Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
För att underlätta jämförelsen ha de tre linjerna,
som visa priserna enligt de olika
prissättningsmetoderna, fått mötas i en punkt.
Vid praktisk tillämpning av en prissättning enligt
föreliggande uppsats föreligga vanligen — liksom
vid utförande av minimikalkyl — svårigheter att lätt
erhålla en exakt uppdelning av kostnaderna i deras
fasta och rörliga element. De på vanligt sätt
bestämda rörliga kostnaderna innehålla alltid en del fasta
element, å vilka enligt föreliggande uppsats ett visst
procentuellt tillägg borde räknas. Som särskilt
belysande exempel kunna härvid arbetskostnaderna
nämnas. Dessa angivas vanligen som helt rörliga
kostnader, men då arbetarna vanligen ej utan vidare
avskedas vid minskad sysselsättningsgrad, innehålla
sålunda dessa kostnader vissa fasta element. Ju mer
arbetarna äro bundna vid företaget, desto större del
av arbetskostnaderna blir givetvis fast. Å andra
sidan kunna de på vanligt sätt bestämda fasta
kostnaderna innehålla vissa rörliga element, på vilka
pålägg icke borde räknas. Teorien för prissättningen är
sålunda fullt klar, men om kostnaderna uppdelas på
vanligt sätt i sina fasta och rörliga element, erhållas
vid den praktiska tillämpningen mindre avvikelser
från densamma. Dessa avvikelser äro emellertid så
små, att de sakna praktisk betydelse.
I de fall proportionerna mellan de fasta och
rörliga kostnaderna äro relativt konstanta, spelar det
mindre roll, vilken metod för prissättningen som
väljes. Liknande inskränkningar gälla för övrigt mången
teori inom företagsekonomien. Kännetecknande för
vår tids ekonomiska liv är emellertid, att de fasta
kostnaderna starkt stegrats och förekomma i mycket
varierande mängd inom olika företag och i olika
produkter. Detta har ju dessutom medfört, att det
ekonomiska livet erhållit en mer invecklad och
allvarligare karaktär än tidigare, då man hade ett mer
lätt-bedömbart och riskfritt läge med huvudsakligen
rörliga kostnader. Därför är det numer av särskild vikt,
att hithörande frågor teoretiskt klarläggas.
Ändringskostnaderna i
beklädnadsbranschen.
Vid Företagsekonomiska föreningens sammanträde
den 10 april hade frågan om beklädnadsbranschens
kostnader för att ändra de färdigsydda plaggen så att
de passa de olika kundernas individuella
kroppsbyggnad upptagits till diskussion.
Förste inledare var kamrer B. Tbonet som
behandlade ämnet ur kalkylatoriska och prispolitiska
synpunkter och redogjorde för den bokföringsmässiga och
statistiska behandlingen av detta slags kostnader.
Samtidigt som man fick en klar bild av hur viktigt
det är att man vid behandling av att problem av detta
slag har ett tillräckligt utförligt och tillförlitligt
underlag för sina beräkningar för att avskilja just
ändringskostnaderna från övriga omkostnader, fick man
också en övertygande skildring av den moderna
hålkortsmetodens stora värde för detta slags statistiska
arbete. Det synes nämligen vara nödvändigt att snabbt
kunna behandla kostnader för varje enskilt plagg för
sig för att få fram en tillförlitlig kalkyl i stort.
Det ofrånkomliga ändringsarbetet för att
tillfredsställa den enskilde köparen är faktiskt sista stadiet i
tillverkningen, trots att det icke ligger i fabrikantens
makt att kontrollera de genom ändringarna
uppstående kostnaderna. Ett intimt samarbete mellan
konfektionsindustrien och detaljhandeln för att bemästra
problemet är därför i hög grad påkallat. Detta så
mycket mera som det här rör sig om betydande summor.
Man synes nämligen kunna räkna med att
ändringskostnaderna belöpa sig på icke mindre än ca 5 % av
försäljningsvärdet.
Beträffande bokföringen av ändringskostnaderna
framhöll talaren att man antingen kan kalkylera in
dem i inköpspriset eller redovisa dem som en vanlig
omkostnad. Som inköpspriset enligt talarens mening
bör innehålla så få kostnadsposter som möjligt, högst
tull, frakt och expeditionskostnader rekommenderades
den senare metoden.
Nästa inledningsanförande hölls av civilingenjör
S. Skoglund som tagit som sin uppgift att visa hur
man skall kunna minska behovet av ändringar och
hur dessa skola kunna göras så billiga som möjligt.
Problemet att minska ändringskostnaderna måste
angripas ur fyra olika synpunkter. Det gäller att
redan vid fabriken förbättra passformen, att ordna så
att expediten om möjligt alltid erbjuder kunden den
modell och storlek som ur ändringssynpunkt är den
lämpligaste, att hindra okynnesändringar och att
rationalisera ändringsarbetet i den mån det låter sig
göra.
Fabrikanten har för sitt arbete stor hjälp av en
utförlig och pålitlig statistik. Som exempel framhölls
att om statistiken visar att av en viss byxmodell 75 %
av de sålda plaggen måste tagas in i livet medan
endast 2 % ha blivit utlagda, så måste fabrikens modell
justeras i enlighet härmed.
Expediten kan givetvis göra en betydelsefull insats
genom sin förmåga att bedöma kundens figur och
storlek och föreslå det lämpligaste plagget. Men en
förutsättning för att expediten skall kunna utföra
detta arbete på bästa sätt är givetvis en välordnad och
rikhaltig lagerhållning.
Den tredje vägen att reducera ändringskostnaderna
var som nämnts att försöka hindra oberättigade krav
på ändring. Benägenheten att onödigtvis kräva
ändringar har under de senaste åren ökats avsevärt, och
talaren nämnde ett roande sätt att klara denna
svårighet, nämligen genom att helt enkelt borsta bort de
märken som markerade ändringen. I de allra flesta fall
har också kunden vid den sista avprovningen uttryckt
sin stora belåtenhet med det "ändrade" plagget.
Återstår så frågan om ändringsarbetets
rationalisering, och en förutsättning härför är uppenbarligen en
analys av ändringskostnaderna eller m. a. o. en
självkostnadskalkyl över ändringsarbetet.
Som var att vänta utgöra arbetslönerna den största
posten, och de torde uppgå till 70 à 80 % av hela
ändringskostnaden. Ganska märkligt är att arbetslönen
för ändring av en kostym i vissa fall kan uppgå till
nära hälften av arbetslönen för själva tillverkningen.
Detta beror givetvis på att tillverkningen bedrives som
tempoarbete, medan ändringsarbetet lever kvar på
hantverksstadiet. Ett viktigt led i arbetet på att
rationalisera ändringsarbetet är att dela upp arbetet i
olika tempon och använda mindre kvalificerad och
därmed billigare arbetskraft för sådana enklare
operationer som sprättning o. d.
En annan åtgärd av stor betydelse vore att
ackords-sätta arbetet, men det lägga de nu giltiga avtalen
hinder i vägen för.
Hela detta rationaliseringsproblem är rätt
komplicerat, icke minst därför att det på sätt och vis utgör
en del av försäljningsarbetet, och att man skulle
rationalisera detta i någon större utsträckning är väl
knappast att hoppas på, även om det skulle vara
aldrig så befogat. r.
64
2 maj 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
