Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
1932 33 34 35 36 37 38 39 40 4/ 42 43 43 46 47 oV
Fig-, 5. Total vattenkrafttillgång och belastningsintensitet i
landet.
Kraftbalansen och anslagen för nybyggnader.
Belastningen har varit ganska nyckfull under
krigsåren. Efter att ha legat mycket högt första
krigsvintern sjönk den hastigt våren 1940 efter
avspärrningen västerut. Sedan tog den ett häftigt språng
uppåt vid årsskiftet 1940—41, delvis på grund av
produktionen av fodercellulosa. Efter tre kvarts år
kom nästa stora höjning under vintern 1941—42, som
icke kunde bemästras utan att viss ransonering
användes. I sommar ha vi fått en ny utpräglad topp,
som antagligen beror på intensiv järnvägsdrift, livlig
verksamhet inom pappersindustrien, ökning i
sam-hällsdistributionen och ökad användning av
industriella elektrovärmeugnar. Fig. 4 utvisar, huru
krafttillgången vid de statliga anläggningarna kommer att
ökas genom de nu pågående utbyggnaderna.
Krafttillgången vid statsblocket borde bli tillräcklig för
den kraftuttagning, som kan anses nödvändig även
vid en relativt stor ökning, under förutsättning att
vattentillgången blir normal. Men diagrammet visar
även de svårigheter, som kunna uppkomma vid
vattenbrist eller vid ohämmad användning av
elektrovärme.
Fig. 5 visar kraftbalansen för landet i dess helhet.
I denna har det jämväl utvisats vattenkrafttillgången
med den vattenmängd, som faktiskt förelegat. Som
synes har det vid ett tillfälle slumpat sig så illa, att
en utpräglad belastningstopp sammanfallit med ett
minimum i vattentillgången. Även för landet i dess
helhet borde de pågående utbyggnaderna vara
betryggande under förutsättning av normal vattentillgång
och en rimlig hushållning med kraften. Men under
nästa och följande krigsvintrar torde det bli
nödvändigt med en skärpt kontroll av kraftuttagningen. På
grund av den knappa nederbörden i södra och
mellersta Sverige och den stora ökningen i kraftuttagningen
stå vi just nu med all sannolikhet inför en
ransonering av väsentligt mera ingripande art än under förra
vintern.
Vattenfallsstyrelsens anslagsäskanden.
Vattenfall har som förut nämnts under de fyra sist
förflutna åren gjort nybyggnader för 30 fredsmillioner
per år. Samma belopp kommer att användas under
innevarande budgetår 1942—43. Ett lika stort belopp
har jämväl begärts för budgetåret 1943—44.
Redan inom den närmaste tiden kommer styrelsen
att vidtaga förberedande åtgärder för igångsättning
av nya utbyggnader. Det är självklart, att
vattenkraftutbyggnaderna komma att fortgå även efter
budgetåret 1943—44 om ock i mera normalt tempo. I
anslagsäskandena för sistnämnda år inrymmes även
6 millioner kronor för eventuellt påbörjande av nya
vattenkraftanläggningar. Vattenfall har emellertid
förbehållit sig respittid till slutet av året beträffande ett
mera definitivt förslag om dylik nybyggnad. Vid den
tidpunkten torde man bättre än nu kunna bedöma, i
vad mån det är möjligt att genom ransonering
begränsa kraftuttagningen utan allvarligt men för landet.
Stockholms elverks utbyggnader.
Direktör C. KLEMAN:
Kraftförbrukningen i Stockholm per capita räknat
är förhållandevis låg jämförd med såväl landets i
dess helhet som en del svenska städers. Detta
sammanhänger givetvis med arten av den industri, som
finnes. Det är ju ett välbekant faktum, att
storindustrien svarar för drygt 70 % av kraftförbrukningen i
landet, järnvägar och spårvägar för ca 12 % samt
borgerlig förbrukning inkl. småindustri och hantverk
i stad och på landet för ca 15 %. Inom gruppen
storindustri svara träindustrier av alla slag,
bergsbruk och järnhantering samt kemisk industri för
bortåt fyra femtedelar, medan den egentliga
manu-fakturvaruindustrien endast tar i anspråk ca en
femtedel. Men Stockholm har varken träindustrier,
gruvor, järnhantering eller omfattande kemisk
industri, utan den industriella verksamheten är med få
undantag inriktad på manufakturvaror inkl.
livsförnödenheter. Om man bortser från gruvdrift, så
kanske det i och för sig icke funnes något direkt hinder
för att lägga t. e. ett järnverk i Stockholm lika väl
som i Oxelösund eller Halmstad eller en kemisk
fabrik, som icke är beroende av att vara direkt knuten
till en råvarukälla. Men man har inte gjort detta.
Anledningarna äro säkerligen många. Man kan
således peka på höga levnadskostnader, vilka i sin tur
nödvändiggöra höga löner, vilka icke kunna bäras
i den internationella konkurrensen på det
storindustriella området utan först av de högförädlande
industrierna. De höga mark- och byggnadskostnaderna
i Stockholm verka i enahanda riktning. Transport-
142
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
