Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
2 3
Fig. 10. Linjär fördelning’ av 4 källor.
»r2
• • • • –-;-;-
R, anfenn Df D2 strålningsriktning
Fig. 11. Tagi-antenn sedd uppifrån.
Två rent imaginära källor med olika tecken:
— 2 a sin y
Två rent reella källor med samma tecken:
a ■ ej’/< -f a ■ e~jv = 2 a eos yj
Två rent reella källor med olika tecken:
2 ja sin xp
I allmänhet utgör sålunda icke en endimensionell
mängd av hällpunkter en anordning av källpar. Har
man t. e. fyra källor placerade godtyckligt längs en
linje enligt fig. 10, varvid för enkelhets skull antages,
att nr 3 ligger mitt emellan nr 1 och nr 4, så
uppdelas och kombineras källorna. En källan 2
motsvarande hjälpkälla 2’ måste även tillsättas. Vid
varje ursprunglig källa erhållas då två komplexa
källor:
Här tar man alltså vid hopparningen reella och
imaginära delar för sig, varigenom varje källa har
uppdelats och kombinerats till 4 källor. De reella
delarna äro alltid lika och ha samma eller motsatt
tecken. Analogt gäller för de imaginära delarna.
Enligt de 4 reglerna ovan erhålles alltså både reella
och imaginära cosinustermer, varför serieutvecklingen
blir
R (ß) — A0 -{- Al eos sin ß + |1) -f
Fig. 12.
Yagi-antennens ekvivalenta schema.
... + 4, eos sin ,3+ 5)+
j [(B„ + Bx) eos p|1 sin ß + +
+ + ß+f,] (10)
Detta är alltså ett slags källmässig utveckling av
F (ß]
funktionen R (j3)~ . Låter man antalet termer
f(.ß)
i serien gå mot oändligheten samtidigt som
avståndet mellan källorna i det innersta paret går mot noll,
så övergår man från eil fördelning av diskreta källor
till en kontinuerlig källinje. Härvid övergår summan
i Fouriers integral.
Har man sålunda källornas
strålningskarakteristik / (ß) given, t. e. vid halvvågselement † (ß)
eos ^ sin /?j
=–––- ,––-enligt ekv. (4), så skall man utveckla
eos ß
i Fouriers serie: R (ß) — där strålnings-
cos(— sin/?|
figuren F (ß) är given.
Denna enkla metod att lösa en integralekvation är
dock mera av teoretisk än praktisk betydelse. Ty i
praktiken måste man begränsa sig till ett fåtal käll-
punkter, varigenom den
givna strålningskurvan
F (ß) med en viss
approximation
efterliknas av serien. Den
vanligaste användningen av
riktantenner utgör
alstrandet av så smala
strålningskurvor som
möjligt, begränsade till
kanske ± 5° av planet,
varigenom ett mycket
stort antal termer i
serien måste medtagas
även för en grov
approximation. Ur konstruktörssynpunkt kan dock
metoden användas för att giva en uppfattning om
vilken antennkonfiguration som kan komma ifråga,
Exakt metod: Beräkning av impedansen hos
antenn-system genom ersättning med ekvivalent schema med
koncentrerade kretselement.
Skall impedansen hos ett flerledarsystem beräknas,
ersättes detta med ett ekvivalent schema med
koncentrerade kretselement. Den s. k. Yagiantennen,
fig. 11, motsvaras alltså av ett ekvivalent schema
1 2 3 2’ 4
ursprunglig källa
«i + ]b t «2 + jb 2 a3 -f jb3 0 ai + jbA
efter uppdelning och kombinering
«i + rh . by — ö4 a2 ,b2 a2 ,b2 ax 4- at ö4 — i
2 +1 2" ~2+1~2 ®3 ~2~7 2 ~2 + 1 ~
a9 !
2 + >2
«2 , . b2
2 + ’ 12
«i —«4 . , bj + a2 .b2 . b2_a2 .b1+bl_a1 —
2 h ’ 2 2 2 1 8 1 2 2 J 2 2
eller, om de reella delarna betecknas med R och de imaginära med /, fås schemat
Ri + jh Ra + j h Rs Rz — ih Ri — jh
Ri + ji 4 Ri + jh ih —Ri + ih —Ri + ih
1 aug. 1942
117
Fig. 13. Vinkelreflektorantennen sedd uppifrån.
Fig. 14. Reflexion mot mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
