Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
skydd. Oljelacker äro givetvis bättre ur
rostskyddssynpunkt, men de böra f. n. helst sparas för viktigare
ändamål.
Ytbehandling av zink.
Denna fråga har redan delvis behandlats på tal om
zink som ersättning för nickel.
Som underlag för lack eller färg är en
fosfat-behandling att rekommendera, i de fall då metallisk
yta ej erfordras. Lackering direkt på zink duger ej
för föremål som skola användas utomhus, ty då
fla-gar lackeringen snart av. Fosfatbehandling bör
efterföljas av ugnslackering.
Pressgjutna detaljer av zinklegeringar kunna
lämpligen förkromas enligt följande behandlingsschema:
1) Avfettning
2) Kort betning i enprocentig HCl
3) Tvättning
4) Kopparavfettning
5) Förkromning.
Tyvärr tillverkas ej ännu här i landet den för
för-kromningen nödvändiga kromsyran i för ändamålet
lämpliga kvaliteter. Det är att hoppas, att denna
fråga snart skall finna sin lösning.
Ytbehandling av trä.
Trä förtjänar i dessa råvarubristens dagar att
komma till användning i större utsträckning än som
sker.
Handtag, rattar, knappar m. fi. dylika artiklar
behandlas med gott resultat på följande sätt:
Detaljerna, som måste vara väl putsade för att
ytbehandlingen skall bli lyckad, behandlas enligt
följande schema.
1) Betsning i lämplig färgton. Vatten- eller
sprit-löslig bets kan användas.
2) Torkning.
3) Doppning i cellulosagrundlack, eller ev.
15-pro-centig schellackslösning.
4) Torkning.
5) Doppning i cellulosalack.
6) Torkning.
Önskas högre kvalitet kan ännu en doppning i
samma lack göras. Önskar man slätare yta, slipas
lätt med sandpapper nr 240 efter första doppningen
och torkningen.
Arbetsstyckena få ej doppas för hastigt, emedan
då luftblåsor kunna uppkomma, varigenom små
ärrbildningar lätt kunna uppstå. Vid en eventuell andra
doppning i cellulosalacken böra föremålen ej hållas
nersänkta för länge, enär lacken då kan lösa
föregående lackskikt.
Denna risk undvikes visserligen genom
sprut-lackering, men man får ej glömma, att vid sprutning
av små detaljer s/4—4U av lacken ej komma
föremålen till godo. Vill man därför utnyttja
ytbehandlings-materialet bättre, är doppning eller strykning med
pensel att föredraga. Verkningsgraden vid denna
sprutning är med andra ord endast 20—25 % mot
80—95 % vid doppning eller strykning.
Det är emellertid ej enbart lackåtgången som ökar
vid sprutning. Även förbrukningen av de f. n.
svåråtkomliga förtunningsmedlen stiger genom direkt av-
dunstning och förstoftning. Glöm därför ej
möjligheten att återvinna lösningsmedel.
Som bekant ingår det i förtunningsmedlen bl. a.
bensolkolväten som det gäller att spara på i dessa
tider. För att hushålla med dem är det lämpligt att
kombinera dessa lösningsmedel med sprit, etylacetat,
terpentin eller ev. metylalkohol. Dylika
kombinationer av flera fabrikat finnas redan i handeln. Någon
ytterligare ntdrygning med sprit e. d. tåla dessa
färdiga kombinationer icke vid.
Slutligen vill jag än en gång understryka vikten
av intensifierad heltidsforskning på ytbehandlingens
område. Både i Tyskland och U. S. A. finnes det
professurer i dessa ämnen, medan vi här i Sverige
ej ha ens en enda forskare som helt ägnar sig åt
studiet av ytbehandlingens viktiga problem, ett studium
som otvivelaktigt skulle förränta sig med tusentals
procent för landet i dess helhet.
Diskussion.
Civ.-ing. Lidén. Redan år 1907 utexperimenterades
den första metoden för korrosionsskydd i Amerika på
grundval av fosfatisering. Den fulländades senare av
Parker och infördes under namn av parkerisering inom
bil- och kylskåpsindustrierna och kom så till Europa.
Vid den första kongressen för korrosionsskydd år 1932
drogos riktlinjer upp för en forsknings- och
provningsverksamhet på detta område.
Fosfatskiktet är elektriskt isolerande, vilket
förhindrar rostningen och dess spridande. Tyvärr har
denna metod ej prövats här hemma, varför vi nu sakna
den erfarenhet på området som i nuvarande läge hade
varit önskvärd. Bergsing. Steffenburgs appell till den
tekniska forskningen att gripa sig an med
korrosions-skyddsproblemet var glädjande.
Det bolag som jag samarbetade med i Amerika hade
1938 33 kemister och ingenjörer på sitt laboratorium,
som uteslutande sysslade med fosfatisering och dess
efterbehandling — målning, lackering osv.
Det finns oerhört viktiga uppgifter att lösa på detta
område, men det erfordras kapital och det kräves
teknici som helt kunna ägna sig åt uppgiften.
överingenjör Spanne. Professor Velander talade
om ekonomiskt optimum. Men hur länge varar kriget,
och hur många år skola vi räkna med, med hänsyn till
detta ekonomiska optimum?
En annan sak. Som ersättning för en kabel med
kopparledare och arean 1 måste man vid aluminium
räkna med 1,6, zink 3,5 och järn 7,8. Ifråga om en
isolerad ledning ha vi först ledningskärnan, så en
isolering och slutligen en blymantel e. d. För en vanlig
installationsledning av zink går det åt ungefär 0,2 kg
rågummi och 1 à 2 kg bly mer för varje inbesparat kilo
koppar. En vanlig jordkabel med impregnerad
pappersisolering och järnledare drar 2—3 kg mer bly och ca
% kg mer impregneringsmedel för varje kilo koppar
som sparas. Har det gjorts någon grundlig
undersökning om vad som verkligen är den bästa konstruktionen
i dessa fall? Det gäller ju att konstruera kabeln så att
man sparar på de varor av vilka tillgången är minst.
överingenjör Hellman. Professor Velander talade
om frigörelse från utlandet och importerade varor. Det
fattades oss kurage ansåg han. Detta är mycket riktigt.
Den som i normala tider kommer med något nytt blir
nedgjord, om det nya ej är lika bra som det vi haft
förut. Härtill kommer svenskens strävan att ha allting
bättre än andra. Lärdomen av kriget bör vara minskad
54
4 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
