Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
blandningen framkommer den egendomligheten, att
sönderdelningsgraden vid höga temperaturer blir
olika. Detta förhållande visar, att de felbyggnader,
som äro orsak till "sulfatoxidens" höga aktivitet
under de relativt korta upphettningstider som här
förekomma, ej fullständigt försvinna utan inverka
även vid höga temperaturer.
Ökad tillsats av Fe203 ökar också
sönderfallsgraden. Härvid verkar en liten mängd procentuellt mer
ökande på reaktionsförloppet än en större. Vid t. e.
1 250° ger 0,1 % Fe203 (sulfatoxiden) en ökning av
S03-utbytet av 10 % i jämförelse med utbytet av
reaktionsblandningen 2 CaS04 • 2 aq + 1 Si02 utan
tillsats av Fe203. 1 % Fe203 ger 16 % ökning och 1 mol
Fe203 (40 % Fe203) ca 50 %. (Fig. 10.)
Ökningen av reaktionsförmågan vid tillsats av
Fe203 beror, utom som nämnts på groddeffekter,
också på kvartsens omvandling till kristobalit och
dess förmåga att därvid lösa Fe203.10 Att den fasta
lösningen lättare reagerar är tidigare visat.11
b) Tillsats av små mängder Fe:203 till
reaktionsblandningen 2 CaS04 • 2 aq + A1203. (Fig. 11.)
Vid tillsats av Fe203 till denna reaktionsblandning
iakttager man, att reaktionens typiska maximum vid
1175° planas ut. Det är en allmän iakttagelse, som
gjorts vid dessa undersökningar, att dylika tillsatser
verka utjämnande på knyckar vid
omvandlingspunkter på sönderdelningskurvorna. Utbytet av S03
ökade föga vid tillsats av Fe203.
10 J. A. Hedvall och P. Sjöman, Reaktionsfähigkeit fester
Stoffe, sid. 212.
11 J. A. Hedvall och R. Hedin, Reaktionsfähigkeit fester
Stoffe, sid. 214.
Synpunkter på biproduktutvinningen vid tillverkning
av sulfatcellulosa. II.
Av civilingenjör E. VENEMARK.
(Forts. fr. sid. 8.)
När terpentinen ej längre räcker till för mättning,
är vid gjorda antagande och fullständig jämvikt
mellan vätska och ånga all terpentin redan i
ångrummet, och den ångmängd som fordras för
avdrag-ningen är beroende av ångrummets volym, vilken
praktiskt taget förblir konstant under
ångavtapp-ningen. Betecknar c0 terpentinångans
begynnelsekoncentration i ångrummet, c koncentrationen under
gasningen samt v gasad ångvolym pr volymsenhet
ångrum mätt vid ångrummets tryck och temperatur
blir
— dc=edv
ln——v
c
eller i för beräkningen lämpligare form
c
Detta innebär, att efter gasning av halva, hela eller
dubbla ångrummets volym, kvarblir i kokaren 61, 37
resp. 14 % av ursprungliga terpentinmängden. Om
hela gasningen utföres då terpentinångan är omättad,
skulle för utvinning av 97 % av totalmängden, t. e.
vid 172°C 14,5 kg terpentin ptm vid en totalmängd
av 15 kg, åtgå 3,5 gånger antagen ångrumsvolym
4 m3 ptm eller 14 m3 vattenånga med en vikt av 60
kg.
Det har stort intresse att ställa dessa ur mycket
förenklade antaganden härledda resultat mot
praktisk fabrikserfarenhet. En fabriksmätning vid
särskilt gynnsam ved visar, att vid kontinuerlig
terpen-tingasning av 60 kg vattenånga ptm under kokets
uppvärmning med god lutcirkulation från 140 till
170°C erhölls 10 kg terpentin eller 2/3 av totalt
utvunnen mängd. Vid kokets nedgasning,
avtapp-ningen av ånga efter kokningens, slut för trycksänk-
ning till för kokets blåsning till diffusören lämpligt
värde, erhöllos ytterligare 5 kg terpentin vid en
ångmängd av 300 kg, allt ptm. Erfarenhet från andra
tillfällen visar — här liksom vid utvinning av
flytande harts gäller att mätningarna gjorts vid olika
tillfällen med nödvändigtvis skilda villkor, vilket kan
ge felaktiga slutsatser — att mängden
nedgasnings-terpentin stigit med 1 à 2 kg genom ökning av
ned-gasningsångan från 180 till 300 kg ptm. Jämförelsen
mellan förenklad teori och verklighet visar alltså, att
terpentingasningen mindre gäller avlägsnandet av
terpentinånga från kokarångrummet än terpentin
som är löst eller emulgerad i kokvätskan, vilken
delvis är absorberad i den flisliknande massan.
Resultatet är endast vad man kan vänta. En stor
del av terpentinen frigöres väl från veden redan då
fett- och hartssyrorna lösas som tvålar, och troligt
är, att även andra föreningar i svartlut ha
förmåga att lösa eller emulgera terpentin, i synnerhet
som förmågan ej behöver vara särskilt stor, då även
en hög terpentinhalt fördelad i kokvätskan endast
ger en koncentration av ca 2 g/1. Ur
gasningssyn-punkt är det stor skillnad mellan emulgerad och löst
terpentin, den förra kommer att i huvudsak följa vad
som härletts för i varandra olösliga vätskor, medan
i det senare fallet ett jämviktstillstånd inträder, så
att varje koncentration i vätskeform motsvaras av
en i allmänhet annan koncentration i ångfasen.
Avsaknaden av möjlighet att tillämpa på andra områden
vuniia resultat, varje bestämning av terpentins
löslighet i svartlut och även
terpentinkoncentrationsbe-stämningar i ånga i olika stadier av gasningen gör,
att frågan ej lämpligen kan behandlas teoretiskt.
Sannolikt är väl att lösligheten avtager med
temperaturen, att den spelar störst roll för syrehaltiga
terpentinderivat, såsom terpenalkoholer, och att
terpentinen ganska lätt avges, så länge koncentrationen
äx stor, men att den sista delen kvarhålles fastare.
14
14 febr. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
