Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
genomföra och i många fall lämna lika säkra resultat
som en numerisk kalkyl. Oscillografer och
synkronmotordrivna tillkopplingsanordningar för
kortslutningsprov finna användning vid undersökningar av dessa slag.
a-
Handmikrotelefon av gummi med ny fingerskiva för
linjearbetare. Bell Telephone Laboratories har
utarbetat en ny typ av handmikrotelefon med fingerskiva,
som medför flera fördelar. Den är lättare, mera
kompakt och har undergått en del förbättringar i
transmissionshänseende samtidigt som gummiskaftet _ gör
mikrotelefonen mera motståndskraftig mot stötar och
ovarsam behandling.
I skaftet, som är gjutet i ett enda stycke av plastiskt
gummi, införas de olika delarna jämte skyddsgallren
för mikrofonen och hörtelefonen, vilka fasthållas utan
gängade lock. Skaftets kluvna ändar sammanhållas
av små bultar, vilkas huvuden och muttrar äro
inbäddade i själva massan. Ledningarna passera genom
det ihåliga skaftet, som även innehåller en
kondensator och en tangent.
I skaftet finns även bakom hörtelefonen en
fingerskiva av specialtyp, med en diameter av endast 5 cm
mot standartypens 7,5 cm, och 150 g lägre vikt.
Fingerskivan är helt innesluten i ett pressgjutet hölje,
i vilket siffrorna äro ingjutna. Fingerhjulet har tio
2,5 mm höga koniska nabbar och tio bredvidliggande
1,5 mm djupa fördjupningar i stället för de vanliga
fingerhålen. Fingerskivan vrides runt antingen med
tillhjälp av fingret och nabbarna, eller också genom
att sätta spetsen av en penna eller ett litet verktyg i
fördjupningarna. En kant, gjuten i ett med höljet,
tjänar som fingerstopp, när skivan vrides runt.
Mikrofonen skyddas av en 1 mm tjock konvex skiva,
gjuten av flera lager bakelitskivor, varigenom man får
en ovanligt hög motståndskraft mot skador.
Hörtelefonskyddet är av bakelit med trämjölsfyllning och
förstärkt med bomullsfibrer.
En 0,1 «F kondensator är kopplad i serie med
mikrofonen vid provning; vid uppringning eller tal
kort-slutes den med tangenten.
Med hjälp av ett kadmierat beslag av mycket stadigt
utförande kan mikrotelefonen sättas fast i en ögla i
linjearbetarens bälte; den lösgöres lätt vid tryckning
på en nabb. (Bell Labor. Rec., november 1941).
säll
Värmepumpen. I maj 1941 öppnades i Zürich ett
simbad, som är märkligt så till vida att det saknar alla
eldningsanordningar. Det är ett led i schweizarnas
strävanden att nyttiggöra sin elektriska energi. Den
är för dyrbar att omsätta direkt i värme. Då tillgripes
värmepumpen.
Det stora värmebehovet hos anläggningen täckes på
följande sätt:
980 • 106 cal/år från förlustvärme i transformatorer
användes till vattenuppvärmning.
1 317 • 106 „ från två värmepumpar för samma
ändamål.
1 815 • 106 ,, från tre värmepumpar för
rumsuppvärmning (med
lågtemperatur-strålning).
612 • 10® „ från en elpanna användes för
rumsuppvärmning vid temperaturer
under — 5 °C och vattenuppvärmning
vid nyfyllning av bassängen.
Om värmet värderas efter ett kokspris av 75 Fr/ton
(fredspris) kan man betala för hela den förbrukade
elektriska energimängden 3,06 Rp/kWh och för
varmvattenberedningen enbart genom värmepumparna 6,7
Rp/kWh. Med krigspris på koks 145 Fr/ton blir den
sistnämnda siffran 12,9 Rp/kWh. En
värmepumpanläggning tillåter alltså relativt höga energipris.
För att få anläggningen till stånd förband sig
elverket i Zürich att betala mellanskillnaden mellan en
anläggning för kokseldning och den elektriska
anläggningen vilket var ungefär 120 000 Fr. Anläggningen,
som torde kunna konkurrera med en koksanläggning
även med fredspriser på koks, har med nuvarande
priser blivit mycket lönande.
I en särskild uppsats undersöker Wxbth generellt de
ekonomiska möjligheterna hos värmepumpen. Olika
användningsområden undersökas. Man finner att
utnyttningstiden spelar stor roll, vilket givetvis är att
vänta, då de förhållandevis höga
anläggningskostnaderna måste amorteras. Vid små utnyttningstider
komma även kostnaderna för vattenförsörjningen att
spela roll. Rumsuppvärmning med värmepump ställer
sig alltså förhållandevis dyr i jämförelse med
koksuppvärmning. Däremot är industriell vattenuppvärmning
och särskilt destillation billigare än koluppvärmning
även vid fredspris på kol. Vid en lång utnyttningstid
t. e. 7 000 tim. erhålles ungefär 15 gånger så mycket
värme som i en anläggning för bostadsuppvärmning.
[Hasler, Bulletin sev, nr 15, 1941 och Wirth, Bulletin sev,
nr 18, 1941.]
E. L.
Elektriska lokomotiv för massgods- och snabbtrafik.
I ETZ, H. 23—24, 1942, redogör A. Ktotfler för vissa
utredningar betr. konstruktion av lokomotiv med
avsevärt större prestationsförmåga än som hittills
förekommit vid tyska statsbanorna.
För godståg har sålunda uppställts fordran på en
hastighet på horisontal av 100 km/h vid en vagn vikt av
4 800 ton och 120 km/h vid 1 300 ton (tomvagnståg),
samt i 10 °/0o stigning en hastighet av 70 km/h vid
4 800 tons vagn vikt.
Förf. har beräknat en timeffekt av 14 000 kW vid
100 km/h och en kontinuerlig effekt av 13 000 kW vid
105 km/h. Största dragkraft vid start utgör 120 ton,
motsvarande en adhesionsvikt av 360 ton. Vid 20
tons axeltryck erhålles härav 18 drivaxlar, som
uppdelas på trenne kopplade enheter, vilka vid behov
kunna särskiljas. Alla axlar förses med motorer av
tasslagertyp och hjul av 1 250 mm diam.
För snälltåg räknas med en maximalhastighet av 200
km/h och en timeffekt av 5 000 kW samt en
kontinuerlig effekt av,4 600 kW, i båda fallen vid 200
km/h. Lokomotivvikten blir 120 ton och den mot
maskineffekten svarande vagnvikten 300 ton (6 vagnar
av ny, större typ, motsvarande ett normalt 10-vagnars
tåg av nuvarande standard, härtill resgodsvagn).
Lokomotivet erhåller 4 drivaxlar och tvenne 4-axliga
löpboggier.
Förf. har även undersökt möjligheten att bygga ett
lokomotiv för 500 tons vagnvikt och kommer då till
en timeffekt på 7 500 kW vid 200 km/h. Detta lok
kräver 6 drivaxlar.
Slutligen har förf. gjort utkast till motorvagnståg
fölen maximal hastighet av 250 km/h, bestående av
trenne vagnar med samtliga 12 axlar drivna. Motorerna
erhålla en timeffekt av 300 kW, totaleffekten alltså
3 600 kW. Accelerationen blir upp till 100 km/h i
genomsnitt 0,56 m/sek.2 och vid 250 km/h 0,15 m/sek.2
samt högsta effektuttag under accelerationsperioden
5 500 kW. Även för dessa vagnar förutsättes en större
typ än nuvarande, med ett axeltryck av 14,5 ton för
tom och 17 ton för fullastad vagn.
En hel del detaljer diskuteras, varav förf. drar den
slutsats, att några tekniska hinder för dessa projekts
förverkligande icke behöva befaras. J. K.
120
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
