Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
B’ig. 9. Elektrisk kompensator, a. Utvändigt ser man ratten för vridning av borstplattan och ovanför denna skalan för
avläsning av ljudriktningen. Till höger om ratten en omkastare som medgiver bortkoppling av endera sidans mottagare,
b. Skyddskåpan avtagen. Nedtill synas några av elementen i ett fördröjningsfilter, c. Borsthållareplattan utsvängd. Man
ser hur borstarna avbilda horisontalprojektionen av mottagarnas placering. Lamellerna i lamellplattan ligga här horisontellt.
Vid fartyg är det icke möjligt att, erhålla en så
idealisk placering. Helst skulle man vilja sätta
mottagarna mitt under fartyget, där det i allmänhet är
som plattast i botten, men där finnas också
samtidigt i allmänhet maskiner med åtföljande akustiska
störningar. Enda tillgängliga plats blir därför
förstäven, där man dock i regel icke kan erhålla en så
stor cirkel som behövs.
I kompensatorns princip ligger emellertid
möjlighet att korrigera för avvikelser från den ideala
mot-tagarplaceringen. Man flyttar endast borstarna så,
att borsthållarplattan ger en spegelbild av den
verkliga mikrofonplaceringen i rätt skala och det hela
fungerar som förut (jfr mikr. 5’ i fig. 5). På ett fartyg
sätter man därför mikrofonerna på mekaniskt bästa
möjliga sätt, t. e. som antydes i fig. 8, varvid man
i allmänhet kan få dem så placerade, att projektionen
på horisontalplanet består av två bitar av en ellips.
Fig. 9 visar ett exempel på en kompensator och dess
borstplacering.
När man lyssnar med en dylik
mottagaregruppering, använder man blott ena sidans mottagare åt
gången, då ju de övriga till följd av fartygets
skärmverkan icke uppfatta något av den ljudkälla man
önskar pejla men väl upptaga åtskilliga störningar.
Vid lyssning rakt förut närmar sig emellertid
mot-tagarplaceringen i betänklig grad en rät linje, om
man blott använder ena sidan, vilket medför dålig
pejlskärpa. Man brukar därför anordna möjlighet att
lyssna med samtliga mottagare, när man så önskar.
Ljudets hastighet i vatten varierar med salthalt
och temperatur (fig. 10). Eftersom avbildningen av
mottagarplaceringen i en kompensator skall vara
utförd i en skala, i vilken ljudhastigheten ingår, bör
man även kunna utföra en ändring i skalan i de
fall detta behövs. Vissa kondensatorer ha därför
lamellplattan utbildad till en konisk yta, på vilken
borstarna, som i detta fall uppbäras av en ring,
kunna förskjutas i axiell led, varvid alltså skalan
ändras (fig. 11). Inställningen göres antingen efter
en skala som anger ljudhastigheten eller också
på så sätt, att man lyssnar och gör inställningen så,
att den ger tydligast möjliga maximum.
Man skall inte föreställa sig, att hydrofonpejling
består i att lyssna på några distinkta signaltecken
eller rena toner. Tvärtom gäller det att urskilja
mycket svaga maxima vid samtidig närvaro av starka
störningar. De maxima man önskar få inpejlade
karakteriseras i allmänhet blott genom ljudets
rytmiska karaktär. Det är fartygens propellerslag man
hör, och av dessa kan man även bedöma, vilken
maskintyp som alstrar bullret. Kolvmaskiner och
turbinmaskiner ha helt olika karaktär. Speciellt
höras torpeder mycket väl.
För att underlätta lyssningen använder man sig av
elektriska filter för att taga bort en del av
störningarna. Man gör först en grovinställning med
lyssnings-förstärkaren kopplad för normalt frekvensområde
(300—5 000 p/s). Därefter kopplar man in ett
hög-passfilter med lämplig gränsfrekvens, t. e. 900, 1 500
Fig. 10. Ljudets hastighet i vatten som funktion av
temperatur och salthalt.
84
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
