Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
absorption, som resulterar i en fotokemisk förändring
av ytan.32
Från igångvarande arbeten må nämnas, att en stor
mängd som färgstoffer använda substanser vid
belysning ändra sin adsorptionsförmåga och därmed
sitt förhållande till omgivande vätske-gas- eller
film-(ex. olja) skikt överhuvudtaget.
Även här öppnar sig ett nytt område för forsk*
ning, vars resultat knappast torde kunna undgå att
intressera pigment-, färg- och fernissfabrikationen,
allrahelst som det visat sig, att pigmentets
framställningssätt och därmed sammanhängande rubbningar i
struktur eller t. o. m. i stökiometrisk sammansättning
i hög grad inverkar på dess ytkemiska förhållande.
Några av våra allra vanligaste pigment, såsom ZnO,
CdS och HfjS visa eklatant dessa effekter.
Innehåll
Fe203; Cr203; ZnO; ZnCL,
Fe203; Cr203; ZnO; —
Fe203; Cr203; —- ; ZnCL,
5 Cr203; ZnO: ZnCL,
Fe203; } ZnO; ZnCL,
5 ? ZnO; ZnCL,
Framställning av aceton
ur etyla Ikohol.
Av HILDING BERGSTRÖM, K. G. TROBECK och H. TYDÉN.
Om en blandning av ångor av etylalkohol ocli
vatten ledes över katalysator vid lämplig temperatur
sker en reaktion som resulterar i bildandet av aceton,
C02 och H20:
2 C2H50H + IU) r= (CII3)2CO + C02 + 4H12
Av 100 g 100 %-ig etylalkohol kan således erhållas
63 g aceton.
Denna reaktion har studerats i syfte att utröna
lämpligaste betingelserna med avseende på
katalysatorns sammansättning, reaktionstemperatur,
gashastighet och alkoholkoncentration.
Katalysator. Den katalysatortyp som härvid
använts har varit den i amerikanska patentet 1 978 824
angivna, innehållande oxiderna av Fe, Cr och Zn samt
ZnCl2. Enligt patentskriftens ex. 1 skall den
framställas sålunda:
"160 g kromnitrat [Cr (N03)2 • 9H20] upplöses
under värmning i 60 cm3 vatten. Efter avsvalnande
tillsättes 10 g zinkklorid och 96 g ferrinitrat. Den
fortfarande kalla lösningen tillföres därefter under
ständig omröring 100 g zinkoxid. Den massa, som därvid
bildas, upphettas till torrhet i en porslinsskål,
överföres sedan i en koppardegel och upphettas med en
Fletcher-brännare för avdrivning av nitrösa gaser.
Det erhållna materialet krossas tillräckligt för att
passera en 65 maskors sikt, varefter 8/2 g zinkklorid
upplöst i 60 cm3 vatten tillsättes. Den på så vis
erhållna produkten hårdnar av sig själv. Före
hårdnandet pressas massan genom ett grovt järntrådsnät
för att erhålla lämplig struktur."
Orienterande försök ha emellertid visat att resp.
nitrat med fördel kunna utbytas mot hydrat, men
däremot ej mot oxid, samt att katalysatorns halt av
Fe203 kan höjas.
De katalysatorer som använts vid nedan beskrivna
försök ha varit följande:
Katalysator nr
1
2
3
4
5
Viktproportionerna mellan de olika oxiderna äro
i dessa katalysatorer alltid desamma, nämligen
Fe203 : Cr203: ZnO = 1 :1,32 : 4,64
(enligt den amerik, patentskriften bli de 1 : 1,60 : 5,126).
Mängden ZnCl2 utgjorde 6,2 g per 100 g
oxidblandning utom i katalysator 6, där den på grund av
svårigheten att få hållbara briketter måste höjas till 10 g.
Katalysatorerna bereddes så att beräknade
mängder järnhydrat Fe (OH)3, kromhydrat Cr (OH)3 • 2H20
och zinkoxid ZnO i finpulvriserat tillstånd blandades
väl och upphettades till glödgning i elektrisk ugn.
Efter avsvalning krossades katalysatorblandningen
och utrördes med den beräknade mängden zinkklorid
upplöst i minsta möjliga kvantitet vatten. Efter
torkning och förnyad krossning formades katalysatorn i
tablettmaskin till tabletter med 6 mm diam. och 2—3
mm kanthöjd. Tabletterna visade tämligen god
hållfasthet.
De i katalysatorn ingående kemikalierna voro kem.
rena.
Apparatur. Den använda apparaturens anordning
framgår av fig. 1. Spritlösningen intages i behållarna
A, försedda med anordningar för hållande av konstant
vätsketryck. Behållaren A1 användes när det gäller
att mellan de olika proven uppnå och fasthålla ett
fortfarighetstillstånd. Behållaren A2, som innehåller
en noga avmätt mängd lösning, användes vid proven.
Inkoppling av A1 eller A2 sker med en trevägskran.
Dropphastigheten inställes med en krän B för
finreglering enligt Skärblom—Linder. Indroppningen sker
direkt på en aluminiumöverhettare C försedd med en
vattenkyld kylslinga P av bly. Spritlösningen överhettas
till en temp. av 300—360°C, mätt på termometern T.d.
Från överhettaren ledas ångorna in på det elektriskt
upphettade kontaktröret F (längd 900 mm, diam. 23
mm) av väte-, svavelväte- och värmebeständigt
specialstål. Detta är fyllt med katalysatorn, som ligger
32 j. A. Hedvall, P. Wallgren o. S. Månsson, Koll.-Z. 94
(1941), 57.
Fig. 1. Försöksapparatur.
8 aug. 1942
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
