Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
767,5
7è0mm
355, Imm
321"
64, Imm
O 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Mg Vikts-% Cd
0 10 20 30 40 50 60
1 i i i i i i
Mom-% Cd
Fig. 6.
böra nedsätta ångtrycken hos de ingående
komponenterna. Man har därför all anledning vänta sig
motsvarande inflytanden i ångtryckskurvorna. Fig. 7
visar, att så även är fallet. Medan partialtrycket för
zink passerar ett maximum och partialtrycket för
magnesium når ett minimum i grenen för bildning av
blandkristaller mellan Zn och Mg, som synbarligen
äro föga stabila vid dessa temperaturer, bli
partialtrycken för båda metallerna betydligt mera
oregelbundna i grenen för bildning av de nämnda
föreningarna mellan Zn och Mg. Partialtrycket för
magnesium passerar där ett maximum, partialtrycket för
zink däremot ett minimum. Isotermerna för zinkens
partialtryck vid 700°, 800° och 950° visa praktiskt
taget samma parallella förlopp sinsemellan, de
motsvarande isotermerna för magnesium däremot stor
skillnad inbördes och med en kraftig stegring av
partialtrycket vid isotermen för 800°. Medan man skulle
vara benägen att hänföra detta till ett sönderfall av
föreningen ZnMg i smältan vid 800° och en i
samband därmed successivt stegrad bindning av zink med
återstående magnesium till den synbarligen stabilare
föreningen MgZn2, möjligen även MgZn5, står denna
i och för sig möjliga förklaring i motsats till den
omständigheten, att totaltrycket för
zink-magnesiumångorna är lägre vid 950° än vid 800° i grenen från
50—100 atom-% zink. Detta låga ångtryck, beroende
på ett mycket lågt partialtryck hos zinkångan,
korresponderar ej till de ringa övertemperaturer i
tillkommande kokpunkter utöver zinkens kokpunkt vid 907°,
som LeitgebeP funnit hos de ifrågavarande
föreningarna. Orsaken till de säregna förhållandena
klarläggas i koordination med jämviktsdiagrammet över
Fe—Zn, fig. 5.
Enligt detta diagram bildas tvenne föreningar:
FeZn, vid 647° och Fe3Zn21 vid 765°, vilka i
praktiken under benämningen "hårdzink" ha befunnits
vara stabila i smält tillstånd även vid
mycket höga temperaturer. Den i praktiken vid
destillation av zink erhållna "hårdzinken"
håller 5—6 % Fe och 94—95 % Zn. Det
synes därför sannolikt, att en del av den
från Zn—Mg-legeringen avgående zinkångan
har upptagits av det metalliska järnröret
samt att detta i ännu högre grad har tagit
zink från smältan, svagare vid 700° under
bildning av FeZn7 men avsevärt starkare
vid 800° och högre temperaturer under
bildning av Fe5Zn21, under samtidigt frigörande
av magnesiumånga. I motsvarande grad har
partialtrycket för Mg ökat. Dessa gjorda
antaganden bestyrkas av de i tabellen över
system Zn—Mg beräknade värdena av
affi-niteten "a", av affinitetsfaktorn "/", av den
fria energin — RTlna samt av
ångbildnings-värmena mellan 500°—700° samt mellan
800°—950°. Den fria energin visar ett
minimum för isotermerna vid 500°, 700° och 800°
för Zn vid 30 atom-% samt ett
korresponderande minimum för Mg vid 70 atom-%.
^ Medan de beräknade ångbildningsvärmena
j visa antagbara värden från 500°—700° samt
från 700°—800° för Zn mellan 10—30
atom-% och för Mg mellan 90—60 atom-%,
ånge de övriga värdena vid stigande zinkhalt
plötsligt ändrade och inbördes starkt
varierande resultat. Som ännu mera belysande får den
omständigheten anses vara, att de beräknade
ångbildningsvärmena mellan 800°—950° ha utfallit
negativa för magnesium mellan 60—30 atom-%.
Föreningarna mellan Zn och Fe måste således vara
avsevärt mera stabila än föreningarna mellan Mg och
Zn. Enligt Bilz6 i regel vunna erfarenheter rörande
affiniteten mellan komponenterna inom binä.ra
metallsystem borde förhållandena ha varit de motsatta. De
vunna försöksresultaten bestyrka däremot den
praktiska erfarenheten rörande hårdzinkens stabilitet i
smält tillstånd även vid mycket höga temperaturer,
över 1 200°. Man har all anledning förmoda, att
dylika avvikelser från Bilz’ erfarenheter även föreligga
vid legeringar av andra binära metallsystem — även
med metalliskt Fe — än de undersökta. Körber7 och
medarbetare ha också funnit en lägre affinitet hos de
binära systemen av Al och Si till Fe än av Al och Si
till Co, alternativt till Ni.
Teknisk tillämpning av undersökningsresultaten.
I modern teknik finnas tvenne
destillationsförfaran-den för utvinning av metallerna magnesium och zink,
som ådragit sig berättigat intresse.
Österreichisch—Amerikanische Magnesit-A.-G. i
Radenthein, Kärnten10, framställer sedan några år
tillbaka metalliskt magnesium genom reduktion av
briketter av bränd magnesit, antracit samt tjära som
bindemedel. Briketterna matas in portionsvis i en
elektrisk ljusbågsugn medelst en kolv av kol, varvid
magnesiumoxiden jämte förorenande oxider av Fe,
Ca, Al och Si osv. reduceras till metaller och avdrivas
på grund av den höga ugnstemperaturen på över
2 200°, i gasform till kondensorn med undantag av
6 L,. c.
i L,. c.
io Grothe: Metall & Erz 36 (1939), 63.
46
12 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
