Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
att fastställa vad som rimligen bör kallas
effektkostnad för ett nät, skola vi granska
kostnadsförhållan-dena i ett par schematiska fall, där 3 lika stora
effekter skola transporteras från stationen S till de olika
belägna punkterna A, B och C.
Om punkterna äro belägna som i fig. 5, är det
tydligt, att en tillämpning av vår definition på
effektkostnad leder till 3 olika kostnader, och dessa
äro också lätta att beräkna. I det i fig. 6 tecknade
fallet kunna totalkostnaderna i de 3 punkterna
däremot icke beräknas med mindre än att man
accepterar någon fördelningsprincip. Det är ett
ofrånkomligt faktum, att det kostar mer att transportera en
viss effekt ju längre transportsträckan är, och man
är därför med denna figur för ögonen nog böjd att
tilldela C större del av kostnaden än A. Äro
punkterna belägna som i fig. 7, kanske man ändrar åsikt
och förmenar, att A och C, som båda ligga långt från
S, böra vara likställda. Utformar man i detta fall
slutligen ledningsföringen som i fig. 8, undanröjes
icke endast skälet för olika fördelning, utan
dessutom blir den ledningslängd, som kostnadsmässigt
skall fördelas, kortare än 3 l. En lägesbetonad
fördelning kan sålunda råka bli icke blott ohållbar utan
även omotiverad. Här måste man alltså gå tillbaka
till orsakssammanhangen.
Vid individuell distribution, där abonnenten väljer
placering i närheten av station för att överföringen
skall bli billig, erhålles en individuell effektkostnad,
som beror på avståndet (enligt fig, 5).
Vid kollektiv distribution orienteras visserligen
stationer och ledningsföring med hänsyn till de stora
belastningarnas läge, men det sker — och det bör
observeras — icke för att skapa en gynnsam
prisförutsättning för de stora belastningarna utan för att
nå optimal kostnad för det hela. Därmed faller
också skälet för att räkna med en med hänsyn till läget
differentierad effektkostnad. Vid denna typ av
distribution är effektbegreppet, definierat som den effekt en
anläggning "räcker till för", icke a priori givet.
Därför måste effektkostnadsbegreppet inom vissa
gränser bli konventionellt och endast kunna uttryckas
som en efter någon annan överenskommen metod
beräknad representativ standardkostnad. Frågan
gäller, till vilken transportsträcka, vilken effekt och
vilken kabelarea, som den kollektiva effektkostnaden
bör hänföras. Yi skola icke uppehålla oss vid de
event. objektiva skäl, som ligga till grund för
författarens kanske subjektiva uppfattning, utan
endast anföra följande definition:
Den kollektiva
lågspänningstransportkost-naden per kW erhålles genom att dividera
den totala kostnaden för en linje med en
längd = den ekonomiska stationsradien och
en area = den största ekonomiskt
motiverade, med en effekt ’= denna linjes
nominella överföringsförmåga på denna sträcka.
Dessa tre faktorer hänga ihop och bero på den
belastning stäthet (ytbelastning), som karakteriserar den
kollektiva distributionen.
För högspänningstransport är förhållandet analogt,
dock med den skillnaden, att det där är
distributions-radien som är given och den ekonomiska spänningen,
som väljes och anpassas efter belastningstätheten.
Den ekonomiska radien bör alltså ersättas med
distributionsradien.
Definitionen ovan övergår i definition på
individuell effektkostnad (punktbelastning), om resp.
kollektiva data utbytas mot de individuella. Det valda
effektkostnadsbegreppet tillför kostnadskalkylen det
betydelsefulla i kostnadssammanhanget, nämligen att
transportkostnaden per kW sjunker med ökad effekt
(punktformig eller ytformig).
När nu effektkostnaden blir olika för olika
belastningstäthet, kan man fråga^ sig, vilken effektkostnad,
som bör väljas, om man inom två skilda delar av ett
B / C
-O-o
Fig-. 5.
Fig. 6.
distributionsområde har olika belastningstäthet och
sålunda får två olika effektkostnader. Väljer man
den högre effektkostnaden, så kommer
restkostna-den för den del, där den högre belastningstätheten
är för handen, att minska och kan bli negativ, dvs.
att, om områdena icke åtskiljas i
självkostnadskalkylen, så kommer en del av restkostnaden för området
med lägre belastningstäthet att överföras på det
tätare belastade området. Väljer man i stället den lägre
effektkostnaden, kommer restkostnaden för delen
med den lägre belastningstätheten att öka, och
sammanslaget i kalkylen får man alltså en förstorad
total-restkostnad, som, om den fördelas efter enahanda
principer inom hela distributionsområdet, även
kommer att medföra en överflyttning av kostnader i
samma riktning som nyss. En sådan kostnadsutjämning
mellan olika belastade områden kan vara önskvärd i
praktiken, och den tager sig även ofta uttryck i
prisbildningen, t, e. i form av gemensamma taxor för
hela området. Men även så att abonnenter, som re-
A
o-
3
-Q
®
5
Fig. 7.
N1
NZ
Fig. 9.
presentera den högre belastningstätheten och som
sålunda kunna anses berättigade till ett lägre å-pris,
exempelvis kokabonnenter, få betala en avsevärt
högre fast avgift i kombination med sitt lägre à-pris
än sådana abonnenter som representera den lägre
belastningstätheten, exempelvis vanliga
belysningsabonnenter, få betala i kombination med sitt högre à-pris.
Men detta är en annan fråga. Det viktigaste i detta
sammanhang är, att, om man för ett område
bestämmer sig för en effektkostnad av de olika förefintliga,
så innebär det alltid en kostnadsförskjutning. Vilken
4 april 1942
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
