Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kommer det ieke alltjämt, att högt kvalificerade
ingenjörer placeras t. e. på industriens planerings- och
beordningsavdelningar och sysselsättas med arbeten
som lika väl skulle kunna utföras av tekniskt sett
mindre utbildad personal eller i många fall av
personer utan någon teknisk utbildning alls. En viktig
förutsättning härför är emellertid, att resultatet av
det skapande arbetet — det konstruktionstekniska
såväl som det driftstekniska — registreras på ett
översiktligt och lätt begripligt sätt, särskilt då med
hänsyn till de för planeringen erforderliga data. Man
behöver ju i detta sammanhang endast erinra om hur
resultatet av även det mest högkvalificerade,
vetenskapliga arbete kan i lexikonets eller uppslagsbokens
populära form göras tillgängligt för den stora
allmänheten.
Genom att draga en gräns mellan det skapande och
det tillämpade arbetet vinnes även i detta fall först
och främst den fördelen, att högre kvalificerad
arbetskraft frigöres för sina egentliga, mera krävande upp-
gifter. Härigenom beredes denna personal ökad
arbetsro till följd av minskade störningar. Därmed
stegras också effektiviteten — omkastningen från en
rutinmässig till en skapande inställning kan nämligen
ej försiggå utan ett visst rogivande tidsintervall.
Även för den icke tekniskt utbildade personalen
medför en sådan gränsdragning sina fördelar. Dels
ökas befordringsmöjligheterna för dessa tjänstemän,
som under sådana förhållanden kunna i mån av
lämplighet placeras på olika arbetsledande och
övervakande poster utan att hindras av sina bristande tekniska
kunskaper. Dels bidrager en sådan uppdelning av
arbetet verksamt till att lösa de "överkvalificerades"
problem. Härigenom skapas givetvis förutsättningar
för ökad trivsel i arbetet, något som ur
effektivitetens synpunkt ej bör underskattas.
För företagets vidkommande innebär en sådan
tingens ordning, som här har antytts, större
effektivitet, större slagkraft, och slutligen det icke minst
viktiga: minskade totala lönekostnader. r.
Några utvecklingslinjer för arbetsstudietekniken.
Av civilingenjör G. LUTHMAN.
Arbetsstudietekniken skiljer sig radikalt från andra
ingenjörsgrenar därigenom att praktiskt taget inga
generella beräkningsdata finnas att tillgå. Så snart
arbetsstudier skola upptagas på ett nytt område eller
på ett arbete, vilket utföres efter nya, men förut icke
studerade metoder, är man som regel nödsakad
genomföra en fullständig tidtagningsprocedur. Inom
mer välskött arbetsstudieverksamhet söker man
visserligen att så långt ske kan utarbeta
ackordsformler, vilka för en given tillverkningsmetod avse att ge
tiden vid varierande dimensioner hos arbetsstyckena,
men i och med att formlerna sålunda äro b«ndna till
en viss arbetsprocess ha de som regel mycket litet
generellt värde. Detta kommer också till uttryck i
de ackordsformler, som då och då förekomma i
facklitteraturen, ty dessa torde sällan ge läsaren någon
behållning utöver den som kan ligga i att få uppslag
till andra liknande formler på det egna
verksamhetsområdet.
Det synes således som synnerligen angeläget för
arbetsstudietekniken att om möjligt utforma den så,
att generella resultat kunna framställas, med vilkas
hjälp arbetstiden skulle kunna beräknas utan
tidtagning eller i varje fall med en obetydlighet av
tidtagningar. Detta är så mycket mer angeläget som f. n.
stor brist på kvalificerade arbetsstudiemän torde
föreligga och arbetsstudier sannolikt komma att
under den närmaste tiden införas inom sådana
betydande områden som byggnadsbranschen och
jordbruket. Inom jordbruket förberedes f. ö. redan nu på
initiativ av Svenska lantarbetsgivareföreningen
uppbyggandet av en till denna sammanslutning knuten
institution för arbetsstudier.
Orsaken till de antydda bristerna inom
arbetsstudietekniken är givetvis att söka i den allmänt
använda tempobeskrivningen, som aldrig definierar
arbetsmomenten kvantitativt sett. Skola således exem-
pelvis arbetsstudier utföras på ett svarvningsarbete
göres en tempoindelning som kan omfatta
arbetsmomenten:
Uppsättning stål,
justering stål,
uppsättning arbetsstycke,
frammatning osv.
För den utomstående, som icke känner till de lokala
förhållanden, varunder arbetet ifråga äger rum, äro
tidsvärdena för de anförda arbetsmomenten till
mycket liten nytta. För den händelse man själv utför
studier på samma slags arbeten kan man möjligen ha
nytta av att jämföra tidtagningsserierna och därav
försöka draga slutsatser rörande effektivitetsgraden vid
det egna och det främmande företaget, men utan egna
kontrollstudier torde det vara uteslutet att använda
de angivna tempotiderna för ackordssättning.
Situationen inom landets arbetsstudieverksamhet är
därför också f. n. den, att inom företag efter företag
ungefär samma arbetsstudier och tidtagningar utföras.
Det torde icke behöva påpekas att näringslivets
samlade kostnader för arbetsstudier härigenom bliva
onödigt höga. En utvecklingslinje för
arbetsstudietekniken vore därför att söka åstadkomma en sådan
tempodefinition att resultaten av tidtagningarna
bleve generella.
Den i princip enkla lösningen av detta problem är
att komplettera tidtagningarna med sådana uppgifter,
att arbetshastigheten kan beräknas. Känner man för
ett visst slags arbete den normala arbetshastigheten,
behöver man sedan i det enskilda tillämpningsfallet
endast mäta upp den vägsträcka, över vilken arbetet
utföres, för att erhålla tempotiden.
I praktiken vållar emellertid en sådan uppläggning
väsentliga svårigheter, enär hastigheten
dels kan ändras till följd av varierande yttre
motstånd och
106
7 nov.. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
