Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Vanlig lagringsmetod (lagret sett från sidan och
uppifrån).
fullt uttömmande, men i stora drag försiggår
samhällets varudistribution såsom tablån utvisar.
Före industrialismens genombrott gick varan, som
jag förut nämnde, som regel ur producentens hand
direkt i konsumentens hand enligt mom. I i tablån.
Efter industrialismens genombrott däremot då
marknaden växte ut — så att producenten och
konsumenten icke längre kunde komma i personlig kontakt
med varandra — genom mellanhänder på sätt som
visas i mom. 2 och 3. Huvudsakligen dock enligt
mom. 3 d. v. s. genom grossister.
De moderna, rationellt organiserade
postorderfirmornas, varuhusens och speciellt mångfilialf öre tagens
tillkomst fick emellertid en — vi törs nog nästan
säga —• revolutionerande inverkan på de
traditionella distributionsmetoderna.
Dessa nya företagsformer förena som vi vet
grossistfunktionen och detajistfunktionen i ett
gemensamt företag under en gemensam ledning, varigenom
grossistkostnaderna avsevärt kunna reduceras. Men
— och här kommer ett betydelsefullt men —
mång-filialföretagen önska som regel varorna levererade
direkt till distributionsplatserna, dvs. till de olika
filial-affärerna. Detta dels 1) för att vinna tid, dels 2) för
att slippa ifrån en dyrbar centrallagerorganisation med
kostbara ompacknings- och omexpedieringsarbeten.
Genom postorderfirmornas och
mångfilialföreta-gens och alldeles speciellt genom
mångfilialvaruhu-sens tillkomst under senaste decenniet i vårt land har
marginalen mellan varornas tillverkningskostnad och
detaljhandelspris reducerats så mycket för en stor
mängd konsumtionsvaror att den övriga handeln i stor
utsträckning tvingats övergiva sina hittillsvarande
traditionella arbetsformer för att kunna konkurrera.
Sålunda ha:
1) grossister och detaljister genom frivillig
sammanslutning i inköpsföreningar samt inbördes
standardisering av varusortimenten försökt uppnå
mång-filialföretagens organisatoriska fördelar,
2) de fristående, självständigt arbetande
grossisterna i stor utsträckning börjat beordra
varuleveranser direkt från fabrikanterna till detaljisterna,
3) industrierna börjat taga upp order direkt från
detaljisterna.
Om denna utvekling ostört får fortgå utan
yttre inblandning i handelslivet borde man
kunna räkna med att konsumtionsvaruindustrien i
framtiden kan få expediera ett större antal
försändel-las inför helt andra expeditionspro.blem än tidigare,
då varorna i större utsträckning levererades i partier
till grossisternas lager. Härav följer, att man får
bereda sig på, att industrierna kunna komma att
ställas inför helt andra expeditionsproblem än tidigare.
Att expeditionskostnaderna sluka några procent mer
eller mindre av varans pris kan betyda mycket i
ekonomiskt hänseende i våra dagar.
Vad har man då att tänka på när det gäller att
ordna en effektiv varuexpedition. Vad fordras av en
effektiv expedition?
1) att kunden får vad han beställt, inte mer och
framförallt inte mindre,
2) att kunden blir riktigt debiterad för vad han fått,
3) att varorna äro väl emballerade så att skada
icke uppstår på vägen,
4) att försändelsen blir expedierad i rätt tid så att
varorna äro kunden tillhanda vid utlovad tidpunkt,
5) att varorna skickas på fördelaktigaste sätt, dvs.
som regel billigaste sätt allt efter omständigheterna,
antingen med post, båt, järnväg, bil eller eventuellt
med kombinationen järnväg—bil.
6) att expeditionskostnaderna äro låga.
Hur skall man då på lämpligaste sätt kunna
realisera dessa krav? Några synpunkter skola här
framhållas betr. dels
1) varulagrets organisation,
2) expeditionsarbetets organisation,
3) transportplaneringens betydelse och dess
ordnande.
Varulagrets organisation.
Lagrets planläggning.
En viktig fråga är hur jag har varorna förvarade.
Metod 1. Fig. 1 visar den traditionella formen för
ett varulager med varorna inlagda i hyllorna från
golv till tak. Vill man hushålla med utrymmet bör
tvärgångarna, åtminstone för småvaror, inte göras
bredare än 70—80 cm. En hög
"varuframplocknings-kapacitet" kan emellertid icke uppnås med denna
lagringsform,
a) dels emedan de varor, som ligga högst uppe i
hyllorna icke kunna nås utan att använda flyttbara
stegar, vilket tar tid och tröttar.
b) dels emedan avstånden i lagerlokalerna som
framplockaren måste tillryggalägga bliva långa. Även
detta tar tid och tröttar personalen.
Metod 2. Fig. 2 visar ett sätt att underlätta fram-
Fig. 2. Lagringsmetod med lagret uppdelat på ett
huvudlager och ett expeditionslager (miniatyrlager), placerat under
huvudlagret.
2
3 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
