Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
metalliska. För grova järnkonstruktioner, t. e. broar,
fackverkstolpar o. d., där bristen på linolja
omöjliggör den nästan traditionella målningen med blymönja,
finns två vägar att gå: sandblåsning och sprutning
med zink enligt Schoopska förfarandet eller
sandblåsning och smältlacksprutning enligt Pahls metod.
Det Schoopska förfarandet torde vara så allmänt
bekant att det knappast kan anses nödvändigt att gå
närmare in på det i detta sammanhang.
Jag skall däremot lämna en kortfattad redogörelse
för den Pahlska metoden, som dock redan beskrivits
i svensk teknisk litteratur.
I fast form som ett grovt, cylinderformat stycke,
tillföres lacken en behållare i en spruta av speciell
konstruktion. Behållaren är försedd med ett
elektriskt värmeelement som hettar upp lackstycket till
smältning, ca 150°C. Genom innerzonen av en
ringformig acetylenlåga matas den smälta lacken fran:
med tryckluft såsom små lackdroppar mot den av
acetylenlågan torkade och något förvärmda ytan.
Lacken stelnar, så snart lågan lämnat den under
behandling varande delen av arbetsstycket. Därigenom
att färgstrålen skyddas för lågan genom ett luftlager,
en luftcylinder så att säga, kommer färgstrålen ej i
direkt beröring med den avsevärt hetare
acetylen-gaslågan.
Med denna metod, som är helt oberoende av
tillgången på lösningsmedel, ha prov under fem års tid
utförts vid den tyska materialprovningsanstalten i
Berlin—Dahlem. Det har därvid befunnits att den
korrosionsskyddande effekten är så stor, att en
beläggning enligt Pahlmetoden är överlägsen tvådubbel
strykning med mönja och tredubbel strykning med
pansarfärg ovanpå mönjefärgsskiktet.
Det har också visat sig att en serie broar som
Reichsbahncentralamt, Munchen, år 1932 låtit
behandla enligt Pahls metod alltjämt äro fria från rost,
varför ledningen för de tyska riksjärnvägarna har
förklarat sig övertygad om metodens fördelar.
Som ett annat exempel på Pahlmetodens
effektivitet kan nämnas att det vid ett större industriföretag
i Tyskland där man har behandlat ca 30 000 m2
järnkonstruktioner har visat sig att järnet enligt denna
metod ännu efter fem år är fullt fritt från rost, medan
en vanlig rostskyddsmålning endast brukade skydda
samma järnkonstruktioner under en tid av 2 à 3
månader.
Olika specialfärger finnas såsom för
utomhusmål-ning och inomhusmålning, till skydd mot syror och
baser, sprit och klormagnesium, skeppsbottenfärg,
isolation av betong m. m.
Med Pahls metod kan lackering ske även vid
väderlek som är otjänlig för vanlig målning. Metoder)
medför även tidsbesparing därigenom att smältlacket
behöver påläggas endast en gång. Även om själva
metoden alltså tycks besitta stora fördelar, torde
färgsprutans konstruktion kunna förbättras. Den
arbetar nämligen bäst på vertikala ytor och mindre
väl på horisontella.
Av övriga metoder att skydda järnet mot rost böra
nog de s. k. fosfatbehandlingsmetoderna tagas i
närmare skärskådande. Principen med ett fosfatskikt
på järnet som primärt rostskydd är ingalunda ny
men innebär en avsevärd besparing av läcker vid
oförändrat eller t. o. m. förhöjt rostskyddsvärde. Man
torde observera att det finns fosfatbehandlingsmeto-
der för olika krav för rostskyddande effekt, från
rengörings- och roststabiliseringsmetoder (t. e. Ferro-Bet,
Fosfatin, Deoxidin m. fi.) till dem som giva tjocka och
täta beläggningar (Bonderisering, Granodisering m. fi).
Lackering.
Med anledning av den alltmera tilltagande
råvarubristen bör man redan nu göra klart för sig vilka
lackeringar som måste ifrågakomma för att skydda
vissa detaljer, för vilka korrosionsförhållandena äro
särskilt svåra, så att högkvalitativa läcker och
för-tunningar reserveras för dessa detaljer, t. e.
båtfer-nissningen. En vanlig cellulosalack är som bekant
oduglig för ytbehandling av träet i båtar och för
övrigt olämplig för utomhusmålning på trä, beroende
på att cellulosalacken ej tränger ned i träet utan
lägger sig på ytan. Däremot äro cellulosalacker det
förnämsta ytbehandlingsmaterialet inom möbelindustrien.
Satsen: "Rätt ytbehandling på rätt ställe" måste
under nuvarande krisförhållanden få korollarier
"Tillgrip ej dyrare eller mera överstark ytbehandling än
nöden kräver."
Det gäller att i första hand utnyttja rent svenska
eller så mycket svenska ytbehandlingsmaterial som
möjligt.
Återvinning av lösningsmedel kan ofta med fördel
ordnas och bör ej försummas, närhelst så kan ske.
För framställning av läcker finns det tyvärr ej
många inhemska material att välja på, men
nitrocellu-losa tillverkas i stora kvantiteter. Lösningsmedel
härför finnes i viss utsträckning av svensk tillverkning.
Med tillgången på mjukhållningsmedel för dessa
läcker är det sämre ställt, men även den frågan är på
väg att lösas inom landet. Etylabietat och glykoler
tillverkas numera i vårt land, och vissa förhoppningar
finnas att svensk ftalsyreanhydrid skall kunna
framställas varigenom en del mjukhållningsmedel av
typen diamylftalat m. fi. skulle kunna erhållas.
Nltrocellulosalackerna äro typiska lufttorkande
läcker.
För ugnstorkande läcker finns f. n. inget gott
svenskt substitut, men så småningom torde tillgång
komma att finnas på inhemska karbamider och
poly-vinylacetaler, dock tidigast om några månader.
För rostskyddsbehandling av järn har följande
metod hittills givit bästa resultatet:
Järndetaljerna förzinkas elektrolytiskt till en
tjocklek av minst 15 fi och behandlas sedan under en minut
i utspädd Itthoform (ett fosforsyrehaltigt preparat).
Efter avskölj ning och torkning ugnslackeras
detaljerna. Metoden kan användas, även om tillgänglig
ugnslack ej är av samma typ. Även
nitrocellulosa-lack torde göra god tjänst. Ugnslackeringen ger ofta
ökad stabilitet hos lackskiktet och detaljerna bli ej
så repningskänsliga som cellulosalackerna äro under
de två första veckorna efter lackeringen, beroende på
att vid celliüosalackering ej alla lösningsmedel
omedelbart hinna lämna lackskiktet. Andra metoder som
spara ugnslacker äro elektrolytförzinkning,
litho-formbehandling, ugnsgrundlackering med en mager
ugnslack med mycket pigment och föga bindemedel,
s. k. primer, och därefter cellulosalackering. Där
yt-utseendet är av mindre vikt kan fosfatbehandling
direkt på järnet tillgripas, såsom Bonderisering,
Granodisering, Parkerisering eller Coslettisering. Vid
sådan grundbehandling ger en cellulosalack gott rost-
4 april 1942
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
