Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Diagr. 4. Vid differentierat pris erhålles ett större bidrag till
täckande av fasta kostnader och företagarvinst (streckade
ytan) än vid enhetligt pris.
piska egenskapen hos kostnaderna för bedrivande av
sådan verksamhet, att de ökas mindre än
proportionellt mot en ökning av verksamhetens omfattning och
omvänt. Denna egenskap beror i sin tur givetvis
bl. a. därpå, att transportföretaget nyttjar dyrbara
anläggningar med därtill hörande organisation för
färdväg och terminalanordningar, vilka draga
kostnader som till en del äro oberoende av verksamhetens
omfattning. Men den beror även därpå att
konsumtionen av den nyttighet som transportföretaget
presterar, sker samtidigt med att den produceras. Detta
i sin tur leder till att transportföretaget alltid måste
vara rustat med en kapacitet, som svarar mot den
största efterfrågan som momentant kan förekomma.
I samband med avvägning av transportpriserna
kan det endast bli fråga om sådana måttligare
ökningar resp. minskningar av transportvolymen som
kunna lockas fram resp. förorsakas av en sänkning
resp. höjning av fraktpriset. Man plägar därför i
sådana sammanhang för enkelhetens skull antaga, att
totalkostnaden för transportverksamhetens
bedrivande är sammansatt av en del, som är oberoende av
verksamhetens omfattning, samt en del, som är
proportionell mot sagda omfattning, vilka delar
benämnas fasta resp. föränderliga kostnader. Detta
innebär således, att kostnadsfunktionen betraktas som
linjär, en approximation som är tillfredsställande
endast under mycket bestämt givna’ och begränsade
förutsättningar. Någon egenskap hos samtliga
kostnader vid ett företag att vara antingen fasta eller
proportionellt föränderliga med verksamhetens
omfattning finns som bekant praktiskt taget aldrig.
Vid en företagsamhet av enklare slag med
övervägande föränderliga kostnader kan prisbildningen
som regel aldrig innebära något invecklat problem.
Jag skall ha mina kostnader täckta och därtill en
skälig marginal. Kostnaden för varje
prestationsenhet är från början given, och därtill lägger jag en
större eller mindre förtjänst, och därmed har jag mitt
pris. I och med att en viss del av kostnaderna är
oberoende av antalet utförda prestationer, kommer
saken att ställa sig annorlunda. Jag måste få täckning
dels för mina direkta kostnader för varje presterad
enhet och därutöver ett visst belopp som är så pass
stort, att det sammanräknat för samtliga enheter täc-
ker mina fasta kostnader. Eftersom mina kostnader
emellertid endast öka med den föränderliga andelen
för varje presterad enhet, så ökas mina inkomster
mer än mina utgifter, så snart priset för varje
ytterligare framställd och försåld enhet endast obetydligt
överstiger de föränderliga kostnaderna, trots att jag
är tvungen att i genomsnitt taga ut betydligt mera
av övriga tidigare presterade enheter. I och med
att jag har fasta kostnader för min verksamhet och
i synnerhet där dessa kostnader äro av sådan
omfattning som vid transportföretagen är fallet, kan jag
således med fördel tillämpa olika priser för prestationer
som kostat mig precis lika mycket att utföra. Då
lämpligheten av ett sådant system tid efter annan
ifrågasattes — icke minst av affärsmän men även av
teknici — har jag ansett det angeläget att närmare
utveckla den princip jag nu i korthet skisserat.
Som bekant är efterfrågan på en prestation av
vilket slag det vara må som regel omvänt beroende
av priset enligt en för den ifrågavarande prestationen
typisk funktion, vilken kan åskådliggöras genom
diagram 4. Vid ett visst pris p1 komma mJ stycken
enheter att efterfrågas. Äro produktionskostnaderna
pp blir totalöverskottet m1- (p1 — pp). Väljer jag
ett annat pris p2, får jag en efterfrågan m2, och mitt
överskott blir i det fallet m2 • (p2 — pp). Med hänsyn
till utseendet av PM-kurvan kan jag utfinna ett pris,
där överskottet blir maximum (pmaxmmax)• (Vid en
diskontinuerlig PM-funktion kunna givetvis flera
maxima finnas.)
Jag kan emellertid gå ett steg längre. Jag låter de
köpare, som även vid ett högt pris äro villiga att
anlita mina prestationer, betala detta höga pris och
sänker sedan successivt priset för dem, som icke ha
råd eller lust att betala det höga priset men som äro
villiga köpa för något lägre osv. En dylik successiv
sänkning av priset lönar sig som redan tidigare
antytts ned till gränsen för mina direkta eller
föränderliga produktionskostnader. Jag låter med andra ord
prisbildningen arbeta efter en expansionslinje på
samma sätt som ångan i en modern ångmaskin och
vinner därvid ett större totalöverskott än jag skulle
ha gjort vid det enhetliga pris, som eljest gåve det
största överskottet. (Diagram 5.)
En svårighet vid försök at"t tillämpa prisdifferen-
s2 o
Tronsportavstand
Diagr. 5. Jämförelsen mellan kostnaderna för direkt
biltransport och järnvägstransport ställer sig väsentligt olika om
järnvägstransporten kan ske direkt eller fordrar anslutande lokala
biltransporter.
34
7 febr. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
