Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
KEMI
HÄFTE 1 Redaktör. FRITHIOF H. STENHAGEN 10 JAN. 1942
INNEHÅLL: Försvarsväsendets kemiska anstalt, av professor Gustaf Ljunggren: — Synpunkter på
biproduktutvinningen vid tillverkning av sulfatcellulosa. II, av civilingenjör E. Venemark.
Försvarsväsendets kemiska anstalt.
Av professor GUSTAF LJUNGGREN.1
De senaste decenniernas stora tekniska och
industriella nydaning är en frukt av ett målmedvetet
och omfattande forskningsarbete och en rätt
tillämpning av de nya resultat, som uppnåtts. På många
områden har det ansetts tillräckligt att bygga vidare på
äldre erfarenheter, men det har då ofta visat sig,
att màn kommer till en punkt, när detta ej längre
räcker. Utan egna forskningar blir man hänvisad till
att antingen köpa erfarenheter utifrån eller taga del
av dem i facklitteraturen i den mån de publiceras,
men risken är då, att man alltid blir efter, detta så
mycket mer som mycket av det viktigaste
hemlig-hålles.
Det moderna kriget har skapat många nya
försvarsproblem. Vid anordnande av organ för
forsknings- och konstruktionsverksamhet inom
försvarsväsendet gäller det att utbilda och utnyttja
specialister på det vetenskapliga och tekniska området för
att arbetet verkligen skall kunna drivas rationellt
och man såväl i tekniskt som ekonomiskt avseende
skall nå de bästa resultaten. Det gäller att skapa
möjligheter för att följa den militär-tekniska
utvecklingen och planlägga en nyskapande teknisk
verksamhet inom försvarsväsendet samt se till, att den
konstruktiva utformningen av erforderlig materiel
verkligen står på höjdpunkten. Ett led inom denna
verksamhet är Försvarsväsendets kemiska anstalt.
Denna är en produkt av 1936 års härordning.
Tanken på densamma är emellertid betydligt äldre och
redan år 1929 förelågo fullständiga planer på dess
inrättande, . men dessa fingo vila och först år 1939
stod anstalten färdig att börja sitt arbete. I dess
första utformning kallades den Försvarsväsendets
centrala gasskyddsanstalt och den fick som
huvuduppgift att vara ett centralt organ för alla. frågor,
som rörde stridsgaser och gasskydd. Emellertid
planerades redan vid dess tillkomst, att den skulle
organiseras så, att den kunde utbyggas att taga hand även
om andra för försvaret och den allmänna
folkförsörjningen i krig betydelsefulla spörsmål. Då dess
huvudsakliga uppgift ansågs bli av kemisk natur,
ändrades namnet till Försvarsväsendets kemiska
anstalt.
i Föredrag vid avdelningens för Kemi och bergsvetenskap
vårsammanträde den 30 maj 1941.
Det var gasskyddsfrågorna, som till att börja med
blevo FKA:s huvuduppgift. Vid behandlingen av
dessa hade man tidigare gjort så, att delproblem
hän-skötos till olika laboratorier, som funnos i landet.
Härvid hade visserligen många goda lösningar
erhållits, men resultaten voro dock otillräckliga.
Under de gångna två åren har en fullständig
nydaning ägt rum på gasskyddets område. Man kan
emellertid fråga sig: Har detta verkligen behövts?
Är inte det mest aktuella på gasskyddets område, att
fast kriget varat i nära 2y2 år, ha några stridsgaser
ännu icke synts till? Riskera vi verkligen att i ett
eventuellt framtida krig bliva utsatta för stridsgaser?
Därom kan man inte säga något bestämt, lika litet
som man bestämt kan säga, hur de nuvarande krigen
komma att sluta. Orsakerna till att stridsgaser inte
använts i de nu pågående krigen kunna vara många.
Det rörliga kriget med pansarvapen och flyg
fordrar i varje fall annan gaskrigstaktik än den, som
utbildades före 1918. I viss mån äro stridsgaserna mer
ett försvarsvapen än ett anfallsvapen och fruktan för
repressalier mot såväl trupper som civilbefolkning
spelar också en roll som återhållande moment.
Ser man på förhållandena utomlands, skall man
finna, att man icke känner sig mer säker än att i alla
situationer gasskyddsutrustningen medföres. Kan
den ena parten insöva den andra i tanken, att
stridsgas icke kommer att användas, kan den senare bli ett
lättfångat byte. Det är därför som vi måste hålla
vår beredskap uppe även på detta område, ty man
skall komma ihåg, att det är endast mot den
oskyddade, som stridsgasen har sina katastrofala
verkningar. Med väl genomförd gasdisciplin och
tillförlitlig gasskyddsmateriel behöver man intet frukta.
Redan från början fick anstalten en svår ställning,
ty just som den skulle börja bygga laboratorierna och
anställa den första personalen kom krisen. Det var
hela komplex av frågor, som då hänskötos till
anstalten, pockande på sin lösning. I många fall måste
provisoriska snabblösningar tillgripas, men i den mån
personal kunde anställas och intrimmas och den
tekniska utrustningen blev färdig, ökades möjligheterna
att effektivt lösa problemen.
En försöks- och forskningsanstalt kan ej på en
gång stampas fram ur marken, den måste
organisatoriskt växa fram. Detta påpekades just av Ingeniörs-
10 jan. 1942
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
