Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Figurerna äro sammanförda i ett separat
inläggshäfte.
Den föreliggande upplagan är kompletterad med
historiska notiser och redogör även för ett antal
nyheter. Sålunda behandlas tyskarnas Wählsternschalter,
vilka utgöra ett slags annextelefonväxlar, samt, ehuru
knapphändigt, amerikanarnas nya
koordinatväljar-system, vars väljare anges vara utförd efter den
svenska koordinatväljaren som mönster.
Lubbergers arbete är även i nu föreliggande form
det enda på samma gäng grundliga och omfattande på
detta område, och oumbärligt för den, som arbetar
inom automatisk telefonteknik. Man återfinner
författarens från tidigare upplagor välkända korthuggna
framställning, med dess noggranna angivande av detalj
och funktion och ändock späckad med kritiska
bedömningar. Tryck och utstyrsel äro trots tidsläget
förstklassiga.
NRm.
Geregeltes Nebenstellenwesen. Technik und
Wirt-schaft der Privatnebenstellenanlagen unter
Berück-sichtigung der neuen Fernsprechordnung, von K.
Scheide und H. Wolffhardt. Verlag von R. Oldenbourg,
München und Berlin 1940. 256 sid., 60 fig. Pris
inb. 9: 60 Rm.
Det senaste tyska telefonreglementet, som trädde i
kraft 1 jan. 1940, har bl. a. omfattande föreskrifter för
de såsom Nebenstellenanlagen betecknade
abonnentanläggningar, vilka innehålla två eller flera telefonställen.
Dessa omfatta alltså enligt svensk terminologi
abonnemang med sidoapparat och med en eller flera
anknytningar samt manuella och automatiska
abonnentväxlar, linjeväljare, linjeväljarväxlar etc.
Föreskrifterna omfatta i huvudsak dessa anläggningars
kapacitet, användningsmöjligheter och pris, medan däremot
den tekniska utformningen lämnas i största
utsträckning fri. Det föreliggande arbetet innehåller nu de för
dessa abonnentanläggningar gällande föreskrifterna
och prislistorna jämte utförliga kommentarer till
tjänst för abonnenter och telefonförvaltning. Ett 40-tal
textsidor äro även ägnade åt förklaringar över de i
detta sammanhang vanligaste telefontekniska
fackuttrycken.
Ehuru författarna icke beröra anordningarnas
tekniska beskaffenhet i större utsträckning än som
erfordras för att ånge deras användningsmöjligheter, får
man dock genom arbetet en synnerligen ingående
inblick i det omfattande och höggradigt komplicerade
område av telefontekniken, som dessa
abonnentanläggningar representera. Man konstaterar också, att en
viss överensstämmelse råder mellan tysk och svensk
praxis på detta område.
NRm.
Föreningsmeddeland en
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 16 oktober på föreningens lokal.
Ordföranden, tekn. dr Fredrik Dahdgben, öppnade
sammanträdet, och de närvarande föreningsmedlemmarna samt
gästerna från Tekniska högskolans fackavdelning för
elektroteknik, som särskilt inbjudits till sammanträdet,
hälsades välkomna. Till justeringsmän utsågos
civilingenjörerna Gösta Gerdhem och Per Martin. Vidare
anmäldes att civilingenjörerna Tage Ericson och Harald
Wannheden inträtt i föreningen efter anmälan.
I "Dagens eko" lämnade direktören Christian Lindboe
från Vestfold Kraft AS i Norge en redogörelse för den
stränga kraftransonering, som måste tillgripas i södra
Norge föregående vinter som en följd av den katastrofala
nedgången i vattenflödet. Då det gällde att skära ned
förbrukningen med inemot 40 % av det verkliga behovet,
räckte det ej med enbart ransonering,
spänningssänkning och vissa användningsförbud, utan
distributionsnäten måste göras helt spänningslösa vissa tider av
dygnet. Genom livlig upplysningsverksamhet lyckades
man i förvånande grad få abonnenterna att förstå
situationens allvar och rätta sig därefter utan nämnvärda
slitningar.
Härefter följde två föredrag under den gemensamma
titeln "Glimtar frän elektroteknikens genombrottsår".
Direktör Hemming Johansson började med att visa en
notis från sextiotalets Amerika om att en person, som
sökt få folk att satsa pengar på en apparat, med vilken
man skulle kunna överföra tal genom en elektrisk
ledning, omhändertagits av polisen, då han a priori
måste anses som bedragare. Med en rad roliga och
historiskt intressanta bilder gav talaren därefter en
snabborientering i telefonteknikens utveckling i vårt
land och stannade särskilt vid de insatser, som
härvid gjorts av de svenska pionjärerna H. T. Cedergren,
L. M. Ericsson och E. Storckenfeldt.
Den publika telefontrafiken i vårt land öppnades
1880 av Stockholms Belltelefon, som började med 121
abonnenter. Tre år därefter kom Stockholms
allmänna telefons första station, tillverkad av L. M.
Ericsson. Trots vissa förbättringar måste
telefonisterna fortfarande fråga varandra innan
sammankoppling av abonnenter på olika bord kunde göras. När
stationerna växte, blev detta i längden ohållbart.
Lyckligtvis kom då multipelsystemet efter en
amerikansk idé, omsatt första gången i Europa av L. M. E.
Detta epokgörande system, där varje telefonist hade
samtliga abonnentjackar åtkomliga, utvecklades starkt
de närmaste åren, och kapaciteten ökades ända upp
till 60 000 linjer. Man kunde således samla alla
linjerna på en station, tills andra förhållanden gjorde en
uppdelning på flera lämplig.
För att minska olägenheten vid vanliga
multipelstationer av den ojämna belastningen på de olika
telefonisterna föreslog ingenjör J. A. Avén ett
fördelningssystem, där anropssignalerna mottagas av en "stum"
telefonist, som transporterar anropet över till den
multipeltelefonist som för tillfället är ledig, vilket
framgår av signaler på fördelningsbordet. Systemet
betyder jämnare arbetsfördelning, kortare väntetider
och reducerat behov av multipelbord och telefonister.
Det låg nära till hands att automatisera
fördelningstelefonistens arbete. Detta skedde också innan det
helautomatiska systemet slagit igenom. Den
automatiska telefonstationen är emellertid ingen ny
uppfinning; redan 1879 patenterades ett amerikanskt
system med ett slags fingerskiva hos abonnenten och
impulsdrivna väljare. Några år senare började de
båda herrarna Strowger sina grundläggande
experiment på ett automatiskt system, som sedan slog
igenom, och i slutet på nittiotalet nedlade två svenskar
i Chicago, båda med namnet Ericsson, ett
betydelsefullt arbete på systemets fullkomnande.
Tal. önskade icke närmare gå in på det automatiska
skedet inom telefonin men erinrade om att
Cedergren och Ericsson i början på åttiotalet utarbetat
automatiska växelapparater för upp till tio linjer med
en gemensam enkellinje till huvudcentralen. När en
av de anslutna abonnenterna gav anropssignal kom
han i förbindelse med huvudcentralen, under det att
de övriga blevo urkopplade tills den första givit
slutsignal. Anrop från stationen till någon av
abonnenterna skedde med en enkel code och så, att endast
den önskade abonnenten fick ringsignal. Systemet
1 aug. 1942
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
