Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
INDUSTRIELL EKONOMI och ORGANISATION
HÄFTE 1 REDAKTÖR.- ERIK SWARTLING 3 jy^. 1942
INNEHÅLL: Expeditionsteknik och expeditionsekonomi, av civilingenjör Erik Frisell. — Förslag till svensk
normalkontoplan för industri, speciellt maskinindustri, av professor Robert Kristensson. — Litteratur.
Expeditionsteknik och expeditionsekonomi.
Av civilingeniör ERIK FRISELL.1
Som de frågor jag kommer att beröra i mitt
anförande ligga något vid sidan av vad vi ingenjörer i
allmänhet syssla med skall jag innan jag ger mig in
på det egentliga ämnet försöka skissera upp en
bakgrund till vad jag ansett vara ämnets aktualitet.
De av mina läsare som tillverka exempelvis
lokomotiv, broar, turbiner, verktygsmaskiner eller över
huvudtaget s. k. kapitalvaror, torde väl knappast ha
något större intresse av dessa frågor. Ämnet riktar
sig i stället i första hand till
konsumtionsvarufabri-kanter som distribuera sina varor genom den s. k.
detaljhandeln.
Och som numera ett stort antal ingenjörer arbeta
även i konsumtionsvaruindustrien — och allt fler och
fler lära söka sig dit för varje år — ha vi ansett att
det skulle vara av intresse att inom
Teknologföreningen för omväxlings skull behandla ett ämne, som
speciellt berör konsumtionsvaruindustriernas
arbetsförhållanden.
Jag har givetvis alldeles klart för mig att frågan
om hur man skall ordna ett industriföretags
varu-expedition icke tillhör de större problemen, men den
torde heller ingalunda vara betydelselös.
Om vi tänka efter hur samhällets varuförsäljning var
ordnad förr i tiden — i den s. k. "gamla goda tiden"
— så skola vi finna att den var nästan uteslutande en
tillverkningsfråga —■ en teknisk fråga kan man säga.
Våra dåtida, dagliga förbrukningsartiklar
framställdes som regel antingen i hemmet eller också av
någon närboende hantverkare. Någon
varudistribu-tion i egentlig mening erfordrades därvid icke.
Varans försäljningspris var praktiskt taget =
tillverkningskostnaden + event. vinst.
Genom teknikens framsteg och industrialiseringens
1 Föredrag hållet vid avd. i :s sammanträde den 20 nov. 1941.
uppkomst blev det emellertid — som vi vet —
möjligt att tillverka varor som behövdes i det dagliga
livet, i stora kvantiteter och till oerhört mycket
lägre priser än tidigare. Denna utveckling på det
tekniska området nödvändiggjorde i sin tur en
utvidgning av marknaden varigenom avståndet mellan
producenten och konsumenten ökades så att de icke
längre kunde komma i direkt kontakt med varandra.
Detta betydde att ett nytt moment i
varuförsörjningsprocessen — ett distributionsmoment med ty
åtföljande distributionskostnader tillkom. Och ju mera
marknaden växte ut desto större blevo
distributionskostnaderna. Denna ökning av
distributionskostnaderna parallellt med sänkningen av
tillverkningskostnaderna först genom industrialiseringens
tillkomst och sedermera ytterligare genom driftens
specialisering och rationalisering resulterade i en
successiv stegring av distributionskostnadernas
procentuella andel i försäljningspriset.
Jag förmodar att det var särskilt detta förhållande,
som gav upphov till det förr så vanliga talet om
"köpmännens oskäliga mellanhandsvinster".
Dessa förhållanden gjorde att i de flesta länder
snart nog krav framfördes på en effektivare,
rationellare organisation av
konsumtionsvarudistributio-nen. I första hand krav på eliminerandet eller
förbigåendet av mellanhänder där detta var möjligt.
Jag kan tyvärr inte närmare gå in på den
omvandling av distributionsmetoderna som sedan dess ägt
rum. Jag vill endast konstatera, att
distributionsväsendets rationalisering nu sedan årtionden tillbaka
är i full gång i vårt land och att vi nu kommit fram
till en situation, där samhällets förmedling av
konsumtionsvaror d. v s. för hemmet och personligt bruk
avsedda varor försiggår i huvudsak i enlighet med
tablån, tab. 1. Tablån gör icke anspråk på att vara
Tab. 1. Distributionstablå.
1) Producent–––––––––-► Konsument
2) Producent–––––––––-*■ Fristående detaljist –-v Konsument
3) Producent - -► Fristående grossist–––->■ Fristående detaljist –––––––––>- Konsument
4) Producent–"-—-—––► Postorderföretag––––y Konsument
5) Producent —–––>■ Varuhus –––-► Konsument
6) Producent ––>- Mångfilialföretag–-> Konsument
(Inkl. kooperation,
s. k.
enhetsprisfö-retag och frivilliga
sammanslutningar)
3 jan. 1942
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
