanan bildar
en kraftigt utvecklad slinga, och ej för
tryckluftbry-tare eller i allmänhet sådana, där strömbanan är
rakare och alltså de elektrodynamiska krafterna
mindre. Detta är emellertid en fråga, som jag
överlämnar åt herrar brytarekonstruktörer att besvara. Skulle
denna regel gälla generellt, vore det liktydigt med
att i större och medelstora anläggningar direkt
handmanövrering av brytare är utesluten. Även på
brytare, tillhörande s. k. grupp ställverk eller
underställverk, måste där i så fall handmanövern frångås,
vilket i stor utsträckning skett vid Stockholms
elektricitetsverk, dock icke uteslutande av hänsyn till
den personliga säkerheten.
10
3 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
