Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
som säkerligen icke avviker mycket från det
verkliga förloppet. I fig. 12 visas även en kurva, som
erhölls vid sondering med ballong i Östersund den
14 april 1939, varvid ballongen nedisades, så att den
sjönk till marken igen.
De skador, som anställas av frosten, äro betydande.
Ångfrosten och den mjuka dimfrostens främsta
skadeverkan torde vara den effektförlust, som de enligt
erfarenheter från telegrafverket åstadkomma, och
vilka framtvingat utbyggandet av extra
förstärkar-stationer. Dimfrostens och snöbeläggningens
skadegörelse uppkomma dels på så sätt, att kraftig
frostavsättning nedtynger trådar och stolpar, så att de
brista vid stark vind, se fig. 10 och 13, dels på
• så sätt, att ledningen, som nedtyngts under stilla
väder, vid vindökning befrias från frosten och därvid
av spänningskrafterna i tråden slungas upp, så att
kontakter åstadkommas med högre liggande trådar,
varvid kortslutning inträffar. Detta senare gäller
dock endast, om trådarna ligga i samma vertikalplan.
De störningar, som förorsakas av glattisen, äro de
kraftigaste, då denna, när den förekommer, både i
mängd och spec. vikt överträffar övrig frost.
Lyckligtvis är glattisen ett jämförelsevis ovanligt
fenomen, och när det inträffar följes det som ovan
nämnts oftast inom några timmar av en uppvärmning,
så att temperaturen stiger över noll grader och isen
hastigt smälter. I ogynnsammaste fall som i Skåne
i mars 1942 bli dock både de direkta och de indirekta
verkningarna av glattisen oerhörda.
Väderlekstjänsten saknar icke möjligheter att
förutsäga frostbildning, men svårigheterna äro stora,
särskilt när det gäller kvantitativa förutsägelser.
Dessa svårigheter skulle i viss mån kunna
undanröjas, om observationsmaterialet från högre luftlager
kunde ökas genom att ett större antal
radiosonderingar utfördes. Detta är också en förutsättning för att
meteorologernas förståelse för och prognostiska
erfarenhet av dessa problem skall kunna ökas.
Notiser
Elektrodynamometrisk mätning av krafter och
effekter. I Teknisk tidskrift, Elektroteknik, maj 1931,
beskrives helt kortfattat en anordning för mätning på
elektrisk väg av krafter eller moment, varvid
överföring av mätvärdet på en längre eller kortare sträcka
möjliggöres. Principen framgår av fig. 1, där 1
betecknar en magnetkärna, ordnad som
induktionsdynamo-meter och matad från växelströmskällan 2 i serie med
strömspolen hos det wattmetriska
avläsningsinstru-mentet 3. På kärnan är även anbragt en rörlig spole,
vars strömkrets är sluten över wattmeterns rörliga
system, helst utan någon extra impedans i serie. Den
rörliga spolen är lagrad vid 4 och utsättes vid 5 för
en av mätstorheten beroende mekanisk kraft.
Arbetssättet är följande:
Den rörliga spolen ingår i en starkt induktiv
strömkrets, beroende på den slutna magnetkärnan. Härav
följer, såsom lätt kan bevisas, att dess läge är
stabiliserat, dvs. att den på grund av egen inducerad
ström strävar mot ett jämviktsläge i kärnans
symme-triplan, där ingen emk induceras i spolen. Om spolen
genom yttre kraft föres ur detta läge, uppstår en
stabiliserande kraft av fjäderkaraktär, proportionell mot
effektiva produkten av luftgapsinduktionen och spo-
lens ström. Men om kärnan är lågt mättad och
luft-gapsfältet homogent inom det lilla område, som
motsvarar spolens rörelse, så blir denna produkt direkt
proportionell mot wattmeterns utslag, oberoende av
variationer inom rimliga gränser hos såväl det
matande nätets spänning och frekvens som hos
överföringsledningarnas impedans. Instrumentet mäter alltså
direkt den vid 5 verkande kraften till storlek och
riktning.
Kärnan 1 kan givetvis ersättas av exempelvis en
liten motorstomme med lindningar i stator och rotor,
2 3-
5
Fig. 1.
men praktiken har visat, att den i figuren visade
konstruktionen i regel medger bättre proportionalitet
mellan kraft och instrumentutslag.
Apparaten har visat sig användbar för bl. a.
av-ståndsavläsning av manometrar och trycktermometrar,
vindhastighetsmätare etc. En intressant tillämpning
är avståndsavläsning av peglar, där själva pegeln kan
utgöras av ett slutet metallrör, som från punkten 5
hos apparaten hänger ned i vattnet och är belastat
med lämplig vikt i nedre ändan, så att det håller sig
lodrätt. Skillnaden mellan rörets tyngd och dess av
vattenståndet beroende deplacement avläses på
mätinstrumentet, vilket kan graderas direkt i vattenstånd.
Orsaken till att denna mätanordning nu ånyo
omnämnes är, att den på senaste tiden funnit en ny
till-lämpning, nämligen i samband med effektvågar för
provrum och laboratorier. En effektvåg består ju av en
elektrisk maskin, vanligen en normal shuntmaskin för
likström, vars stator är fritt lagrad och försedd med
anordning för utvägning av luftgapsmomentet medelst
vikter eller fjäderdynamometer. Rotorn påverkas av
den motor eller den apparat, vars moment vid viss
rotationshastighet skall mätas. Momentet inställes
medelst effektvågens magnetisering och äventuellt
även med motstånd i dess ankarkrets. Momentet
ut-väges sedan på angivet sätt, och samtidigt avläses
varvtalet medelst en — vanligen elektrisk —
tachometer, varefter effekten beräknas som produkten av
dessa storheter.
En sådan anordning är i många fall föga smidig i
praktisk drift, speciellt om stor avverkningshastighet
önskas. En avsevärd förbättring har nu kunnat ernås
genom användning av den tidigare beskrivna
elektrodynamiska mätapparaten. Med hjälp av denna kan
man ej blott mäta momentet på elektrisk väg medelst
ett instrument av wattmetertyp, utan man kan
samtidigt på ett annat instrument av samma typ direkt
avläsa produkten av moment och varvtal, dvs. utbromsad
effekt. Kopplingen kan utföras enligt fig. 2. Här är
6 den motor etc., vars moment, effekt och varvtal
skola mätas, medan 7 är effektvågen. Denna antages
via en lång arm, i riktning mot åskådaren, förbunden
med elektrodynamometern 1, så att ett stort moment
kan avlastas på den sistnämnda. Detta moment
avläses på instrumentet 3 i full överensstämmelse med
vad som förut beskrivits. Varvtalet läses på
instrumentet 11 med hjälp av den normala
tachometergene-ratorn 9. För direkt avläsning av dessa storheters
1 aug. 1942
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
