Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig. 7. Ställ med mottagare för bottenhydrofon.
Förstärkare
Fig. 5. Principen för en elektrisk kompensator. Jfr texten.
Den i fig. angivna inställningen på borstplattan motsvarar
den riktning på infallande ljud som pilarna ånge.
Mikrofoner
Kompensator
i telefonen. Inställningen är m. a. o. icke entydig. För
att eliminera denna svaghet bör man använda många
mottagare, och för att erhålla en i alla riktningar
lika stor pejlskärpa bör man placera dessa i en cirkel.
(För undvikande av missförstånd må inskjutas, att,
eftersom det här gäller lyssning i vatten, behöver
inan blott tänka sig mottagaranordningar i ett plan,
horisontalplanet. Ljudalstrare och
lyssningsappa-rater befinna sig alltid på djup av en och samma
storhetsordning under vattenytan.)
Cirkelanordningen av mottagarna ger även en
utomordentligt elegant lösning på problemet att med
enkla medel ställa in fördröjningstiderna för de
olika mottagarna och åstadkomma en enkel
avläs-ningsanordning. Antag att 6 mottagare äro
placerade i cirkel (fig. 5). Deras ena pol är förenad och
föres till den gemensamma ledningen på ett
fördröjningsfilter. Från varje mikrofon går dess andra pol
till en borste i en platta, som är så lagrad, att
borstarna kunna vridas över ett system av lameller,
Fig. 6. Elektrodynamisk mikrofon för undervattenspejling.
En kåpa av brons (1) har en sida utformad till ett membran
(5). Detta uppbär en spolstomme med lindning (3) som kan
röra sig i ett magnetiskt fält som alstras av magneten (2).
Alltför stora amplituder på membranet (härrörande från t. e.
explosioner i närheten av mottagaren) begränsas av klacken (4).
i fördröjningsfiltret. Filtret avslutas i båda ändarna
med motstånd motsvarande dess karakteristik. Man
lyssnar med en förstärkare över ena
avslutningsmotståndet på filtret och vrider borstplattan så, att
maximal ljudstyrka höres i telefonen. Om man i
fig. 5 studerar de fördröjningstider, som impulserna
från de olika mottagarna för denna inställning få,
dvs. antalet mellan varje mottagare och förstärkare
inkopplade filterlänkar, inser man lätt, att
inställningen entydigt motsvarar en viss infallsriktning på
ljudet. För att anordningen skall fungera fordras
blott, att borstplaceringen på plattan utgör
spegelbilden av mottagarnas verkliga placering och detta
i en sådan skala, att tidsfördröjningen för de
elektriska impulserna mellan ett par borstar, vilka som
helst, blir lika stor som fortplantningstiden för ljudet
mellan motsvarande mottagare i vattnet.
De mottagare, mikrofoner, som användas för
hydro-fonanläggningar, äro av elektrodynamisk eller
piezo-elektrisk konstruktion (fig. 6). Man måste på dem
ställa fordran av utomordentlig likformighet mellan
olika exemplar samt minsta möjliga frekvensberoende
inom det frekvensområde, där de skola användas.
Utförandet måste dessutom vara mekaniskt mycket
kraftigt, då de t. e. vid u-båtar utsättas för stora
vattentryck. För en anläggning använder man i
allmänhet 10—50 mikrofoner.
Den ideala cirkelplaceringen av mikrofoner kan
man utföra i praktiken i så kallade bottenhydrofoner,
dvs. fasta lyssningsstationer (fig. 7). Vid sådana
anläggningar har man ett antal mottagare placerade
på ett ställ i vattnet, varifrån en kabel för upp till
mätplatsen. Några km därifrån står ett annat
likadant ställ, så att det blir möjligt att med hjälp av
vinkelmätningar från de båda ställena göra
ortsbestämning av den inpejlade ljudkällan.
Fig. 8. A^anlig placering
av hydrofonmottagare på
fartyg. Mottagarna
placeras kring förstäven,
så att
horisontalprojektionen liknar två delar
av en ellips.
6 juni 1942
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
