Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Anderssons bryggo
Strömfransf.
220 V
®
Transformator +
* induktionsregulator
(ev. belastningsmotstånd)
Fig. 1. Kopplingsschema för bryggmätning enligt Anderssons
metod.
† +
16
+ ^ ti l. [\,u-†- ^-d. (2a — lO-" fl/km (2)
O
där
"a
fB-dH
jum — ° — = förhållandet mellan ytan
un-g Ba-Ha
der magnetiseringskurvan och motsvarande
triangelyta.
Bättre är därför att använda bryggmätning, t. e.
Anderssons brygga. Lämpligt kopplingsschema
framgår av fig. 1:
a = normalmotstånd 10—2—10—3 ohm (skall
tåla belastningsströmmen),
b — fast motstånd,
R, h — dekadmotstånd för kompensering,
C= kondensator = 10—6 F.
Genom lämpligt val av b, R och h kan med denna
brygga resistansen och induktansen hos järnlinan
uppmätas på relativt korta längder (oo2—10 m).
Kompensationsvillkoren lyda:
Rr = R
x b
Lx = I [R (b h) b h] ■ C
Då a, b och C äro fasta, bli räkningarna enkla.
Motstånden väljas så, att strömmen genom nedre
grenen kan försummas. Strömmätningsanordningen
kan då placeras utanför bryggan.
Såsom ett exempel på mätningar utförda enligt
denna metod visas i fig. 2 resistansen och inre
induktansen som funktion av strömstyrkan för några
av Vattenfallsstyrelsens standardlinor. Enligt formel
(1) äro både R och proportionella mot permeabili-
V, A H-
IV 2
strömförande skiktets tjocklek
H„ =
2 ti a
— toppvärdet av fältstyrkan vid ytan
Ba = motsvarande induktion
fi’a = relativa permeabiliteten vid ytan
rj = hysteresiskoefficienten
I övrigt samma beteckningar som ovan.
Av ovanstående två beräkningssätt kan endast
formel (1) användas vid kraftfrekvens, där
strömförträngningen är relativt liten. För att trots de gjorda
approximationerna erhålla tillfredsställande resultat
brukar man här räkna med en fiktiv permeabilitet,
vars värde erhålles ur experimentellt upptagna
motståndsmätningar på liknande trådar. Utförlig
behandling av dessa beräkningar finnas hos Gustrin.3
Där finnes även uppritad en kurva över den
ekvivalenta trådarean hos en lina, dvs. den tråd som ger
samma motståndsfaktor som linan. Detta möjliggör
rent empirisk beräkning av resistansen även lios
järnlinor.
Formel (2) är endast användbar för högre
frekvenser (telefoni, telegrafi) men torde där ge relativt goda
resultat. Räkningarna bli dock besvärliga och fordra
dessutom kännedom om magnetiseringskurvan (för
bestämning av /u,m) och hysteresiskoefficienten hos
järnet.
b) Experimentell uppmätning.
Det torde framgå av ovanstående, att det ofta
ställer sig enklare att experimentellt uppmäta resistansen
och inre induktansen hos järnlinor än att teoretiskt
beräkna dem. Då eos <p är nära 1 hos järnlinor, blir
en mätning enligt wattmetermetoden mycket osäker.
°t""/km
14
’ O 0.2 0,4 0,6 O,B to 1.2 14 1,6 1,8 2.0 2,2 2.4 2,6 2,B 3,0 ,
d/mm’
Fig. 2. Resistans och inre induktans vid stationär ström.
Uppmätta kurvor.
1 15,8 mm2 järntråd >_• — 0,134 oß — 61 kg/mm*
2 15,9 * järnlina „ = 0,126 „ = 54
3 26,3 „ „ • „ = 0,118 » = 56
4 35,3 „ „ „ = 0,192 „ =134
5 36,9 „ „ „ = 0,120 » = 68
6 53,8 „ „ „ = 0,130 . = 73
122
5 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
